VITTSJÖ. Det är inte alltid helt lätt att veta hur man ska förfara sig vid ett möte med en synskadad person och dess ledarhund.

Du har kanske redan mött Anna-Lena och hennes ledarhund när dom är ute och går i Vittsjö.

När det hade blivit godkänt och klart att Anna Lena skulle få ny ledarhund så var hon på Träffpunkt Linden och gav information hur vi skulle bete oss gentemot hunden:
Inte klappa eller ge hunden mat!
Anledning : Ledarhunden är ett hjälpmedel vars fokus är att på ett tryggt sätt förflytta sig och sin förare.
Om man då hälsar på, klappar eller matar hunden stör man fokuset hos hunden, vilket kan bli farligt när de är ute och jobbar.

VERUM. Sigfrid kom oftast farande i Malte Anderssons droska, ibland med sin cykel hängande bakpå. Han var duktig stenarbetare och en sällskaplig man. En Verumsbo, född 1953, säger: Minns honom mycket väl. Vi unga grabbar träffade honom oftast på Björveruds trappa. Han pratade gärna med oss, ofta med mycket humor.

Här ses Sten-Sigfrid i helfigur med en halvdrucken pilsner vid ett besök en solig dag i mitt föräldrahem i Verum på 1960-talet.

Arne Gunnarsson, som är brorson till Sigfrid, har i den senaste av årsböckerna från Osby hembygdsförening skildrat sin farbror under rubriken ”Sten-Sigfrid”. Arne berättar där att hans far Gunnar Persson (1907–1987) var den ende av bröderna från gården i Bökeberga, Osby socken som bildade familj.

Sigfrid Vitalis föddes i Osby socken, men var folkbokförd i Visseltofta socken sedan 1935. Arne Gunnarsson berättar i artikeln att han en enda gång såg sin farbror nykter. Det var i samband med Sigfrids 80-årsdag. Då hade Gunnar och Elin, som ägde föräldragården, oförberett från Visseltofta avhämtat Sigfrid till ett kalas tillsammans hans övriga två ogifta bröder Ivar och Johan.

På 1920-talet vistades Sigfrid i Västergötland, Norrland och i Norge, dock utan att vara folkbokförd där. Det har sagts att orsaken till att han gav sig iväg på arbete som rallare var att han inte ville bli uttagen till värnplikten. Han var åren 1920–1922 införd i boken för obefintliga i Osby socken med notisen ”Okänd vistelseort”. Åren 1937–1947 var Sigfrid skriven ”På församlingen” i Visseltofta.

Blåstjärnesläktet (Scilla) är ett släkte i familjen sparrisväxter

Systematiken för dessa växter varierar mycket hos olika författare. Indelningen i släkten är oklar och är ett område där aktiv forskning pågår. Av samma anledning varierar artantalet mycket.

Numera räknas ofta släktet Chionodoxa med bland annat den välkända Vårstjärnan (Ch. forbesii) till släktet Scilla. Namnet Chionodoxa är dock fortfarande vanligt i litteraturen och inom trädgårdsnäringen.

Släktet Scilla placeras ibland i familjen Hyacintväxter. Denna familj betraktas numera som en av sju underfamiljer till Asparagaceae, och den har fått namnet Scilloideae.

VITTSJÖ. Som nog de flesta vet så infallet våffeldagen den 25 mars. Någon dag senare firades denna dag på Träffpunkt Linden då det serverades nygräddade våfflor med tillbehör.

Då vi i förhand gärna ville veta på ett ungefär hur många som ville komma så hade det legat en anmälningslista inne i lokalen. Till vår stora glädje hade cirka 25 anmält sig.

Våffelsmeten hade under samma morgon förberetts hemma i Brittas kök och väl på plats hade vi fyra dubbeljärn att göra våfflorna på.

Gräddning av våfflor

Våfflorna serverades allt eftersom dom blev klara och alla som var där verkade ha väldigt trevligt för det var ett härligt sorl med många goa skratt, -högt i tak som man brukar säga.

Trevligt samkväm bland alla gästerna

Som sagt, som traditionen bjuder så erbjöds det både vispgrädde och tre olika sorters sylt till våfflorna. Var och en fick själva välja vad som passade.

VITTSJÖ. Med anledning av stadgeändring genomför Wittsjö Hembygdsförening ett extra möte på Träffpunkt Linden den 2 april.

Klicka för större bild.