När Gunnar Rosendal kallade kyrkomålaren Fischer ”en utsökt konstnär”
VERUM. Vid mina läsningar nu inför juldagarna gjorde jag en djupdykning i en av mina gamla böcker. Det var minneskåserierna ”Till Osby på min vindlande väg till glädjen” som Fader Gunnar utgav 1963. Han hade då efter många år som kyrkoherde i Osby flyttat till Kristianstad och den himmelska glädjens kapell ”Gratia Dei”. I ett kapitel gör han några inpass om de vackra målningarna i Osby kyrka som utförts på 1770-talet av Christopher Fischer och som senare hade restaurerats under Rosendals företrädare prosten Dahls tjänstetid.

Christophers Fischers rokokomönster på dörrspeglarna i Osby kyrka. (Detaljer nedan).

Gunnar Rosendal skriver: Under Prosten Dahls restauration hade till mångas harm de underbart sköna sjuttonhundratalsdekorationerna på bänkarna i korsarmarna framtagits. Jag har ofta stått och betraktat dem och undrat, hur denna snapphaneförsamling kunde ha råd på sjuttonhundratalet att anlita en så utsökt konstnär, som måste ha kostat en hel del. Men senare har jag funnit en läktarbalustrad, av samme konstnär av allt at döma, i grannförsamlingen Visseltofta. Rosendal gör därefter den riktiga slutkommentaren: Kanske var det en mycket begåvad bygdemålare, som gick från kyrka till kyrka och målade. Han var under alla omständigheter en stor mästare i sin art.





