VERUM. Från mina unga år och fram till nyårsdagen 1959, då jag hösten året förut nått ”mopedåldern” bodde en särpräglad person i en stor spökvilla på motsatt sida vägen räknat från mitt födelsehem.

Huset var byggt omkring 1920 och låg alldeles intill bron över Vieån. Änkemannen Karl E. Nilsson som sedan våren 1919 bodde ensam i villan kallades omväxlande för ”mejeristen” eller ”posta Karlen”. Namnen hade med hans tidigare yrken att göra, ty sedan 1903 och fram till anställningen som poststationsföreståndare 1920 drev han ett mejeri med ysteri som låg på platsen, först tillsammans med sin syster Ida sedan med hustrun Karin.

I maj 1918 ingick Karl E. Nilsson äktenskap med handelsidkerskan Karin Ohlsson. Hon hade sedan 1910 tillsammans med sin syster Jeanna Ohlsson drivit handelsboden i Verum, vilken då ägdes av Teodor G. Olofsson i Malmö. I maj 1914 övertog ägaren driften av butiken i egen regi. I december 1915 tillkännagavs förlovning mellan ”mejeristen” Karl E. Nilsson och ”handelsidkerskan” Karin Ohlsson i en tidningsnotis.

Sydsvenska Dagbladet 1915-12-28

Drillsnäppa är en vadare inom familjen snäppor som förekommer i Europa och Asien.

På våren anländer drillsnäppan till Sverige i april. De äldre återvänder mot södern i augusti, de yngre något senare. Den häckar allmänt över hela landet, inte minst i Lappland.

Drillsnäppan är en livlig, försiktig och skygg fågel, som springer omkring på marken med trippande steg och då och då sätter sig på stenar eller trädstammar som sticker upp ur vattnet. När den sitter vippar den ofta upp och ned med stjärten, ungefär som en sädesärla. Ofta flyger drillsnäppan med nedböjda, lite stela, dallrande vingar tätt utmed vattenytan, samtidigt som den ofta låter höra sitt drillande läte som upprepas flera gånger.

Oväntat men roligt besök

Efter en varm söndag stod dörren till uterum och terrass öppna. Själv satt jag vid datorn jobbade, Vickan låg och sov i sin säng.

Bak min rygg hördes plötsligt ett mycket egendomligt ljud. Lät som någon raspade på golvet. Hjälp är det en råtta som kommit in. Jag vände mig om och såg en söt liten duva på hallgolvet. Den lade huvudet svagt åt sidan och tittade helt orädd på mig.

Jag snurrade på min kontorsstol böjde mig sakta framåt mot duvan. Jag var så nära som dryga metern, och började prata lite tyst med den. Den stod helt stilla och bara tittade på mig. Först när jag sakta reste mig vände sig duvan lite makligt och började promenera utan brådska framför mig. För att försöka styra den lille krabaten gick jag lite i sicksack bakom den. Den verkade faktiskt nyfiken på den obekanta omgivningen och stannade flera gånger för att studera saker i omgivningen.

Helt plötsligt var den på väg in i ett annat rum, men jag lyckades få den att ändra riktning. Så fortsatte vi genom hallen, den verkade sen fortsätta ut mot köket, jag bockade mig ner och petade lite på duvans högersida varpå den spatserade åt vänster nu i riktning mot uterummet.

Väl i uterummet var det lugnt för min del. Tidigare var jag lite rädd att Vicky skulle komma och skrämma den, därför stängde jag nu dörren in mot huset.

Efter att ha studerat den nyfikna duvan såg jag att den var ringmärkt på båda benen. Nu förstod jag att det nog var en tamduva och det troligen var därför som den inte var ett dugg rädd för människor.

Efter ”pratstund” i några minuter visade jag duvan den öppna dörren mot altanen och trädgården. Utan någon brådska spatserade den ut på altanen för att där fortsätta sin upptäcktsresa. Duvan fortsatte sedan ut på gräsmattan i samma lugna tempo. Efter några minuter flög den sin väg.

Då den flugit iväg kom jag på, -jag borde naturligtvis bjudit den lilla duvan på något gott som belöning för det trevliga besöket..

Hoppas den kommer den på återbesök.

TOREKOV. September bjuder på dagar som om det vore rena högsommaren. Höga temperaturer under dagen som när solen sakta sänker sig och temperaturen samtidigt faller ger helt otroliga solnedgångar.

Att med kamera monterad på stativ föreviga dessa stunder är en fotografs rena dröm.

Nedan följer fler bilder från västkusten.

VITTSJÖ. På lördag den 7 september kl. 14-17 firar Wittsjö hembygdsförening årets Kulturarvsdag genom att ha öppet i Gundrastorp-Ekholmens kvarn och såg.

Byggnaderna är välbevarade såväl exteriört som interiört. Driften var igång till 1958 och förklarades som Byggnadsminne 1982.

I fjol fick Ekholmens såg ett nytt sticketak på södersidan. Inne finns en flerbladig ramsåg. Förhoppning finns att den ska kunna användas inom en inte alltför lång framtid.

Sivard Strand vid ramsågen

Inte mycket vatten just nu i Vieån, men på lördag är tanken ändå att vattenhjulet skall kunna provköras. Ute på gården kommer det att hyvlas takstickor, som skall användas till nytt tak på Hembygdsstugan i Emmaljunga.