Sevärt i Vittsjö del 8.

VITTSJÖ. Ett av gamla tiders mest påkostade och arbetskrävande verksamhet var att ”bränna tjära”. Trätjäran kunde användas inom flera verksamheter. Inom Vittsjö socken har det funnits minst 30 tjärbrännor av ganska skiftande storlek. Alla dessa brännor fanns i dalgångar, ofta i naturlig fördjupning i marker. Fanns inte sådan blev det drygt arbete att gräva fram en dalgång.

Detta var wauakalingen vid Tjärbrännan intill Gundrastorpsvägen.

Redan på 1500 talet började denna verksamhet att bränna tjära i Göinge. Området var synnerligen lämpat för denna ”industri” då tallskogen var tämligen vidsträckt. Det var endast detta träslag som lämpade sig då den innehöll mycket kåda som förädlades till trätjära. Främst var det stubbar som bröts upp och flisades. Men det förekom även att barken skalades av en tall på en sida (wauakaling, wauaköring, våaskaling) och då trängde kådan fram som samlades i en behållare. Denna kåda brändes i tjärbränna för erhållande av trätjära.
Vid Gudrastorpsvägen, Tjärbrännan fanns tills för några år sen en wauakaling men den har avverkats. År 1976 upptäcktes en sådan wauakaling i Bröna. Vid Örsjön (Älmhult) fanns för 30 år sen flera sådana wauakalingar men troligen är dessa borta i dag. En sådan wauakaling kunde ”mjölkas” i tio år innan ”mjölkkon” gav upp produktionen.

Med denna klyft kunde lysestickan placeras där den behövdes.

Det var inte enbart kåda som utvanns från en wauakaling. Hela den sargade ytan var indränkt av kåda och då späntades det fram så kallade ”lysestickor” som användes till belysning i de torftiga hemmen. En sådan lysesticka kunde vid rätt behandling ge sken ifrån sig under en timme. Lysestickorna placerades antingen i en lysekäring som fanns på en golvstående hållare eller också placerades lysestickan i en klyft som kunde tryckas in i en vägg på lämplig plats. Då behövdes det inte så stor belysning på den tiden utan folket rättade sig efter dygnets tider. Det är oklart när trätjära började brännas i Vittsjö, troligen på 1500 talet? Trätjäran lastades i tunnor och färden ställdes med oxspann till södra Skåne för impregnering av virke. Liknande resor förekom till Blekinge för impregnering av skepp. Kanske blev det samkörning då många skeppsmaster från välkända björstorpsfuran transporterades.

Tjärbrännan vid Gundrastorpsvägen är blottlagd men borde vara fylld för framtida behov.

Den senaste! tjärbrännan i drift var 1979 i Kraxeboda, Emmaljunga. År 1917 brändes trätjära vid tjärbrännan invid Gundrastorpsvägen. Herman Andersson, Hårsjö var nog den siste som brände trätjära 1918. Herman har själv berättat 1969 hur det arbetsamma arbetet tillgick före själva bränningen. Herman berättade då att han körde med oxar till södra Skåne och sålde trätjäran. Hans fader Henning använde också trätjära för framställning av en del medikamenter som kunde bota flera sorters sjukdomar! Även veterinärer rekommenderade trätjära till vissa sjukdomar hos husdjur. Vid nutidens jakt på vildsvin används också trätjära!

25 m³ stubbflisor på plats i Kraxeboda. På bilden Lars Svensson, Erik Nilsson, Valter Johansson och Gunnar Johansson.

Den gamla tjärbrännan i Kraxeboda användes troligen sista gången vid sekelskiftet 1800/1900 men 1979 var det tid att avsluta törnrosasömnen för tjärbrännan. Månaders arbete föregick själva bränningen. Kådrika tallstubbar skulle flisas till högst cirka 20 x 3 centimeter. Enbart yxa gällde då sågspån lätt kunde hindra kådans utträngande. Högen med flis blev med tiden allt högre och stannade på cirka 25 m³. Sen kom Sten Per och lastade flisen för transport till Kraxeboda. Där hade den gamla brännan rensats upp tills tjärbotten nådde. Flisen tippades i den gamla brännan och täcktes först med barriga grankvistar. Sen täcktes hela brännan med jord och stybb samt mossjord.

Unga flickan Winkvist var intresserad att veva fläkten.

En handdriven fläkt fanns på plats och denna hade vevande bemanning dygnet runt för att ge lagom luft till bränningen. Efter en stund började de första dropparna av trätjära sippra ner i behållaren. Slutresultatet blev 350 liter ÄKTA trätjära. Dessutom blev det några liter tjärvatten. Detta skulle vara hälsobringande. Smaken var inte direkt aptitlig men drycken gav långt liv!

De första dropparna av äkta trätjära hamnar i hinken.

Äkta trätjära från Kraxeboda såldes som souvenir i små burkar. Numera säljs ”Äkta trätjära framställt på kemisk väg”. Faktum är att äkta trätjära är den som framställts genom bränning i riktig tjärbränna!

Även den gamla tjärbrännan vid Gundrastorpsvägen är i sådant skick att ny bränna kan anläggas. Information finns vid brännan. Vid Värsjövägen bortom Boalt finns också en gammal tjärbränna med information.