LOFOTEN. Efter MHF:s Camping Clubs Riksträff i Vingåker gick färden mot Lofoten via Dalarna o Stenmarks Tärnaby till Norge. Redan efter gränsen blev det tyst i radion för att Norge har infört digital radio.

Efter Mo i Rana körde vi E 6:an norrut, där var väldigt mycket vägarbete så om några år blir det nog en bra E 6:a.

På vissa ställen kände vi igen E 6:an där vi körde med husvagn 1988, då fick man ibland vara försiktig vid möte, men nu var vägen bredare. 

Rastplats utmed vägen.

På vägen norrut hittade vi en grusplan på en udde ut i en fjord där vi övernattade bland 24 andra husbilar. När vi körde vidare började trafiken att gå fortare o fortare, det visade sig att alla ville komma först till en färja. Vi valde den färja som gick mot Narvik för vi ville se så mycket som möjligt av Norge.

Vi hittade en campingplats i Evenes. Där träffade vi Svenskar med modern telefon och då fick vi veta att när vi beräknades komma till Lofoten skulle det regna i flera dagar.

Kyrka på halvö

Före Kabelvåg besökte vi Lofotenkatedralen, en stor och sevärd kyrka. I närheten finns Havsfiske akvariet och en galleria samt ett museum. Samtliga dessa var värda ett besök.

Nästa kanonupplevelse var Henningsvaer, en mycket sevärd ort ute på en ö med mysiga gator o hus, där var även gratis servishus för husbilar samt en camping. På vägen ner mot själva Lofoten uppenbarade sig något märkligt, bergssidorna var gröna nästan ändan upp till toppen annars brukar ju bergen vara bara o gråa ända upp. Kan det vara golfströmmen som inverkar.

Ej på grund

Ofta övernattade vi på rastplatser med bra o välskötta servicebyggnader. Vi stannade under förutsättning att där var minst 2 ekipage till. På 16 mil var 11 rastplatser rekommenderade som fina fotoplatser.

Nästa kväll blev det återigen en rastplats och där kom det 5 bussar för att låta passagerarna fotografera naturen. Nära vikingabyn i Borg såg vi den enda polisen som tog hastigheten med laserpistol annars har dom ofta fartkameror som tar tiden mellan kamerorna.

Nästa dag besökte vi Vikingabyn med sitt 84 m långa långhus, som är ett av de finaste långhusen med vikingainredning. I Flakstad låg en liten kyrka med lökkupol, där det var guidning.

Å

På vägen ner till Å i Lofoten regnade det, så från fredag eftermiddag till måndag morgon låg vi stilla på en rastplats och väntade på bra väder. Men det gjorde inget för naturen o ljuset var underbart o även promenaderna var fina när det hätte. I semesterplanerna ingick att vänta på bra väder i 3-4 dagar.

När vi på måndagens förmiddag körde vidare såg vi den verkliga semesterbilden med vita hus o vita båtar i vattnet och regnbågen i bakgrunden.

Torrfiskemuseum

I Å där vägen slutade låg vårt resmål med mysiga hus delvis på stolpar, mysig fiskrestaurang, bageri, torrfiskemuseum o skränande fiskmåsar. På torrfiskemuseet fick vi veta mycket om Lofotens fiskehistoria.

Torskhuvud

Där fick vi bland annat veta att torkade torskhuvud mals o skickas till Afrika och blir till något ätbart. Den stora turiststormen till Å började 1976 men redan på vikingatiden kom det årligen c:a 30.000 personer till Lofoten för att fiska torsk.

I Å skall man givetvis gå på fiskrestaurang o sitta på bryggan o äta lax i någon form. Efter en promenad i Å gick vi längst ut på den delen av halvön som gick att gå med pensionärsben. Vädret var fint o måsarna flög o skrek.

Räkrestaurang

Efter Å åt vi räkor på en fiskrestaurang och nästa natt bodde vi på den rastplats där vi bott 3 nätter tidigare. Där skyltades om naturkonstverk. Dumma som vi var gick vi där många andra hade gått men det var inget för pensionärsben, det enda vi såg på håll var en aluminiumplåt uppställd mot en bergvägg.

Sandstrand

Färden hemåt gick delvis på mindre vägar utmed kusten och med havet till höger om oss och kanske parkeringsplatser mot vattnet o då ser man mer fin natur. Vi stannade på en rastplats där vi varit innan men vi var tveksamma om vi skulle bli kvar men vid 22 tiden kom 2 husbilar till så då stannade vi.

Nästa reportage Lofoten 2 handlar om Andöja