Boktips, PENNSKAFTET av Elin Wägner
Boken utkom för första gången år 1910 och har kampen för kvinnlig rösträtt i fokus.
(Om man får tro Barbro Alving, som har skrivit ett intressant förord i den utgåva jag just nu sitter med, är den också ”en pionjärroman för en friare syn på kärleken, en ny erotisk moral för kvinnans del”.)
Titeln syftar – om någon undrar? – på romanens huvudkaraktär, en ung och entusiastisk journalist vid namn Barbro Magnus. (Inledningsvis ett slags skrivande neutrum – men allt mer kvinna ju längre fram i boken man kommer.)
Förutom Pennskaftet representeras Sveriges kvinnor i den här berättelsen av en flock damer ur över- och medelklassen som, trots en del psykiska och praktiska svårigheter, med liv och lust – och äkta hälfters goda minne – bedriver sin viktiga opinionsbildande verksamhet på de arenor som står dem till buds.
(Ett bastant hembiträde - en skånska som heter Kristin – spelar också en viss roll i berättelsen – men bara som hembiträde – någon stridskamrat är hon inte.)
Man rekryterar, man organiserar och man delar ut flygblad – men man argumenterar egentligen inte särskilt övertygande för sin sak och diskussionerna – som för övrigt mest förs mellan de engagerade kvinnorna själva – hettar sällan eller aldrig till.