Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 11 av 12).

Nästa punkt i programmet nu när Saaben kylare pekar norrut är ULM, HERLINGEN, där fältmarskalken Erwin Rommel har bott och verkat. I staden Ulm har jag varit tidigare och sett rådhuset vid torget där Rommel fick en statsbegravning. Kyrkan lär ha Europas högsta torn.

Vid en bensinmack på södra infarten till Ulm tankade jag ”Kurtan”. Vid sidan stod en militär VW-buss som också tankade. Bra tillfälle att fråga var Rommels hus ligger, tyckte jag. Till min stora förvåning visste han inte var Herlingen låg och han visste inte i vilket hus Rommel hade bott i! Otroligt för en militär! Han bad mig åka ner till regementet och fråga. Nej, det ville jag inte, kände inte för det. Dåligt av en militär att inte veta. Staden Ulm ligger lågt i förhållande till motorvägen. På halva nervägen låg regementet, men jag fortsatte ner till stads kanten. Där låg en BP-mack. Vi var ju ”nytankade” men jag tog mod till mig och gick in och frågade den unga tösen vid kassan. Samma procedur: do you speak english, do you know were field marchal Erwin Rommels haus in Herlingen is ? Klockrent sa den unga tösen: yes, strait on, after maybe 4 km Blue stone, after that 2-3 km is Herlingen. With rail station on the right, look there. Jag sade Thanks. Vad var det hon menade med ”blå sten”? Vi d.v.s. Kurtan och jag drar iväg, följde vägen i utkanten av stora staden Ulm. Mycket riktigt, efter c:a ½ mil var en byaskylt ” Blau Stein” och efter ytterligare några km kom byanamnet Herlingen. Detta var inte på min karta och militären såg inte heller namnet på sin karta. Det var otroligt kass ! Mittemot stationen svängde jag höger, upp för en brant backe och efter 200 m på vänster sida låg Rommels hus.

 Emmaljunga. Här är han! Mannen som med sin pensel har gett byn ett uppsving genom att fräscha upp vårt församlingshem i Emmaljunga!

Thomas Malmberg

Vem är han då? Namnet är Thomas Malmberg, 48 år, och han arbetar som vaktmästare/fastighetsskötare i Vittsjö Församling. Efter en längre tids sjukdom sadlade han om från sitt stressiga resandejobb och fick möjlighet att pröva på att arbeta inom kyrkans ansvarsområde.

Visst blir dagarna kortare och vi närmar oss helgen där man blir erbjuden bus eller godis. Kanske är det många av oss som gärna vill tända lite ljus och mysa inomhus med våra nära o kära. Färgerna ute i naturen lyser alltjämt med härliga klara orange/gröna färger i många nyanser. Lika kul är det o få pumpor med olika former o färg och lägga alla i samma korg. Ja! ja vet att man inte ska de...

men…..

Vittsjö. Vittsjöborna är upproriska. Det yttrade ett kommunalråd för ett par tiotal år sen. Det var på den tiden det fanns ryggrad hos råden. Det upproriska kan kanske ledas så långt tillbaka som till de upproriska Snapphanarna. Sen har det liksom gått i arv från far till son. Vid flera tillfällen har Vittsjöborna med all tydlighet talat om vad som är bäst för orten!

Flera strejker har skett i anslutning till skolan i Hårsjö.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 10 av 12).

Saab 95:an (= Kurtan ) och jag kom på kvällen till Frankrike med högertrafik, inte lätt. Vi tog motorvägen mot den historiska platsen DUNKERQUE med stranden som många tusen engelsmän räddades hem från av många båtar, stora som små. Efter några mil och vid 24-tiden kom vi till en stor parkeringsplats där flera långtradare chaufförer sov, snart även jag. Pinkade och drog för gardinerna som mina flickor sytt. När jag vaknade sken solen och de flesta lastbilarna hade kör iväg utan att jag märkt något. Troligen har denna hektiska vecka tagit musten av möbelhandlaren. Nu var det nya mål i siktet.

Redan 1935 hade tyskarna planerat var i Frankrike de skulle placera sina V-vapen. Werner von Braun med ingenjörer var långt framme med raket- vapen, med början i Peenemunde. De första V1 raketerna skickades mot London från startramper. V2 var en riktig raket.