”Skånsk humor”
EMMALJUNGA .Skåningen— som andra människor-- har av ålder älskat god hälsa och ett gott humör. Denna tvillinggåva är i grunden en enda, ty gott lynne är uttryck för friskhet och sunda vätskor. Det börjar med barnahjärtats ursprungliga glädje, spelar i tillväxtårens upptåg och lekar, bullrar i ungdomens skrattande yra, lyfter sinnet mot solen under middagshöjden, skalkas hos den grånade spjuvern och får en återglans av solnedgången i ålderdomens tid när skuggorna blir långa!
Detta företal till Sölve Ossiannilssons bok Skånsk Humor, skrevs av Nils Ludvig, Höör 22/10 1948, snart 77 år sedan!
Boken hittades bland min mors efterlämnade böcker, där många handlar om Skåne och skåningar. Själv var hon född i Skåne, och trots många år i bland annat Göteborg, glömde hon aldrig sin skånska dialekt.
Tar mig friheten att skriva ner en dikt ur boken, skriven av K.G, Ossiannilsson
Skåningar
Alla, som komma från Skånes lann
och spridas åt öster och väster,
trutar har de som ingen ann,
och magar ha de som präster.
Näsan visar de upp emot skyn
den väg som är kortast och renast --
sätt dem, gott folk, till kungar i byn
ja, eller häng dem genast!
Sätt dem, gott folk, där ödet vill,
där de skånska näsorna pekar!
Mota dem? Å, bjud inte till!
Där äro ni alla för veka!
Skåningar nöja sig ej att gå an,
en smula för mer än de sämsta:
de komma från jordens främsta lann,
och de vilja vara de främsta.