Mårten Sjöbäck fotograferade ett ”skegäre” i Verum 1935
VERUM. Johan Lundberg (f 1978) författade våren 2010 ett examensarbete som hette: Skånska trähägnader, en studie i konstruktion och historisk utbredning. Uppsatsen är en kandidatuppsats i ämnet landskapsvetenskap vid Högskolan Kristianstad. Under ett praktikarbete hade författaren tagit del av artikeln Skånska gärdesgårdar, ett bidrag till kunskapen om dess former och utbredning från 1925 skriven av markhistorikern och kulturgeografen Mårten Sjöbeck. Artikeln, som var införd i tidskriften RIG utgiven av Föreningen för svensk kulturhistoria, lockade Johan Lundberg att fördjupa sig i ämnet. Han konstaterar i sitt examensarbete att man i norra Göinge fortfarande långt in på 1900-talet kunde påträffa de två ålderdomliga inhägnadstyperna: ”skegäre” och ”oppståndsgäre”. Lundberg skriver att dessa ska ha förekommit i Stoby, Norra Åkarp, Verum och Röke socknar.
Kulturhistorikern och författaren. Mårten Sjöbeck (1886–1976)
Forskaren Mårten Sjöbeck hade vid sina rundresor i Göinge påträffat rikligt med skegärden, vilka han kallade skedgärdesgårdar. Han hade funnit sådana främst i Visseltofta, Loshults, Verums och Farstorps socknar, men även i viss mån i Vittsjö, Örkened, Glimåkra, Hästveda, Hörja, Torup, Matteröd, Brönnestad, Norra Mellby, och Tjörnarp.
Sjöbeck har vid sitt besök i Verum och Visseltofta på 1920-talet även observerat man i dessa socknar hade kvar ett ålderdomligt uttal av gärdestypens namn. Han skriver: … skedgärde, »skegäre». Uttalas med hårt k i Visseltofta och Verums socknar.