Mannakraft

Jag satt och slöläste Norra Skåne vid frukostbordet och hade fått ögonen på några rader om talböcker.

Artikeln nämnde en bok som handlar om ett par överåriga systrar som börjat sälja potensmedel på postorder. En affär­ side började ta form i det som finns kvar mellan öronen.

För ungefär tio år sedan hjälpte jag hembygdsforskaren och vännen Stig Persson att hitta Mette Nillas källa i Mölleröds Kronoskog. Källan hade rykte om sig att vara en "kärlekskälla" enligt en artikel av Erik Ele (Norra Skåne den 5 juni 1931). Stig berättar utförligt om den i sin publikation Människor och torp i Sjörröd och Mölleröd.

I min tankevärld organiserade jag en utflykt till källan för behövande 60/70-plusgubbar. En annons på Göingetorget i tidningen hade lockat många deltagare. I andanom såg jag hur delta­garna efter besöket, lätt framåtlutade på grund av sakernas tillstånd, småsprang hemåt för att dra nytta av källvattnets unika egenskaper. Fast - tänk om grannfrun hade bjudits in på förmiddagsfika. Icke önskvärda äktenskapskonflikter kunde lätt uppstå. Det vore kanske bättre med blandade grupper. Om drycken var snabbverkande kunde emellertid oanade orgier utspela sig i Kronosko­gen. Man kunde kanske ta upp en entréavgift för källan ligger strax intill motionsspåret. Men moralivrare skulle säkert ha synpunkter på ett sådant arrangemang, dessutom skulle man kanske tvingas betala nöjesskatt.

VITTSJÖ. Nässelfjäril (Aglais urticae) är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.

Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken. Huruvida fjärilen regelmässigt uppträder med mer än en generation i Sverige är oklart.

VITTSJÖ. Vi har pratat om detta projekt i flera år, de skulle va roligt att lära sig lite om denna teknik. O vilken tur att vi har en som kan hantera denna teknik. Lena Svensson heter vår lärare, och hon berättar att vävkonsten som vi idag skall förkovra oss i är (rent rakt översatt) blir "kumo himo" ett Japanskt snörmakeri.

Här visar hon hur det hela går till, ser ju riktigt kul ut, liknar en pall, som på Japanska kallas "Mau do stol",  med små hängande trissor med och på rullat garn i olika färger som hon sen flyttar runt uppe på pallen. Arbetsdiagram "Hira Kongo" med 12 hängande bobbiner som tillsammans bildar ett mönster. Materialet som blir klart hänger ner i mitten med tyngder- Banden som sådana har ett stort användarområde. Spännande blir denna lördag och förväntan den e stor.

Här har hon en intresserad åskådare som följer det hela på nära håll och han säger man kan ju använda en vanlig pall eller stol till detta moment, Lena håller med. Visst kan man de, men dehära har hennes son gjort till henne efter en modell och den funkar himla bra.

Med olika tjocklekar på garn eller band kan man tillverka olika band som kan användas till mycket, om det är gjort i tjockt garn kan man använda dessa till dekoration på ytterdörr till hjärtan/ kransar, hårband, skosnöre, vacker halsband till våra husdjur eller varför inte en leksak till dito. Här på bilden finns smala, mellan band, band i många olika mönster och utförande.

BJÄRNUM. Effekten av förra veckans ”Krigs Föredrag” på Bjärnums Museum av och med Ingvar Lindberg föll väl ut.

Det var fullsatt vid Ingvar Lindbergs föredrag under onsdagskvällen

Så väl att man kunde fylla alla stolarna med intressenter, som önskade medverka då han presenterade sitt andra program som även det innehöll intressanta saker som: 1. Berlin: 20e juli attentatet. Varglyan Rastenburg 1944, von Stauffenberg. Bendler Strasse (numera Stauffenberg Strasse) Inte att förglömma 2. ”Örn Nästet” i Ober Salzberg, Kelsteinhaus. 3. Fuhrer HQ: Frankrike S. Olsson, Belgien Bruly de Penske Magival.

Ingvar berättade med stor entusiasm om sina resor ner till Tyskland, Polen, Belgien och inte minst Frankrike.

VERUM. Den 1 oktober 1799 ingick kaptenen vid Kronobergs regemente Woldemar Wilhelm Wrangel von Brehmer från Skeinge i Verums socken äktenskap med sin kusin friherrinnan Wilhelmina Beck-Friis. Eftersom bruden var född på Bosjökloster ägde bröllopet rum där. Hennes far Corfitz Beck-Friis och brudgummens mor Barbara Wittrup Beck-Friis var syskon.

Wilhelmina hade då hunnit bli 24 år gammal och sägs ha varit livligt omsvärmad inom den krets av skånska ädlingar där hon rörde sig som ung. Friherrinnan Wilhelmina Wrangel von Brehmer som blev änka 1829 hade inköpt en fastighet vid Ramlösa i Helsingborgs utkanter där hon bodde på äldre dagar. Efter hennes död där våren 1859 skrev en tidning: Friherrinnan Wrangel von Brehmer, i sin ungdom en af Swerges skönaste fruntimmer, har wid 84 års ålder nyligen aflidit i Skåne och testamenterat 16,1665 rdr åt riddarhuset till stipendier. Tidningen Folket Röst hade dessutom i sin notis om dödsfallet sagt att friherrinnan i sin ungdom tillika var Sveriges ”mest fördomsfria fruntimmer”. Man undrar vad hon haft för sig?

Miniatyr av Johan Erik Bolinder (1768–1808) Nationalmuseum

Ur Öresundsposten den 27 april 1859 Nationalmuseum

Friherrinnan födde sitt första barn på Skeinge gård klockan åtta om aftonen den 26 november år 1800. Den nyfödde sonen fick ”för swaghet skull genast nöddop af Provincial Doctoren Carl Saur”. Barnets namn var: Corfits Wilhelm. I dopnotisen skrev prästen: Detta barnet dog af okänd sjukdom Kl: 10. om aftonen samma dag som det war födt, allenast 2 timmar gammalt.