Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor hökfågel.

Ormvråkens fjäderdräkt är mycket variabel vad gäller färg. Dräkten är oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar men varierar mycket. Vissa exemplar är gulbruna eller nästan vitspräckliga. Stjärten är tydligt tvärrandig med små band. Ögat är mörkbrunt eller nästan gult. Undersidan av vingarna är oftast ljusare än fågeln i övrigt.

Ormvråken bygger ett plattformslikt bo, som ofta mäter cirka en meter i diameter. Det placeras i ett större träd, oftast gran, och honan lägger i april–maj två till fyra ägg.

En reflektion över ord…

När jag flyttade till Göteborg 1954 fick jag lära mej att en flicka heter Fjälla, det samma som en liten ort i närheten av den som jag flyttade från.
I stort sett samtidigt fick jag reda på att i Stockholm kallades flickor för "bönor". "Söderböna"var inget ovanligt, men orten Bönan är ju ett litet fiskeläge utanför Gävle.
Kvinnliga egennamn som härstammar från orter och städer är ju inget ovanligt, däremot manliga där i stort sett bara Karl -Gustav är vanligt och finns på flera platser.

En kär kvinna kan nog ha givit namn åt mer en ort eller blivit uppkallad efter någon. Både "Vilhelmina" och "Ulrika" är sådana orter och med kunglig glans dessutom.

Bilden visar Vilhelmina kyrkby

"Nora" är ju en liten väl bevarad trästad, känd för orden "Staden där allt går mycket långsammare"!
Så finns "Dorotea", på samiska "Kraapohke", känd för sin av samers välbesökta kyrkby.

Självfallet finns" Fredrika" kyrkby som fick sitt namn efter Gustav IV Adolfs gemål.

Inte att förglömma "Åsa" vackert belägen vid Hallandskusten och med Löftadalens folkhögskola under sina vingar, eller strax utanför Markaryd!
Kvinnliga namn kan användas till mer än att benämna flickor/damer!

BJÄRNUM. I Västersocken har det under tidens lopp funnits nio lanthandlare på sex platser. Sedan 1984 är Västersocken utan lanthandel. Även tre boende i Västersocken startade lanthandel i Röke. Paul Eliasson startade lanthandel 1862 men den upphörde då han reste till Amerika 1867.
Den sista lanthandlaren var Welins som upphörde 1984. Forskaren och författaren Ingvar Olsson som nertecknat fakta om lanthandlarna har särskilt minne från denna lanthandel.

Ingvar Olsson som fick livslång glädje av lanthandeln.

Ingvar mötte en flicka på en ungdomssamling i Röke och fattade tycke för henne. Men vem var flickan? Han lyckades få tag i namnet, Ingalill Torkelsson från Hågnarp. Trots febrilt sökande i telefonkatalogen fanns det ingen Torkelsson. Åtrån efter flickan var intensiv och som sista utväg ringde han lanthandlaren i Hågnarp och efterlyste Ingalill. Jodå det fanns en Ingalill Torkelsson men hon var bosatt hos sin mormor. Ingvar fick telefonnummer och ringde dit. Ingvar talade med Ingalill och han frågade om de möjligtvis kunde träffas?
Ingalill tyckte de kunde träffas i Hillarp missionshus den 1 januari 1965 där söndagsskolan hade sin julfest. Ingvar kom dit och de träffades. Och Ingalill blev Ingvars framlidna hustru. Tänk vad en lanthandel kan betyda! Var det här forskningen började?

BJÄRNUM. Regler och restriktioner har påverkat oss alla under rådande pandemi. Näringsidkare är nu tvungna att begränsa antalet besökare rejält. Varje person skall ha 10 kvadratmeters utrymme. På varje affärsdörr står antalet tillåtna besökare åt gången. Handsprit skall finnas tillgängligt och möjlighet att hålla avstånd är viktigt. Hur har detta påverkat gymmet? För att få reda på detta besökte vi Energicenter i Bjärnum. 

Innanför dörren möter oss ett bord med spritflaskor. Det är då handsprit och inget annat. Förhållningsregler och skyltar med högsta antalet personer i de olika avdelningarna. Januari brukar normalt vara den månad då många vill ta hand om sin hälsa och börja träna. I botten ligger då ganska ofta ett nyårslöfte.

Hur ser det ut idag, frågar vi Annica Roslund som är platsansvarig på gymmet?
-
Vi ligger cirka 10–15 procent lägre i år än förra året. Helt klart har pandemin påverkat oss. Visst ska man ha respekt för pandemin men att träna är en investering för hälsan, svarar Annica.

Kråka (Corvus cornix) är en fågel i familjen kråkfåglar.

Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg.

Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog.

Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.