MALMÖ. En resa mot Malmö Opera är alltid förknippad med spänd förväntan.
Denna gången var det inte mot att se en föreställning utan teaterföreningen var inbjudna till Malmö Opera för att se olika utdrag av kommande föreställningar 2022 -2023.

Restriktionerna var ju inte upphävda på söndagen (6 februari) så det gällde fortfarande avstånd, handsprit och covid bevis. Två personer var inbjudna, Anita Tidblad och Christel Ternemo. Här samlades representanter från Skånes alla teaterföreningar och målet var Orkestersalen Intiman, teatern som ligger precis vid sidan om Malmö Opera.

BJÄRNUM. ”Skinkjakten” är tävlingen som ingen vill vinna men som alla kämpar hårt för. Det är tävlingen som inte går ut på att vara den vassaste orienteraren i klubben. Det räcker med att ha en fantastisk bra självinsikt. Vinterns orienteringsklubbtävling som traditionsenligt brukar äga rum innan jul blev framflyttad på grund av något så ovanligt som dryga halvmetern snö. Istället bjöd barmarksjanuari på en mysig orienteringsupplevelse för genomförandet av årets mest spännande tävling.

Marschaller, grillen och en kontroll står redo inför vinterns skinkjakt.

Varje år arrangeras klubbtävlingen ”Skinkjakten” traditionsenligt vid OK Torfinns klubbstuga vid Möllerödssjön. Detta är tävlingen som ingen vill vinna men som alla kämpar hårt för. Anledningen är att vinnaren inte enbart vinner en julskinka, utan också den stora äran att arrangera tävlingen året därpå. Tävlingen brukar normalt sett arrangeras före jul, men med stora snömängder liggandes på dryga halvmetern i mitten på december så blev tävlingen framflyttad till ett snöfritt januari. Julskinkepriset ersattes av ett presentkort på Olof Nils så att något mer säsongsenligt kunde köpas in.

Att allt skall drivas med el numera är ett motto som Miljöpartiet drivit en längre tid, allt ifrån massageapparater till lastbilar och industrier. För att detta skall fungera behövs det säker el och rejäla batterier (behövs inte till massageapparaterna) om detta skall bli verklighet.

När det gäller elen verkar det som Per Bolund och company vill lösa detta med vindkraft och solpaneler, -skryter mycket om hur mycket vindkraften ger när det stormar, men det är rätt tyst om denna kraft när det är helt vindstilla. Vill fylla havet med dessa kraftverk eftersom det är ett visst motstånd med att ha dessa inpå knutarna här på land, ingen tanke på hur lätt det är för främmande makt vid konflikt att sabotera dessa och på så sett ställa till stora problem eftersom allt drivs med el. Tanken är kanske att vid ett sådant scenario Per Bolund med partikamrater finns där i båtar för att försvara dessa verk.

Varför inte offra ett par av våra åar och älvar och bygga flera vattenkraftverk i samma vattendrag och utnyttja samma vatten flera gånger, på samma sätt som våra förfäder gjorde förr i bäckar och åar. Vattenkraften är den renaste och säkraste elproduktionen och det blir inte något farligt avfall som skall förvaras tryggt i flera hundratusen år. Om viljan finns så går det att göra det vackert och intressant runt de dammar som behöver byggas.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Som vanligt blev det mycket prat o väldigt lite konkreta svar. El o drivmedel var uppe till debatt. Sverige har egen överproduktion av el men priset styrs på grund av våra politiker av den ”gemensamma elmarknaden i Europa”, därav drabbas vi lokalt av de skyhöga priserna.
De två partiledare som framstod som mer tydliga var de två ytterligheterna Jimmie Åkesson (SD) och Nooshi Dadgostar (V).

Busch beskriver ”Pratkvarnspolitik” kring Sveriges gruvnäring. Jimmie Åkesson (SD) vill att Sverige ska återta sin position som ledande gruvnation, men då måste tillståndsprocesserna förkortas. Magdalena Andersson (S) håller med om att tillståndsprocesserna måste kortas. Men hon säger att det är viktigt att miljökraven för gruvbrytningen levs upp.
Nooshi Dadgostar (V) säger att det är viktigt att vi inte exporterar bort den svenska elen som gruvorna behöver.

Nötväcka (Sitta europaea) är en liten fågelart i familjen nötväckor.

Nötväckorna lever parvis eller i mycket små sällskap i skog, helst där höga träd är blandade med lägre, men kommer också fram till bostadsområden. Den är flitigt i rörelse och håller sig gärna nära andra fåglar, framför allt mesar och trädkrypare, som den börjar stryka omkring med under hösten.

Nötväckan klättrar bra uppåt, nedåt och åt sidorna. Bland fåglar i Sverige är den ensam om att kunna klättra och till och med hoppa nedåt med huvudet före – ett bra kännetecken.

Den lever av insekter som den hittar i trädens barkspringor. På hösten äter den också av säd, frön gärna fettrika frön som solrosfrön och körsbärskärnor, nötter, ollon och liknande. Detta kan de fästa i någon trädspringa och hacka sönder för att komma åt kärnan, som de sväljer ned bitvis. Den sitter ofta på nöten och hackar. Den har stark näbb.