VITTSJÖ. Säsongens sista sopplunch i Församlingshemmet Vittsjö. Vi välkomnades av Eva och Sven Andreasson.

Eva och Sven Andreasson

Församlingshemmet var julpyntat med julgran, adventsljus i alla fönster och en vacker julkrubba donerad av Eva Andreasson.

Menyn för dagen var ärtsoppa önskad av många och till det hembakat bröd. Efteråt kaffe och kakor.

Dagens föredragshållare var Eva som skulle ta oss med till Rom. Eva började verkligen från grunden av Roms uppbyggnad och från att vara en liten ort besegrades en rad småstater och Rom kom så småningom att dominera hela medelhavsområdet. Men när det var som mest intressant meddelade Eva att fortsättning följer fjärde torsdagen i februari 2023.

VITTSJÖ. Förhoppningsvis är det någon av vittsjobjarnum.nu läsare som kan identifiera en eller flera av personerna på bilden! Sittande mannen längt till höger skall vara smed Mattsson, Vittsjö.

Krister Lindkvist har skickat in bilden och efterlyser hjälp.

Du kan sända svar till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Tack för hjälpen.

HÄSSLEHOLM. Söndags eftermiddagen blev det en tur in till stan, för där startade hushålls sällskapets julmarknad med allt vad det innebär. Det enda som fattades var ju snöflingorna som skapar ett magiskt skimmer över det hela.
Just nu när jag skriver detta så ligger det flingor på marken, så visst får man lite julkänsla i alla fall.

Under "Läs mer" nedanför följer några bilder som är tagna på julmarknaden för alla er som inte kunde vara med där av olika anledningar. Så titta o njut.

Massor av grejor, först ut är ju hästskjutsen som vi möttes av, precis vid infarten många barn gillar att åka efter häst och vagn. Men här var allt som man kunde tänka sig att man ”måste ha” eller inte. Barn som väntar på tomten, bra och trevliga sagoböcker, små tomtenissar i glas, tyg, halm eller granris. Hembakta kakor, ”spedekaga”, flädersaft, kransar, mjöl till julbaket, handmålat, luffarslöjd och mycket mycket mera.

Blåmes (Cyanistes caeruleus) är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar.

Könen är lika men det förekommer en subtil könsdimorfism, men inte alla individer kan entydigt bestämmas efter dessa. De kännetecken i fjäderdräkt som ger mest hjälp för att skilja könen åt är bredden och färgningen på halsbandet och färgintensiteten på den blå hjässan. Dessutom har hanen mer vitt på panna, vingband och stjärtfjädrar. Däremot är könen tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum.

”Vov”!

Vov, det var kanske något i hundars skall eller som människor sa i härmande ändamål, kanske bådadera.

På flera ställen i vårt land kallades ofta hundar för ”Vovvar”. Om det var hundens skall eller människans påhitt låter jag vara osagt.

Vov, har dykt upp i allt flera munnar, som ord där en överraskning av något slag yppar sig.
Jag har aldrig hört ordet ”vov” i ordförrådet hos min sällskapskrets.

Men på senare tid alltmer i finare kretsar, där ”vov” verkar vara ett vedertaget ”finord.” Ett ord sagt i beundran eller för att imponera låter jag tiden bevisa.

Lev gott!