FARSTORP. Den lilla byn Farstorp i Göinge härad är den stora litterära byn med många bokverk. I lördags var det åter boksläpp i Farstorp församlingshem. Det var Bertil OBON Nilsson som släppte ut sin livsbiografi Hågkomster. Trots snöväder nästan hela dagen var det fler än 100 intresserade som fick sin numrerade nummerlapp av Eva Klang. Detta för att maximera antalet besökare i lokalen.

Bertil OBON och Tobias Malmberg signerar Hågkomster.

Redaktörer för Hågkomster är Tobias Malmberg och Jacob Hydén som gjort ett urval av OBON:s kröniker och utgiven av Katamaran förlag och omfattar drygt140 sidor. I församlingshemmet glimmade ljusen i julgranen och munskydd delades ut tillbehövande besökare. Efter inhandlad bestseller togs plats vid kaffeborden för eftermiddagsfika. Där studerades boken medan innehållet i kaffekoppen smuttades då och då. Några av besökarna kom enbart för att inhandla boken för genomläsning i egna stugan. Omkring 150 exemplar av Hågkomster såldes denna eftermiddag under gemytlig samvaro.

Sparvhök (Accipiter nisus) är en liten rovfågel inom familjen hökartade rovfåglar, som omfattar många andra dagaktiva rovfåglar som örnar, vråkar, kärrhökar och andra hökar.

Sparvhöken är en liten rovfågel med korta breda vingar, med ganska trubbig vingspets och lång stjärt, vilka är anpassningar för manövrering i skogsbiotoper.

Honorna kan bli upp till 25% större än hanarna vilket är den största storleksskillnaden mellan könen hos någon fågelart.
Den adulta hanen är 29–34 cm lång, med ett vingspann på 58–65 cm och väger 131-180 gram. Den är jämnt blygrå till gråblå på ovansidan, undersidan är fint bandad i rött på vit botten vilket får den att se orangefärgad ut på håll, och irisen är orangegul till orangeröd.

VERUM. Den 24 november 2021 avled Rut Madebrink i Lidingö vid 98 års ålder. Hon hade varit rektor på Manillaskolan i Stockholm och genom sin morfar Ola Svensson Sommarin hade hon rötter i Verum.

I en levnadsteckning om sin morfar Ola Svensson Zommarin som var född 1864 skriver hon: Gården Sjötorpet skulle ha blivit Olas hem eftersom han var den ende sonen, men hans dövhet medförde att hans syster fick överta gården. Det arv han då fick använde han som bidrag till ”Tidning för Diöfstumma”.

Genom att Olas syster Else och hennes efterkommande bodde kvar på, och fortfarande äger, gården i Sjötorpet kunde Ola och Hilda Zommarins barn genom åren fara dit för att träffas och umgås med släkten. Rut Madebrink skriver: Olas syster tog emot hans barn med värme. Mor kom mycket väl ihåg några sommarbesök (på Sjötorpet i Verum) under ungdomsåren. Nils och Else fick sönerna Svante, August, Olof, Axel och Bengt. Den äldste sonen Svante övertog gården efter faderns död 1909. Gården i Sjötorpet ägdes när Rut Madebrink på 1950-talet tillbringade sina unga år i socknen av Ola Svensson Zommarins systers sonson Sven Nilsson, även kallad Sjötorpa-Sven.

MARKARYD. Så var det dags för terminsavslutning av bokcaféet i Emmaljunga. Under en frostig onsdagseftermiddag rattade ett antal bokcafé- damer mot Gräddhyllan utanför Markaryd.

I Gräddhyllans disk fanns diverse lockelser, smörgåsar, julkakor och bakelser. Allt frestade våra ögon, men många av oss valde "slabang", husets delikatess! (chokladrulltårta med marsipan, grädde och bananer).

Katten som hade många liv.

Det hela utspelade sig i korgmakaren och julgransförsäljaren Hjalmars kök.Tidpunkten var lämplig eftersom hus­hållerskan, ett barskt fruntimmer som Hjalmar hade stor respekt för, hade åkt till sin syster i Våxtorp och hon skulle inte komma hem förrän med fembussen.

Den förste som kom dit var grannen, en jordgubbsodlare som tillika var jägare och han medförde sitt hagelgevär. Sist anlände torv- och diversearbetaren Alfred på sin 98-kubikare. Alfred var som vanligt iförd skinnhuva, motorglasögon och stora krag­handskar. De satte sig runt köksbordet för att diskutera dagens problem.

Eftersom ransonen var slut hade Hjal­mar låtit birkusken ställa en extra back i korgverkstaden och gubbarna började korka upp. På "brännes-lådan" (vedlåren) intill köksspisen låg "huvudpersonen", den kastrerade hankatten Måns och got­tade sig i spisvärmen. Den som hade utfört ingreppet några månader tidigare var Alfred.

Småsaker som kastrering av katter, smågrisar och baggar besvärade man inte veterinären med på den tiden. Alfred var rutinerad och använde en beprövad metod. Katten hade, med huvudet före, stoppats ner i Hjalmars fotsvettsdoftande gummistövlar och med ett raskt rak­knivssnitt befriats från sin "manlighet".