Rörhöna (Gallinula chloropus) är en fågel som tillhör familjen rallar.

I Sverige förekommer den talrikast från Skåne till Uppland och vidare i mindre antal till Dalarna och norrut utmed Östersjökusten. Rörhönan lever vid vassrika stränder av sjöar, åar, dammar och i våtmarker.

Den lever av en mängd olika växtmaterial och mindre vattenlevande djur. De födosöker i närheten av vatten eller i vattnet, ibland tippar den kroppen framåt och snappar, eller betar efter växtmaterial under vattnet.

• Först en rättelse på årtal. Det var 1954! eller 1953! och inget annat år då elektriska strömmen kom till Bröna by, berättas det via mail. Då blev Bröna by upplyst på årets längsta mörka natt.

• En avisa förmedlade inga större händelser under natten: En man skjuten i en närliggande stad..! I dagens brutala verklighet räknas inte skott mot en människa som större händelse! Vart är vi på väg? Vem bär yttersta ansvaret för dessa våldsdåd?

• På tisdag klingar 2019 ut och ett nytt decennium tar samtidigt sin början. Även om det varit förhållandevis bra detta år kan det kanske bli ett ännu bättre år 2020!

• Snön ligger kvar på julkärven, Gulsparvarna håller till i skogen och inte i samhället.

• Nyårsbönen i kyrkan på Nyårsafton börjar klockan 16. Gästmedverkande blir Per-Inge Enocsson från Vankiva. Dessutom medverkar hemmafolket Stefan och Mats.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. ”Värnlösa barns” dag i Sverige, ”Menlösa barns” dag i Finland, firas sedan 400-talet i västkyrkan den 28 december för att minnas de barn som, enligt Matteusevangeliets andra kapitel, Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus. Inom östlig kristendom firar man den 29 december. Vissa tankar går säkert mot dagens situation.

Denna dag kallades i Sverige till och med år 2000 för ”Menlösa barns dag”, precis som dagen fortfarande officiellt kallas i Finland.

Grannsamverkan!

Grannsamverkan betyder även att grannarna skall bistå och hjälpa varandra! Det hände för 40 år sen att en av dåvarande grannar kom med en stilla önskan: Det var så att dottern i en villa skulle fylla 50 år och hon hade alltid önskat sig en flaggstång på tomten.

Dottermodern förklarade att det var ”bara fyra pinnar” att sticka ner i marken och sätta dit flaggsången.
Jag förklarade att de där fyra pinnarna måste gjutas fast i ett nergrävt fundament. Dottermodern tycktes förstå. Kan du inte gräva en håla på tomten så att flaggstången fanns på plats vid dotterns födelsedag. Jag slingrade mig så gott det gick och undrade hur hon skulle förklara den hög med sand som jag måste gräva upp. Dottermodern hade svaret tillhands. Jo, dottern hade också önskar sig ett körsbärsträd på tomten. Om dottern var frågande skulle körsbärsträdet grävas ner i sandhögen! Jag tackade för förtroendet men avstod. Efter flera påtryckningar från min familj lovade jag utföra jobbet. Det kallas grannsamverkan!

Sevärt i Vittsjö del 8.

VITTSJÖ. Ett av gamla tiders mest påkostade och arbetskrävande verksamhet var att ”bränna tjära”. Trätjäran kunde användas inom flera verksamheter. Inom Vittsjö socken har det funnits minst 30 tjärbrännor av ganska skiftande storlek. Alla dessa brännor fanns i dalgångar, ofta i naturlig fördjupning i marker. Fanns inte sådan blev det drygt arbete att gräva fram en dalgång.

Detta var wauakalingen vid Tjärbrännan intill Gundrastorpsvägen.

Redan på 1500 talet började denna verksamhet att bränna tjära i Göinge. Området var synnerligen lämpat för denna ”industri” då tallskogen var tämligen vidsträckt. Det var endast detta träslag som lämpade sig då den innehöll mycket kåda som förädlades till trätjära. Främst var det stubbar som bröts upp och flisades. Men det förekom även att barken skalades av en tall på en sida (wauakaling, wauaköring, våaskaling) och då trängde kådan fram som samlades i en behållare. Denna kåda brändes i tjärbränna för erhållande av trätjära.