BJÄRNUM. Någon gång under seklets första decennium kom C. A Hallendorf som ”vandrande gesäll” till Bjärnum. Det fanns då ännu gesäller med håg för det kringflackande liv, som skråtidens gesällvandringar gav upphov till. Hallendorf fick anställning vid AB Bröderna Troedsons Träförädlingsfabrik, gjorde sig känd som en duglig möbelsnickare och omtyckt för sitt glada och hurtiga sätt.

Men med punktligheten i arbetet var det ibland si och så. Orsaken därtill var enligt kamraterna, att han hade svårt för att motstå ”kaffegökens” lockrop. Det berättas av dem, som minns episoden, att han vid ett tillfälle höll på med några höga linneskåp. Den dagen det är fråga om hade han tullat på innehållet i en medhavd flaska så pass, att han började känna behov av en stunds vila. För att undgå, som han trodde, att bli sedd av kamrater eller chef, satte han sig i skåpet som stod längst bak.

VITTSJÖ. Inne på ”Träffpunkt Lindens” lokaler är det många projekt/cirklar på gång. En av de cirklar för pensionärer har varit en bokcirkel med högläsning. Denna cirkel har vatt igång sju veckor.

Varje måndags eftermiddag har det samlats tjugo pensionärer i två grupper. Tillsammans har de då läst just nu i höst en bok som är skriven av Karin Brunk Holmqvist och boken heter ”Majken minröjare”. Och som författaren själv skriver i bokens första blad, så är det både sant men också lite lögn, oftast med det lilla samhället och dess miljö i fokus. Som hon beskriver på ett härligt och humoristiskt sätt.

Fjällvråk (Buteo lagopus) är en rovfågel. Fjällvråken är 49–60 cm lång och har en vingspann på 123–148 cm, och är därmed större än ormvråken. Den är mindre varierad i sin färgteckning än ormvråken, och alltid med ljust spräckligt inslag.
För att vara en vråk av denna storlek är dess näbb förhållandevis klen.

Fjällvråk häckar i nordöstra Sverige från nordligaste Värmland till Norrbotten och upp i fjällvärlden. På vintern förekommer den i södra Sverige.

VITTSJÖ. Så har då boken om ”Kvinnor i Vittsjö” släppts i varje fall till bokens medverkande. Detta skedde på söndag eftermiddag på Furuliden i Vittsjö.

Gerd Böe introducerade sin bok för de närvarande.

Sedan tackade Kristina Blomberg (tillika bokens översättare) för att hon fått vara med vid denna boks tillkomst.
Hon sa vidare att Gerd är en kreativ, kunnig och modig kvinna som också ser till att det hon vill göra blir gjort.

Men utan alla, ni modiga kvinnor som berättat er historia, hade det inte blivit någon bok. Nu står vi här med det färdiga resultatet! Så – var stolta över er historia som kommit på pränt, för det är jag!

Både Gerd och Kristina tackades med applåder.

BJÄRNUM. Nu stundar julen bakom hörnet och i en del affärer har det redan plockas fram julsaker som ska säljas inför den kommande helgen, även i en del stugor har det börjat pratas om julmat, julgodis och inte minst julkakor.

Ordet julkakor brukar hos en del frambringa många minnen om hur det var förr hemma i hemmen när de var små. Många sorters kakrecept blev bakade år från år, gärna ett recept som var lite ”hemligt” och som gick från mor till dotter i flera generationer.

En sorts kakor/godis som brukar bakas och som många har olika knep på att få tunna fina och krispiga, det är rån, denna spröda lilla kaka som kan förvandlas till en smaskig kaka med grädde eller fyllas med choklad och blir då nästan som godis.

Många är de järn som har tillverkats för att kunna passa de olika spisar som har funnits genom tiderna och idag kan man köpa elektriska rånjärn i affärerna eller i olika kataloger. De är så finurliga att de talar om när rånet är klart. – Undrar om de blir lika goda och frasiga som på den gamla goda tiden?