Dikesgrävning på Hovdalafältet

De sanka ängarna mellan Hovdala och Finjasjön hade diskuterats i samband med sjösänkningen i slutet av 1800-talet. De hade då blivit odlingsbara och tålde den tidens jordbruksredskap som drogs av hästar och oxar. När P2 i mitten av 1940-talet övertog marken och började använda den för övningar med stridsvagnar förstördes de grunt lagda tegelrören och marken började åter försumpas. Ny dikning planerades.

Grävmaskinföraren som skulle utföra jobbet reagerade mot de ”konstiga måtten” på ritningen och slog larm till Fastighetsdetaljen på P2. Ett sådant dike hade han aldrig hört talas som i sitt långa yrkesliv. Ansvarig chef på P2 lyssnade inte på sakkunskapen utan talade om för honom att han bara skulle gräva och inte lägga sig i utförandet. Klokare personer än han begrep sig på militär dikesgrävning. En del militära chefer ansåg på den tiden att kompetens och kunskap fanns ”i axelklaffen”.

EMMALJUNGA. Då är det åter dags för den välbesökta Second hand Loppisen i Emmaljunga. Utrymmet i lokalerna inomhus är sedan flera veckor tillbaka helt bokat av återkommande knallar. Inte en enda ”knalle” går att trycka in berättar de ansvariga.

Nu är det dock inte helt kört för de som kommer lite sent och vill sälja prylar. På den stora planen utanför Folkets Hus finns utrymme för ”Bakluckeloppis” vilket brukar vara både populärt och välbesökt.

På söndag startar allt för att sedan pågå fram till den 1 augusti. Varje dag mellan kl 11- 16 finns möjlighet att göra fynd. Under månaden brukar ”knallarna” fylla på sina lager med nya varor, så det är som upplagt för flera besök.

VITTSJÖ. Årets officiella firande av midsommar är sig inte likt beroende på pandemi och dansande smittokällor. Annat var det förr i tiden då det dansades midsommar lite varstans även i våra bygder. Gåsadammsparken var den stora samlingsplatsen sedan festen flyttat från Getahålan 1962. Nu år 2021 har en 80 årig tradition brutits!

Midsommar vid Gåsadammen för 30 år sedan.

Firande av midsommar kan ha anor sen vikingatid men är tämligen obekräftat. Däremot finns mer sannolikt bekräftat hedniska firande av midvinterblot sen vikingatid då djur offrades för att blidka asagudarna.

Inom närområdet och då gäller det Vittsjö har det sannolikt firats midsommarfest sen lång tid tillbaka. Byarna i socknen hade sin mötesplats vid de gamla viloplatser som uppkom då befolkningen från byarna skulle vandra till högtid i kyrkan. De långa stigarna för vandring tog på krafterna och då blev det viloplatser. Flera sådana platser är kända inom socknen. Sannolikt började midsommarfirande byavis vid t ex vägkorsningar eller annan lämplig plats med utrymme för lekar, samvaro, lördagskvällar och midsommar. På den tiden var byarna mer befolkade än i dag.

Råka (Corvus frugilegus) är en fågel som tillhör kråksläktet inom familjen kråkfåglar.

Boet påminner till utseendet om kråkans och kan nyttjas i flera år. Honan ruvar de 3–4 äggen under 16–20 dagar och matas under denna period av hanen.

Arten häckar allmänt i Skåne, på Öland och Gotland och dessutom på något enstaka ställe längre norrut.

Råkan påbörjar sin dagaktivitet mycket tidigt, ungefär en timme före soluppgången, och slutar mycket sent. Vid midvinter har den därmed åtta timmar till förfogande för födosök. Råkor är sällskapliga under hela året, häckar i delvis mycket stora kolonier och tillbringar natten gemensamt i sovträd. De har ett stort antal sociala beteenden.

VITTSJÖ. Vem var Hasse Johansson i Hårsjö? Tämligen obekant men däremot var det allmänt känt vem Sjögårds Hasse var! Hasse var mjölkkusk till mejeriet i Vittsjö i 27 år. På eftermiddagarna var det andra körslor med vedtransporter, betmassa från Hököpinge sockerbruk eller flyttlass till Stockholm och en del andra transporter.

Sjögårds Hasse tar en välbehövlig paus.

Hasse (Johannes) började mjölktransporter hos en annan företagare i Röshult men 1940 började han som egen företagare med mjölktransporter till mejeriet. De rikliga snövintrarna på 1940 talet ställde till problem. Ofta fick Hasse skotta sig fram genom snödrivorna innan mjölkbilen kunde komma fram. Det kunde bli sen eftermiddag innan de sista mjölkkannorna med frusen skummjölk sattes av på mjölkbordet.

Tjällossningen var också problem och då gav sig Hasse uti terrängen och avverkade lämpligt material att lägga i de tjälskadade spåren.
Antalet privata bilister var ganska få vid denna tid. Ingen bilist vågade sig ut på vägen förrän Hasse hade kommit och banat väg. Hasse hade 1 öre litern mjölk han transporterade till och från mejeriet och på vintertid hade Hasse tio kronor för att köra två mjölkrunder på tio mil. Det blev omkring en krona per mil men under gengastiden kunde det bli någon krona i vinst.