VITTSJÖ. Ramnsjön 101 meter över havet, med istäcke, blev Ramnsjövägens isbana. Där samlades unga och äldre unga sportare, flertalet med skridskor som fotbeklädnad. Förutsättningen för denna samling var att det fanns en upplogad rink med lokala mått till snövallarna. Det var Mikael, Christian och Christian som använde en dag som motion att skotta fram en rink.

Här är det tämligen nära att röda klotet tas upp för hand!

Mindre riskfyllt för fall vid grillplatsen.

Kanske är det första gången i modern tid som det varit sådan aktivitet på denna lilla insjö? Förutsättningarna har ökat år efter år då det har blivit mer barnrikt i kvarteret. Föräldar kände sitt ansvar att ordna en isbana. Nu blev det inte aktuellt enbart för yngre släktet utan äldre årgång snörde på skridskor för att visa hur det skulle åkas på blank is! I backen upp mot Jönssons fanns en öppen eld för korvgrillning eller annan grillning. Där var också samling vid elden för grillning.

Häromdagen fick vi e-post från en flitig läsare (och skribent), personen ifråga hade fått följande e-post från obekant 'bekant'.

"Jag hoppas att detta når dig i tid. Jag gjorde en resa till Odessa, Ukraina och min väska blev stulen med mitt internationella pass och mina kreditkort inuti. Ambassaden är villig att hjälpa mig att ta ett flyg utan mitt pass, jag behöver bara betala för biljetten och hotellräkningarna. Till min förfäran kan jag inte få tillgång till mina pengar utan mitt kreditkort och kontakt med min bank, men de behöver mer tid för att kunna ge mig ett nytt kort. I den här olyckliga situationen tänkte jag fråga om ett lån som jag kan betala tillbaka så fort jag kommer tillbaka. Jag behöver verkligen vara med på nästa flyg. Jag behöver 18,600 kr. Berätta om du kan hjälpa mig genom Western Union eftersom det är det bästa alternativet jag har. Låt mig veta om det är möjligt. Jag ser fram emot ditt svar.

Vänliga hälsningar, Göte"

Hela brevet är ett försök till att orättmätigt skaffa sig extra pengar, information om avsändaren, information om att e-posten används (så man kan skicka mer reklam och mer skräppost till den) med mera.

• Bygemenskapen var verkligen gällande förr i tiden. Utöver julagillen var det då och då sommarsamlingar på landsbygden där grannarna träffades under gemytligt samvaro.

Under slutet av 1940 talet var det sommarträff hos Knut Gustavsson, Hästhult. 

• Vid1902 års början var befolkningens antal 2 155 i församlingen,

• 11 helbuteljer Cognac kostade 10 kronor vid köp hos Vin & Sprjtuosahandeln 1902.

• Fattiggården i Kristenstorp invigdes år 1907. Skansenhemmet invigdes 1954.

VERUM. Per Johansson Ståhl förvärvade på 1880-talen ett hemman i Brogården. I en historik om missionsrörelsens framväxt i Verums socken får man reda på det tidigare förhöll sig med fromheten där: På denna gård hade fordom varit bränneri och mycket elände bedrivits. Den nye ägaren Per Ståhl anordnade i början av sin tid missionsmöten som samlade stora åhörarskaror. Frälsning var enligt några få religiöst sinnade personer mycket välbehövlig i denna socken. De hävdade att det i Verums socken sedan gammalt rådde grov ogudaktighet. Hembränningen var vanlig och med den följde dryckenskap, slagsmål och annat elände. Per Ståhls efterkommande ville råda bot på sådant leverne. Tre av barnen blev lärare och yrkesvalet fortplantades till ett par av hans barnbarn och även till barnbarns barn.

August Ståhl	Clary Ståhl	Ebba Ståhl

Då Per Ståhl anlände från Höja socken i nordvästra Skåne medföljde hustrun Bengta Jönsdotter, sönerna Otto (Anton) och August samt döttrarna Mathilda, Amanda, Anna Lovisa, Alma och Clary. De tre äldsta barnen Mathilda, Amanda och Otto var födda i Össjö socken. De övriga var födda i grannsocknen Höja socken något närmare staden Ängelholm.

Skuttet in i framtiden (fortsättning)

Det finns väl inga platser som begråtits så mycket som järnvägsstationer och deras vänthallar. Kanske är det just därför rälsen ser så rostig ut inne på de flesta stationsområden. Salta tårar föll på perrongen även denna annandag 1954 då jag och mor tog avsked för en tid. Vi hade gemensamt skjutit en gammal “Stabil” damcykel framför oss. Den var lastad med min lilla resväska, och var allt annat än stabil. Min väska såg nästan smärtsamt liten ut med tanke på att jag flyttade hemifrån. Det var sex kilometer till stationen så vi hann lufta våra innersta känslor under “resans gång” och det i ordens rätta bemärkelse.

Avskedet just i dag den 26/12 för 62 år sedan sitter kvar som ett vackert minne, trots att vi grät nästan hejdlöst, avbrutet då och då av min oro. Fanns biljetten kvar som SJ sänt, fanns min bankbok bland de få slantar jag lånat av mor och far till första hyran. I den mycket tunna plånboken fanns också lite matpengar som skulle räcka tills den första månadslönen på 482 kronor kom ( minus skatt 99 kronor) Persontåget för byte i Mellerud följde landsvägen en bit så jag kunde se min mor streta med den gamla cykeln, motvinden gjorde det svårt för henne att vinka, men försökte verkligen besvara min”sista” vi ses igen hälsning.

Min resa mot Göteborg (äventyrens stad ) fortsätter //Johnny