Skidträning i den högre skolan
Året var 1968 och Instruktörsskolan på P2 stod i begrepp att åka till Håckren i Jämtland för sin vinterutbildning.
Som ett led inför denna stora strapats för oss skåningar kasade vi ibland runt med kronans ”vita blixten”, på rimfrosten på P2 idrottsplats.
Så kom då äntligen snön och det blev ännu mer skidträning. Bland annat skulle vi lära oss att åka utför branta backar. Våra ordinarie befäl kände sig nog inte mogna att lära oss tekniken som krävs för att säkert åka nedför branter utan en expert inkallades.
”Experten” -var en aningen kärv gammal Rustmästare. Vi marscherade med de vita plankbitarna burna, lutade mot vänster axel och med stavarna i höger hand, mot Regementets brantaste backe. Denna låg just nedanför Smörjhallen där vägen gjorde en skarp sväng. På order från Rustmästaren vandrade vi sedan upp på backen och ställde upp på linje.
Rustmästaren beskrev högt och tydligt vikten av böjda knän, mjukhet i kroppen, blicken långt fram, -detta hela tiden med sin skarpa blick riktad mot oss elever. Nu skall jag visa och när jag är nere skall ni åka en efter en, är det förstått! Tänk nu på vad jag sagt avslutade han skarpt.
Med blicken fortfarande riktad på sina elever tog Rustmästaren flera kraftiga stavtag för att få upp maximal fart, -han började sin färd nedför den branta backen. Det vi samtidigt såg, men inte Rustmästaren, var att just då kom grusbilen för att sanda den väg han stod i begrepp att i hög fart ”störta” ned mot och sedan över.
Rustmästaren bommade tack och lov grusbilen, men sedan blev det en rejäl krasch och en Rustmästare vilt svärandes, liggande på magen, med skidorna och armarna pekandes ut åt sidorna. Blodet flöt ymnigt från Rustmästarens haka som fått sig en ordentlig ”marksyning”. Vi elever vågade naturligtvis inte skratta åt eländet men kunde tydligt höra Rustmästarens order ”-Dageleven tar befälet o marscherar till kompaniet omedelbart, -Verkställ !! ”
Det blev tyvärr inte fler ”skidlektioner” för oss med den kärve Rustmästaren.
Vi kom iväg till Jämtland, men det är en annan historia.