BJÄRNUM/ HÄSSLEHOLM. Att vi i år har haft en sen och ordentligt utdragen vinter har väl knappast undgått någon. Sällan har vi väl längtat så mycket efter nyutslagna krokusar och första utomhusfikan som just i år. 
Den sena vintern har även gått hårt åt orienteringssporten som fått se den ena efter den andra tävlingen bli inställd till följd av den för södra Sverige stora snömängden. Några som dock trotsade kylan och hoten om snöoväder var Hässleholms OK, som den 29-30 mars arrangerade den årligen återkommande Sydsvenska 7-manna/4-damsbudkaveln. Med bekvämligheter innefattande start och mål vid Hässleholmsgården, tävlingscentrum under tak samt inomhusduschar, tror jag att jag talar för de flesta orienterare när jag konstaterar att årets 7-manna/4-dams var en riktigt angenäm upplevelse trots den bistra väderleken.

Tävlingens tradition trogen löptes tre av sju sträckor på ”natten’’, medan resterande fyra sträckor löptes i dagsljus. OK Torfinn representerades i år av ett fullt 7-mannalag, med Simon Preutz och bröderna Anders och Pelle Jönsson som tappra nattlöpare. Tillsammans med löpare från klubbar som IFK Göteborg, OK Orion och OK Pan-Kristianstad kastades de på skärtorsdagskvällen ut i den mörka verkligheten i skogen bakom Hässleholmsgården. Kvar stod jag och min dagslöparkompis Camilla Nilsson och frös kroppsdelar av oss i väntan på att få heja på våra lagkompisar på upploppet. Så småningom började den ena efter den andra löparen droppa in i mål och så även våra tre löpare som samtliga gjort mycket fina insatser på sina sträckor. När nattsträckorna summerats kunde vi konstatera att vi inför de fyra resterande sträckorna låg på en 20e plats i totalsammandraget.

Nattsträcksstart

Trots att klubbresor så klart är berikande och roliga av många anledningar finns det flera fördelar med att i princip tävla på hemmaplan. För det första riskerar man inte att vakna upp skev som en banan efter att ha sovit på en halvt uttömd luftmadrass på ett kallt och hårt gymnastiksalsgolv med 15 andra snarkande orienterare. För det andra riskerar man inte att under sitt lopp kräkas i skogen efter att i snålhet ha ätit alldeles för mycket hotellfrukost (om man skulle ha kostat på sig detta lite lyxigare alternativ istället för gymnastiksalsgolvet). Av just dessa anledningar hade OK Torfinn på långfredagsförmiddagen fyra relativt pigga och alldeles lagom mätta löpare i växlingsfållan, redo att ta sig an de sista sträckorna av årets 7-mannabudkavel. Först ut var Camilla, som strax efter klockan 9 gav sig ut på en drygt 7 km lång färd genom skogen, för att knappt 75 minuter senare växla ut undertecknad efter en mycket god insats på denna första dagssträcka. Då jag inte hade sprungit orientering i Skåne på nästan ett år var det med hyfsat jättestor nervositet som jag gav mig ut på min 11 km långa bana. Med undantag för ett tidigt riktningsfel (som i och för sig var ganska massivt och gjorde att jag hamnade vid Skånebanan istället för vid avsedd kontroll) gick orienteringen dock över förväntan. Mitt mål att få växla ut vår sjättesträckslöpare Pelle (ja, det är samma Pelle som på nattsträckan – vi var alla mycket imponerade!), istället för att låta denne gå ut i omstart, rann dock ut sanden ganska tidigt. Istället var det jag som, till mitt stora förtret, strax innan mål fick se mig själv bli omsprungen av Pelle, efter dennes väldigt goda insats på sjättesträckan.

Pelle stämplar sistakontrollen strax före Evelina.

Sistasträckan, för vilken omstarten gick samtidigt som för Pelle, löptes av Fredrik Pölönen som efter en mycket god insats kunde stämpla in OK Torfinn på en fin 19e plats, efter totalt 8 timmar, 58 minuter och 59 sekunder i den Hässleholmska skogen.

Nöjd Fredrik efter målgång.

Kalla tår och stela fingrar till trots – efter målgång var vi i OK Torfinn mycket nöjda med årets 7-mannabudkavel och vi vill tacka Hässleholms OK för ett mycket väl genomfört arrangemang. Dessutom fanns det flera fördelar med att det faktiskt var så kallt som det var. Jag kan bara föreställa mig hur mycket mindre mysigt det hade varit om allt som nu var fruset faktiskt hade varit blött. Våra frusna myrar hade med största sannolikhet mera liknat sjöar och vi kunde nog bytt ut karta och kompass mot våtdräkt och cyklop. Så tack Vintern 2018 för att du höll Hässleholm i ett kallt och vintrigt grepp under årets 7-mannabudkavel.
Nu kan dock krokusarna få komma!