BJÄRNUM. Bjärnum har under många år dragits med en hel del mer eller mindre förfallna byggnader utmed genomfartsleden väg 117.

TK-Kiosken i Bjärnum har inte serverat Korv med mos på 1,5 år.

Många av de gamla fabrikerna som gjorde Bjärnum känt som ett ”möbelmekka” låg utmed genomfartsleden. I takt med att intresset för kvalitetsmöbler försvann och gick över till att handla möbler i platta paket, försvann underlaget för att bedriva möbeltillverkning i Bjärnum. Många av industrilokalerna fick stå och förfalla. Lyckligtvis är det mesta av detta nu rivet och på en del tomter har det byggts nya byggnader.

Jag är faktiskt rätt skraj, sa Björn till Lasse. I går fick jag ett brev där en man hotade skära öronen av mig om jag inte låter bli hans fru. Jamen, då behöver du väl bara låta bli hans fru. Jovisst men han skrev ju inte vem han var.

Frun läser morgontidningen och säger till sin man: Tänk, här står det om en kvinna i Ljungby som hittade en enkrona, för den köpte hon en lott och vann en resa till Paris. Det var väl en fantastisk tur? Maken: Ja tänk att hitta en enkrona i Småland.

En lantbrukskonsulent var på besök hos en bonde och tillsammans gick de runt ägorna. Slutlien stannade de vid en av bondens åkrar. Konsulenten blickar ut över åkern och sa: På tok för lite gödslat, det skulle förvåna mig om ni fick in råg för 50 kronor ens. Mej också, svarade bonden, för på den här åkern har jag satt potatis.

Varför kysser brevbäraren vårt hembiträde varje dag? frågar Pelle sin mamma. Det är väl för han tycker om henne, svarar hon. Men poliskonstapeln som patrullerar här kysste henne med! Då tycker väl han också om henne. Rörmokarn som var här i morse pussade henne också sa Pelle. Då tycker han väl också om henne, gå nu upp och lägg dig. Pelle går tyst uppför trappan, men väl uppe vänder han sig om och säger. Stackars pappa, vilken konkurrens.

Del 3. Den blå cheviotkostymen och Robin Hood.

En decembernatt gjordes ett inbrott på stationen i Lerum. Ett paket belagt med efterkrav försvann. Det kom från konfektionsfirman Union i Göteborg och det var addreserat till en helt okänd privatperson.

Paketet innehöll en blå ”cheviotkostym” Att detta var en av Bengtssons fiffiga arbetsmetoder det var ju helt klart. Och när han på nyåret 1916 greps i Stockholm så var han klädd i en blå fin ”cheviotkostym” från Union i Göteborg. Han fick nu en hård dom. Lagen bedömde dynamitbrott strängare, på grund av fara för liv och egendom. Han fick fem år och sex månader och hans nya hem blev slottsfängelset i Malmö.

Efter frigivningen från fängelset i Malmö 1925, så inleder han en stöldturné som man aldrig sett maken till. Efterlysningarna dom duggar tätt. Och ständigt jagad, så måste han inreda gömställen. Han hade spanat in en sommarvilla norr om Borås. Den ägdes av en disponent som hette Edlund och när denne lämnar villan med familj på hösten, då flyttade Bengtsson in. På loftet inredde han en kammare. Han drog in elektriskt ljus som han sen kompletterade både värmeplatta och kokplatta och disponenten, ja han betalade räkningen utan att veta vem konsumenten var. Och här bodde han i nästan två vintrar utan att bli upptäckt.

EMMALJUNGA. För några år sedan gick en skrivelse från Emmaljunga till Vägverket angående att få ett övergångsställe på väg 117 vid nu nedlagda macken.

Övergångsstället skulle underlätta och vara ett bra sätt att nå busshållplatserna på respektive sidor om vägen. Svaret blev att det var för farligt för då skulle de som korsade vägen invaggas i en falsk tro, att här kunde man gå utan livsfara.

Vägverket ansåg att det var betydligt säkrare om var och en tog sig över vägen på vinst och förlust.
Är det sant eller bara ett sätt från Vägverket att slippa jobbet?

Någon som vet eller finns det statistik?

BJÄRNUM. Redan tidigt 1988 gick jag i tankar om att en kortnos sport var bättre rallybil än långnosen, trots att min långnos "Pelle" gått i 4 säsonger utan några större fel.

Några av Ingvars SAAB:ar

Efter varje tävling lade servicemannen X: et handen på ”Pelle" och mässade: "den självläker" och det gjorde den! Förlusten ifjol (2:a i klass TC9) tog oss faktiskt hårt. När vi gick till prisfesten, var vi inte säkra på resultatet, kanske hade Puchen fått transport prickar. Besvikelsen gjorde att nya kortnosprojektet "GRIPEN" forcerades på verkstad (250:-tim). X:et döpte då den till "DYRGRIPEN". Mycket arbete lades ner för att få den lätt. 5 mm plastrutor monterades in, allt enligt Appendix K.

Ny trimmad motor med Lancia förgasare. Nu skulle det bli klass seger! När vi startade upp den fylldes bröstet av förhoppningar, det otroligt vassa ljudet stärkte mig i förhoppning att nu kunde inget hindra oss. Som ett barn på julafton satte jag mig i och provkörde. Vilket drag, vilket ljud, vilken feeling! Snacka om att vara i 7:de himmeln! Tankarna surrade i huvudet, tänk att äntligen få sitta i en riktig tävlingsbil, otroligt. Efter 2 km kraschade det till i motorn samt rasslade som 20 mtr kättinglänk trillade från 2 meters höjd ner i motor rummet. Motorn stannade direkt, fläkten gick ej att rubba, allt var låst. Jag anade det värsta, veven har skurit och hela blocket blev kass!! Katastrof! Ingen motor till Italien (allt verkar förtrollat)