Lördagskåseri...
Skrattar bäst som skrattar sist!
Vid mitten av 1950-talet tjänstgjorde jag vid en plutonchefsskola. Avdelningen skulle ha kvällstjänst och en tämligen nyutexaminerad sergeant var på vecko- och dagsprogram uppsatt som övningsledare med furir Claesson, det vill säga undertecknad som medhjälpare. Han hade inte kontaktat mig, men jag hade "läst på" det aktuella ämnet för att inte vara helt oförberedd. Soldaterna stod uppställda i kompanikorridoren klara för övning, men övningsledaren dök inte upp.
Det var torsdagskväll och traditionell ärtmiddag på mässen -kunde han möjligen ha dröjt sig kvar där? Ett telefonsamtal bekräftade misstanken. Han hade inte en aning om att han skulle leda kvällstjänsten och jag erbjöd mig att ta hand om övningen. "Nej för tusan - jag kommer" sa han. Tydligen hade han inget större förtroende för min kompetens.