VITTSJÖ. Publiken på Vittsjö Idrottspark njöt av solen men fick tyvärr se sitt hemmalag inte komma upp i normal nivå. Gästande Norrköping vann matchen med 2-1

Redan från start var det Norrköping som var det något bättre laget. Det såg ut som hemmalaget Vittsjö var nervösa och att det därför låste sig i spelet. Tyvärr en hel del slarviga passningar och lite saktfärdiga i omställningsspelet. Inte helt oväntat kom så Norrköpings ledningsmål redan i den sjunde minuten. På avstånd såg det ut som målet föregicks av slarv i Vittsjöförsvaret. Linda Sällström hade i den 18 minuten ett avslut på mål som var värt ett bättre öde.

Kayla Adamek reducerar till 1-1

Efter nästan 40 spelade minuter så kommer genom duktiga Kayla Adamek så kvitteringen. Detta efter att hemmalaget vad verkar ”tagit sig i kragen” och börjat komma in i matchen. Halvleken slutar oavgjort 1-1.

Större hackspett (Dendrocopos major) är en fågelart inom familjen hackspettar.

Den känns igen på de två avlånga vita skulderfläckarna och den röda undergumpen. Längden är 23–25 cm och vingspannet 34–39 cm. Den väger ungefär 80 gram.

Fullvuxna hanar har svart hjässa med en röd fläck i nacken medan fullvuxna honor saknar rött på huvudet. Ungarna har röd hjässa precis som mindre hackspett.

Bohålet hackas ut i en lövträdsstam, i såväl friska som murkna träd av t.ex. asp, al, björk eller ek, mindre ofta i barrträd. Övergivna bohål övertas gärna av stare eller vissa andra hålhäckare. Den kan även häcka i holk.

Fågelliv på anrika Höörs Gästgiferi.

Duvan som byggt sitt bo i trädet och håller koll på innergården. Duvan kan ju ta en sväng i byn om hen vill.

Kaffedrickande konferensgäster störde inte fågeln i trädet utan lugn och fin tittade hen intresserat på allt som rörde sig på marken.

Storken har nog lite svårare att ta sig ur sin situation, men har en bra överblick över Höör från sitt bo. Undras om hen bor kvar året om eller blir nerplockad. Men naturligtvis ska den skånska storken ha sin boplats på taket på anrika Gästgifaregården anno 1692.

VITTSJÖ. I underbart väder, om än lite kall vind, fanns många supporters på torsdagskvällen på plats vid Vittsjö Idrottspark. Detta naturligtvis för att på nära håll följa sitt favoritlags träning.

Diskussionerna bland supportrarna om olika spelare och olika spelsystem kunde höras. Roligt att ta del av var även hur insatta många är, tänk så mycket fotbollen betyder för orten idag. Den förenar självklart även supporters.

Efter ett tag kom tränarna Jonas Axeldal, Thomas Mårtensson och spelarna Hanna Ekengren, Julia Tunturi och Tanya Boychuk fram till den samlade supporterskaran.

Både Jonas och Thomas berättade lite om laget, de tryckte även på att alla årets damallsvenska lag är mycket bra.
-”Så här i efterhand ter sig inte förlusten mot Rosengård i premiärmatchen lika våldsam”, -inflikar mycket klokt Jonas Axeldal.
Att utan prestige kunna byta spelsystem, som Jonas gjorde, är ett tecken på en stor styrka som ledare.

VANKIVA. Maj månads möte blev en utflykt till Vankiva gård, där mötte oss Hans Johansson som drivit gården i 50 år. Han berättar att 1969 kom han dit från Fjälkinge där hade han tillsammans med 2 bröder, 3 gårdar som hade grisar och kor.

Önskemål från tidigare ägare av Vankiva gård var att det skulle vara en mjölkgård. Det fanns tidigare ett bränneri på gården fram till 1973, så det odlades mycket potatis till detta och även matpotatis. 1974 byggdes ett nytt kostall, 1991 började det bli slitet, planeringen för de nya stallarna pågick i 10–15 år, och att det inte skulle byggas på åkermark var prio.

2019 stod de färdiga och flytten av 280 kor gick på 3 dagar (med Hans egna ord mycket grindar, folk och svordomar) men allt fungerade direkt. 8000 m2 under tak med plats för 600 kor.