HULTATORP. Någon som letar efter sin jacka?

Efter måndagens husförhör i Hultatorp blev denna jacka kvarglömd.

Den finns kvar hos Erna för avhämtning.

VITTSJÖ. Höjalens vandrarhem väst om Vittsjö har det mesta en besökare kan tänka sig. Det finns många bäddar för den som vill övernatta inpå naturen. En annan fördel är närheten till sjö med brygga samt badmöjligheter intill en skog av bok. Höjalen är en gammal bygd med herrgård som vandrarhem samt en nergrävd kittel med silver! Sägs det? En kort tid fanns det också vårdanstalt för psykiskt drabbade.

Maria Magnusson tar emot gäster till vandrarhemmet.

Vandrarhemmet slog upp sina portar i mitten av 1990-talet med Hans och Ann Christin Magnusson som driftschef. Dottern i familjen, Maria tog över verksamheten 2017 efter flera examina på universitet. Nu driver hon vandrarhemmet i egen regi utan fast anställda men har god nytta och kunskap att sköta en del elektroniskt med fjärrstyrning. Ett par knapptryck sen är det ordnat.

Vandrarhemmets herrgård välkomnar besökare till varierande natur.

För vandrare, fast de flesta kommer bilburna finns egen spis för tillagning av önskad föda och skulle tiden medge så flera bokhyllor med läsvärd litteratur. Ett 60-tal bäddar, enkelsäng eller dubbelbäddar väntar i de 21 rummen. Under sommartid kommer det en mängd ungdomar som skall vistas på läger och dessa erbjuds full sysselsättning. I huvudbyggnaden finns stort sällskapsrum med öppen spis och 70-talet sittplatser. Här förekommer skilda samlingar som kalas, bröllop och andra samlingar där föreningar har bra utrymme.

VITTSJÖ, VERUM. Flera dagar med sol har gjort att besöken i naturen blivit tätare.

Ute vid Hörlinge våtmarker är det lätt att finna mängder av djur.  

Rågeten med sin unge syntes på lite avstånd. En bit därifrån fanns ytterligare två vuxna djur.

Regnet som kom tidigare i veckan har gjort att viss påfyllning i Vieån skett. Fortfarande behövs stora mängder regn för att återfå den normala nivån. Kanske har vi en snörik vinter framför oss.

VERUM. Två av mina årskamrater som var födda i Verums socken 1943 förunnades inte att uppnå sin konfirmationsålder. En av dem var min allra sötaste grannflicka Lena Tuvesson (1943–1957). Hon hade i augusti 1957 fyllt 14 år och avled av sjukdomen leukemi i november samma år.

Den andre av mina årskamrater, som bodde i Hagnarp intill gränsen mot Hästveda socken, gick sina flesta skolår i Jägersborgs skola, men vid vissa tillfällen var han med i Verums skola. Han hette Ingvar Björklund och är pojken i mitten på bilden nedan mellan Göran Olsson och Ove Tuvesson.

Tre nu avlidna kamrater från pojkåren. Pojken till höger var Lenas lillebror. Från vänster: Göran Olsson (1942–2006) Ingvar Björklund (1943–1957) och Ove Tuvesson (1945–2008).

VITTSJÖ, HULTATORP. En måndagskväll så här i början av oktober körde maken och jag till Hultatorp för att vara med på husförhör.

Kan man annat än att bli varm i hela själen när man än en gång får komma till Erna Olsson som så vackert dukat upp i den gamla skolsalen med vita nymanglade linnedukar på borden, finkopparna, och vackra höstfärgade tagetes i små vaser.

Vackert dukat bord

Sånggruppen var också där under ledning av Boel och Malin Bengtsson. Kvällen inleddes med att vi gemensamt sjöng Blott en dag. Därefter sjöng sånggruppen Barnatro, Mitt hem bortom bergen och en Värld i toner.

Sånggruppen

- Jaha nu ska vi se vad ni kan om katekesen -sa Sven Röstin när han skulle skulle börja med detta husförhör.
Nä, sa Sven, det slipper ni, för denna form av husförhör finns inte mer, han fortsatte med att berätta om den skollag som kom i slutet av 1800 talet. Att utöka läskunskapen var viktigt för då kunde alla och envar själva läsa i katekesen. Så var det tänkt, men allteftersom läskunskapen ökade så ville man läsa mer än i katekesen och när man då kunde ta del av andra skrifter, ja då kunde de olika frikyrkorna att etableras i landet.