• Gräsbränder är i annalkande då förra årets torra gräs inbjuder. Dessa torra strån kan va lika eldfängt som en Snapphane i Göingeland. Alla förstår inte risken med bränder. Åderlåtning med insläpp av snapphaneblod är kanske en lösning. Inom kort kommer sannolikt eldningsförbud.

• Kylan håller i sig, så som Bondepraktikan siade om. Det gäller både 40 martyrer och Vårfrunatt. Förhoppningen är att den första utsagan gäller. Då skall frostnätterna upphöra i nästa vecka. Den 15:e? Men kanske håller vinterväder i sig till den 22:e. Tanken och förhoppningen finns att praktikan kan ha fel!

• Bondepraktkan. Mycket av innehållet i skriften kan gälla även i dag.

• Sen kommer Naddarna 28/4 till den 3/5. Sannolikheten är stor att det blir ett par frostknäppar dessa dar? Sådant har hänt de senaste åren.

• Boka in den 19:e, torsdag. Då blir det sopplunch i församlingshemmet med början klockan 11.50.

• Befolkningen i Kulturorten ökade förra året med 75 till 2 676 boende! Antalet boende i Verum distrikt var 470. Allt enligt uppgift från myndigheten! Justering kan förekomma?

VITTSJÖ. Y Viva Espana - föreställningen om de två damerna på Näktergalens demensboende. Egentligen skulle inte alls Astrid vara på hemmet men olika omständigheter gjorde att nu var hon här.

Hela publiken fick en undervisning i hur man kan lätta upp stämningen på sitt boende. Märta och Astrid trotsade alla regler som fanns och blev härligt upprymda av sina upptåg. En föreställning med skratt på ytan men med många tänkvärda situationer.

Även efter föreställningen blev det glada skratt, en hel del diskussioner emellan publiken som avnjöt kaffe och goda smörgåsar.

”Så var det då i februari 1953”

Vårt familjejordbruk drevs nästan uteslutande av just medlemmarna i familjen. Vintertid var det ont om arbetstillfällen, då inte alltid skogsbruket räckte till.

Min bror skulle fylla 14 år jag hade just fyllt 16 när vi fick ett tvåveckors jobb. Detta genom att pappa huggit ett skifte granskog i Skräddaresäter, en gammal gård som vår granne förvärvat. Den låg långt från allt och saknade totalt bekvämlighet. Närmaste hus låg minst 500 meter därifrån och var obebott, cirka en kilometer till Mons station, den sista på svenska sidan, sen blev det Norge.

Bil i vår familjs ägo fanns inte på ”kartan”, man kunde åka tåg från Hökedalen, som var vår närmaste station, fyra kilometer bort och efter en dryg promenad. På Hökedalen fanns på den tiden en stins, som fick ett öknamn.

BJÄRNUM. August Persson föddes i Ekholmen, Verum, 1876. Föräldrarna var byggmästaren Per Mattsson och hans hustru Kristina.

Tidigt började August Persson och hans yngre broder Martin Mattsson – som med tiden också blev en av Bjärnums möbelfabrikörer – hjälpa fadern i hans verksamhet, och byggnadssnickeri blev därmed deras första yrkesutbildning. Nitton år gammal byggde August Persson tillsammans med farbrodern, Tuve Mattson i Kulleröd, en villafastighet i Markaryd. På en verkstad i Klippan började han därefter lära till möbelsnickare.

Han kom 1898 till Bjärnum och startade då tillsammans med en möbelsnickare Nilsson en möbelverkstad i en fastighet vid torget. Tillverkningen utgjordes av fanerade och polerade möbler och då verkstaden sysselsatte 3 á 4 man, förutom de båda kompanjonerna, var den – sedd efter tidens förhållanden – en ej obetydlig sådan. På den verkstaden gjordes de första polerade möblerna i Bjärnum – vilket den minnesgode bjärnumsbon Olof Bengtsson på annat ställe berättar om. Men också i ett annat hänseende var rörelsen först. Sin tillverkning sålde de båda kompanjonerna i egen möbelaffär, den första i Bjärnum.

VITTSJÖ. Dom var som bortblåsta i år, dom har kanske köpt elmotor o då går det undan med kvasten. 

Men jag saknade dom i alla fall. Vilken tur att jag gjorde om min dörrkrans o klädde den i vårens ljusa färger för nu är tiden inne för vårens ankomst säjer dom som vet. Vilken tur att tiden inte står still för när jag var liten o bodde i mitt föräldrahem, då var påsken inget vidare kul precis. Då tyckte vi barn att tiden sniglade sig fram. Ingen lek med de andra barnen utan bara att va still, huga mej och inget letande efter påskharens gång heller. Idag är det lite mera ståhej kanske, för visst kom påskharen hit och barnbarnens uppfinningsrikedom sätts på prov för att leta upp påskäggen som var gömda. Blir tuffare för varje år men dom tycker det är kul.