VERUM. År 1896 var en brytningsperiod på Skeinge säteri, som då ägdes av greve Holck. Ägarens hustru och döttrar försökte utan större framgång disciplinera arbetarna till såväl gudfruktighet som nykterhet. Genom några rader i en notis den 5 december 1896 skånska IOGT:s tidning SKÅNING framgår hur fruktlöst arbetet var. 

Nykterhetstalaren skriver:
Från Killeberg skulle jag ställa färden till logen Skeingeborg, vid Skeinge, men även denna loge hade ramlat. Förnämsta orsaken härtill har varit den s. k. lokalfrågan: brist på lämplig möteslokal. Logen hade visserligen en tid en lokal upplåten af ägaren, men af en eller annan anledning har denna vägrats. Lördagen före min ankomst till orten uppläts lokalen emellertid till dans. Denna dans slutade med att en yngling blef så godt som ihjälhuggen med knif och sedan utkastad hjälplös i nattkylan. Så behandla ”kristna” bröder hvarandra i dessa bygder.

BJÄRNUM. Mer utpumpad fysiskt och psykiskt hade jag aldrig känt mig tidigare. Mattider sista veckan fanns inte. Arbetet försummade mycket som vanligt?! Plus allt jobb med service bilen. -Pu, det var jobbigt. Med mor Ingeborgs nybakade gammaldags pepparkakor som färdkost gav vi oss iväg mot Trelleborgs hamn. Där stod den duktige Ford reservdelsmannen Sven Kristensson och vinkade av oss, han önskade säkert att det var den röda Cortina GT vi skulle tävla med (nu med Jårs Damberg bakom ratten.) Fortfarande har Sven 99% av alla viktiga reservdelsnummer i huvudet!!

Färden över Östersjön gick bra, men i Rostock var det stora problem att komma av färjan. Lorrie är jättelång och med släp efter c:a 13 meter, blev hängande på underredet mot landgången, men som vanligt gick det också till slut.

Vi körde söderöver på hoppiga väger i f.d. Östtyskland ner till i höjd med Nurnberg, där vi slog läger i ett mysigt gasthaus någon km från motorvägen. Vi åt gott på kvällen. Först en tunn oxsvans soppa med grön persilja, sen en sedvanlig Bayerbiff och tårta till efterrätt. Med fyllda magar gick vi och lade oss i ett typiskt tyskt gasthaus, detta älskar jag.

Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor. Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar.

Hanen återvänder till häckningsområdet före honorna och väljer en boplats, som den sedan tillkännager för honor med cirklande flykt och sång. Hanens häckningsframgång är relaterad till längden på stjärtpennorna. Längre stjärtpennor är mer attraktiva för honan. Hanar med längre stjärtfjädrar lever i allmänhet längre och har mer motståndskraft mot sjukdomar. Honorna vinner därmed en indirekt fördel i styrka av denna form av urval, då längre stjärtfjädrar antyder en genetiskt starkare individ som kommer att producera avkomma med högre livskraft.

MALMÖ. På ”årets längsta dag” -sommarsolståndet den 21 juni, spelades skånederby mellan Rosengård och Vittsjö GIK på Malmö IP. Glädjande att notera var att delar av Vittsjö hejarklack fanns på plats i Malmö. Naturligtvis extra svårt att möta Rosengård efter att dessa spelat 0-0 mot Kristianstad.

......Vittsjös bästa spelare, Clare Polkinghorn

Redan i 9 minuten tar Rosengård ledningen genom livsfarliga Olivia Schough som skjuter ett hårt skott i bortre gaveln, helt otagbart för Sabrina D’ Angelo. Rosengård utökar i 18 minuten sin ledning genom ett riktigt ”turmål”, återigen genom Olivia Schough, som fick en ”halvträff” med okontrollerbar studs av boll i marken och senare i mål, otagbart för Sabrina D’ Angelo.
Efter halvtimmen spelad märks det att Rosengård är serieledare, detta grundat i att man har övertag vad gäller samspelta landslagsspelare men Vittsjö står emot riktigt bra i försvaret. Nellie Persson är mycket nära att reducera i den 39 minuten, bollen reflexräddas av Stefanie Labbé i Rosengårdsmålet.
Första halvlek är anfallsmässigt helt Rosengårds. Summan blir ett vackert spelmål och ett ”turmål” som gör att hemmalaget går till vila med 2-0 på tavlan. Vittsjö gav anfallsspelarna för många svåra och alltför slarviga passningar för att dessa skall kunna skapa något.

VITTSJÖ. Oscar H Andersson eller Hennings Oscar är kanske inte så bekant för yngre generationen. Oscar var son till kyrkvärd Henning Andersson som även startade Henning Anderssons välsorterade speceributik, numera Markarydsvägen 3. Oscar var född år 1900 och var då den elfte församlingsbo som passerat 100 årsdagen.

Oscar H Andersson som blev över 100 år gammal.

Ganska tidigt började Oscar intressera sig för skog och trävaror och byggde upp ett sågverk vid nuvarande kv Eken. Denna anläggning drevs med ångturbin innan elektriciteten erövrade kraftöverföringen. Oscar köpte in skog som avverkades och förädlades med cirkelklingor vid sågverket. Produkten såldes vidare till entreprenörer. Helt nyligen berättades på denna sida att sågverket sågade till korset på Vittsjö kyrka år 1963.
Oscar berättade minne från 1912. Gustav Adolfsstenen skulle på plats denna kyliga vinter. Ledaren för transporten uppmanade åskådarna, där också Oscar fanns: ”Hjälp till att skjuta på, det blir ett minne för livet”! Visst blev det ett bestående minne!