Allt är inte kantareller …
VITTSJÖ. Nu när blåbären sjunger på sista versen, och lingonen behöver skördas, bör man inte glömma bort svamparna. Här kommer en korg med svampar som nyligen påträffats här i norra Göinge.
Vi börjar i lingonskogen. Här finns gott om olika vanliga hattsvampar. Men tittar man noga ser man att ett och annat lingonblad har förändrats. De är inte längre gröna, utan har blivit röda, konkava och lite tjockare än normalt. Det är en svamp som invaderat lingonbladet. Svampen kallas lingonsvulst. Undersidan av bladet blir alldeles vitt av sporer som ska sprida svampen vidare. Fotot är taget i närheten av Uddvägens förlängning ut på Udden. (
Lingonsvulst
Spindelskivlingar, eller spindlingar, har rykte om sig att vara giftiga, åtminstone ett par till och med dödligt giftiga. Mycket är ännu okänt om spindlingar, men man räknar med att det finns mellan 300 och 400 olika arter. Många av dem är svåra, för att inte säga omöjliga, att skilja åt utan DNA-undersökning. Här visas två spindlingar som är ganska typiska och lätta att känna igen. Den första av dem, cinnoberspindling, hittades alldeles söder om Skansen, mellan Skansenhemmet och Minnesstenen. Där under ek, bok och hassel hade cinnoberspindlingen funnit sig väl tillrätta. Färgen är omisskännlig, och svampens namn ganska givet. Ett helt annat utseende har släktingen pelargonspindling. Den är mindre, mörkt gråbrun och med ljust fnasig hattovansida. Foten har till en början en ljus ring, och även vita hyllerester i band längre ner. Pelargonspindlingen växte i granskogen på gränsen mellan Björkholm och Höjalen. Och så var det då namnet. Pelargonspindling har en omisskännlig och tydlig doft av av pelargon.