VERUM. Denna artikel avslutar serien av valda glimtar med anknytning till boken om emigrationen från Verums socken 1850 - 1925 som Verums Bygdelag utger med boksläpp den 22 april 2018. Boken har titeln: Ett annat Verum ”der borta på andra sidan hafven” 

Boken om emigrationen kommer främst att beröra emigranter som var födda i socknen eller som när de utvandrade var bosatta där. Därför är Bror Erik Fribergs levnadsöde inte med i boken.

Fribergs roll i kolonialiseringen av östra delen av ”Nordön” i Nya Zeeland har skildrats, dels av Margit Brew i ”Scandinavian Footprints, a history of Scandinavia settling in New Zealand (2007), dels av mig i skriften Släkt och Hävd 2015:4. (Bror Erik Friberg – emigrantagent på Nya Zeeland med rötter i Skåne). Se även denna webbtidnings arkiv: http://www.vittsjobjarnum.nu/artiklar/historia/verum/4743-2015-08-06-14-45-42.html

Bror Erik Friberg (1839 - 1878)	Gården i Grantorpet där Fribergs morfars far Mårten Sonesson föddes 1768.

Sammanfattningsvis kan nämnas att Bror Erik Friberg, som föddes i Kristianstad 1839, under 1870-talet verkade som emigrationsagent för att skaffa skandinaviska nybyggare till Norsewood och Dannevirke på Nordön. Han fick i uppdrag av regeringen i Nya Zeeland att rekrytera skogsvant folk för att bygga vägar och järnvägar på östra delen av Nordön. Att rekryteringen främst omfattade norska utvandrare berodde på att regeringarna i Sverige och Danmark, under intryck av missförhållanden kring fattigemigrationen till Nordtyskland, beslutat om strängare regler för agenterna.

Det är genom Bror Erik Fribergs mor Else Lundgren som rötterna kan knytas till Grantorpet i Verum. Hon var född 1815 på Svabesholms kungsgård på Österlen som dotter till trädgårdsmästaren Eric Mårtensson Lundgren (född i Gällarehuset i Kviinge socken). Denne trädgårdsmästare var son till Mårten Sonesson från Grantorpet.

Emigrantagentens morfars far hade lämnat Verum och tagit tjänst vid Hanaskogs gård vid mitten av 1770-talet. Han gifte sig där med jungfrun Elsa Ericsdotter som hade tjänat på klockaregården i Gumlösa.

Bror Erik Friberg utvandrade efter genomgången ”skoglig” utbildning till Lübeck där han fick tjänst i Böhmes handelshus och snart gifte sig med handelsmannens enda dotter Cäcilie Elisabeth Böhme. Direkt efter vigseln emigrerade paret till Nya Zeeland där maken först var chef vid ett kokeri för tillverkning av talg från djurkroppar. I början av 1870-talet kom han igång med rekrytering av skogskunnig arbetskraft för kolonialisering av östra delen av Nordön. Friberg blev naturaliserad brittisk medborgare 1876 och fick snart därefter fick offentliga uppdrag som fredsdomare och skattedomare. Han avled dock redan 1878 och efterlämnade då hustrun och fem barn födda åren 1867 - 1877.

Släkten återknöt på 1900-talet anknytningen till Sverige genom att Fribergs dotterdotter Kitty gifte sig med Alfred Victor Silas Quest (1912 - 1997), som var sonsons son till skräddaremästaren Johan Peter Nilsson Qvist från Kalmar.

Det var deras dotterdotter Lynn Green - bosatt i staden Hamilton på Nya Zeeland och gift med Tim Stapleton - som för några år sedan tog kontakt med mig för att närmare nysta upp sina släkttrådar från Sverige. Dessa trådar nådde till frälsebonden Mårten Sonesson som föddes 1752 i Garntorpet.

Lynn och Tim Stapleton i Hamilton, Nya Zeeland	Svenskättlingen Alfred Victor Silas Quest – Lynns morfar