VITTSJÖ. Det är inte enbart Damfotbollen som varit aktiva i idrottsliga sammanhang. Redan på 1920 talet var det kamp om läderkulan. Ett tydligt foto från 1960 visar de kämpande grabbarna som tog hand om Kommunmästerskapet.

Fotbollslaget som segrade i Kommunkampen. Personerna f v stående: Sven Lindström, Leif Persson, Mårten Andersson, Göran Andersson, Tore Jakobsson samt Esko (finlandsbarn). Knästående f v: Nils-Olof Olsson, Karl-Åke Olsson, Jan Andersson, Karl-Erik Ernstson och Gunnar ”Jack” Eklöv. Bilden från 1960 är troligen exponerad vid Idrottsplatsen som invigdes för sitt ändamål 1952.

VITTSJÖ. Sten Persson var en profil i Vittsjö under många år. Han var född 1907 och avled år 2008. Han tillbringade på ålderns höst mer än 20 år i Vittsjö. Var han händelsevis inte bekant med en person blev denne snart bekant med leende och vinkande Sten Persson som var särskilt förtjust i flickor. Födelseorten var Oderljunga men Sten trivdes varken i skolan eller hos lantbrukarna.

Vandringsmannen Sten Persson var en profil i Vittsjö.

Det bundna levernet med djur och lantbruk var inte tilltalande. Arbetsdagen började klockan 06 och slutade klockan 20. Därtill tyckte han bönderna var snåla och giriga då han inte fick den eftertraktade maten som han önskade. Det fria livet utan några påtvingade tider och uppgifter hägrade. Då beslutade Sten att leva det fria livet och ta dagen som den kom. Då började Sten Persson sitt liv som vandrare eller luffare. Ordet luffare var inte tilltalande för Sten fast den allmänna benämningen var Luffar- Sten!

Visserligen gick Sten som luffare några år då han sålde rakblad och skosnören. Genom sitt gemytliga, trevliga och glada sätt blev han ofta bjuden på något ätbart hos sina kunder. Gåendet tränade han upp rejält. Han till och med gick till Stockholm för att hälsa på sin syster. Vandringen dit tog visserligen 14 dagar medan hemfärden klarades av på något kortare tid! 

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) är en stor fink med mycket kraftig näbb. Den beskrev av Carl von Linné 1758.

Stenknäcken häckar i stora delar av Europa och tempererade delar av Asien. De nordliga populationerna är flyttfåglar. Arten anses inte vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18-19 centimeter och vikt på cirka 50-60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt.

VERUM. Vägrenen utmed vägen till Verum kyrka var fullsatt med marschaller. Parkeringsplatserna var fullsatta och kyrkan var fullsatt. Bygdelaget, Curt Nilsson och Sofia Larsson var orsak till denna invasion. Det var Luciahögtid i kyrkan. Innan programmet började förstod Curt Nilsson att det skulle bli jobbigt. Kavajen åkte av!

Luciaföljet i kyrkan klara för underhållning.

Bygdelaget och kyrkan har under många år arrangerat denna högtid. Uppskattningen visades då över 170 besökare tog plats i bänkraderna. Belysningen dämpades och Lucian Marie Bengtsson jämte tärnor och tomtenissar skred kyrkgången fram mot koret. Flera sånger om Lucia och julhelgen sjöngs. Hilda Linde läste vers och Lucian Marie Bengtsson var solist vid flera tillfällen. Bland att sjöng hon en sång med motto: Att lyssna. Luciaföljet sjöng Gläns över sjö, följt av Stilla natt, samt Jul, Jul strålande jul.

Tomtenissar och LillLucia framträdde utan nervositet.

Flera av tärnorna var också solister med bland annat ”Hosianna”. Hilda Linde fortsatte med dikt om julhelgen. Det är inte alla som får fira jul fast det borde vara lika värde mellan människor! Tomtenissarna sjöng om det tända ljuset som skall lysa klart. Vidare blev det duett av ett par tärnor. som sjöng om mörk och kulen julenatt.

VITTSJÖ. Onsdagen den 14 december hade Smyrna en liten julfest för alla nya och gamla Vittsjöbor. Klockan två var vi en liten skara som stod och väntade på att portarna skulle öppnas.
Resursgruppen hade dukat upp traditionellt julkaffe med goda kakor och ett litet gottebord, för den modige fanns också glögg något som nog är väldigt svenskt. Någon jag pratade med tyckte att glöggen smakade som något man får hos tandläkaren.

Lokalen fylldes snabbt och efter bara en liten stund var det runt 70 personer i lokalen, nya bord fick bäras fram som komplement till de två långborden som var uppdukade. Alla pratade och var glada, trots att flertalet bor på Trobeck ser de varandra inte så ofta då det inte finns någon samlingslokal på boendet. Resursgruppen hade köpt in vars en liten julklapp till barnen och även de vuxna fick paket, vars en advent ljusstake per rum. Stämningen och glädjen var på topp då jag styrde kosan tillbaka till mitt kontor jag hade gärna stannat lite till.