Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 4.

VITTSJÖ. Ytterligare en artikel om beredskapen i Vittsjö under Andra världskriget. Att beredskapen var god i landet får statsministern svara för. Han yttrade att beredskapen var god i landet. Främmande makter visste nog hur illa det var med denna beredskap? Vid övning före krigsutbrottet hade hemvärnsmännen inget gevär i hemmet. Vid övning fanns en käpp som riktades mot anfallaren med orden Pang!

En hemvärnsgrupp från 1940 som skulle försvara samhället. F v främre raden: Karl Sandberg, Börje Lundstedt, John Edfors, Stig Andersson, Göte Nilsson, Einar Fluur. Bakre raden f v: Allan Hallström, Sven Troedsson, Nils Kroon, Sten Andersson, Folke Nordén och Harald Cervin.

Denna styrka var stundtals i tjänst även vid bevakningstornet i Brunshult.
Vid krigsutbrottet 1939 blev det verklig fart på försvaret i Sverige. Landet hade många mil kust och där byggdes hundratals bunkrar utmed Öresund och Östersjön. Inne på landbacken grävdes och anlades ett större antal skyttevärn och skyttegropar. Tidigare har omtalats att Försvarsstaben har ingen förteckning på antalet anläggningar eller var de var placerade. Det var sannolikt de lokala regementena som beslutade.

VITTSJÖ. PRO Vittsjö under ledning av Sivard Strand och Nils Göran Lindqvist SPF Bjärnum.

Sivard Strand hälsade deltagarna välkomna och överlämnade ordet till ordförande för KPR och sammankallande Robin Gustavson KD.

Robin berättade lite om sin roll i kommunen och sen blev det en kort frågestund . Den brinnande frågan var att Tekniska förvaltningen upphör med fixarhjälpen den 1 April 2019. Svar på frågan blev att det går inte att ringa och att hjälpen är vilande medan omsorgsförvaltningen utreder fortsatt fixarhjälp.

Sångsvan (Cygnus cygnus) är en mycket stor vit andfågel. Den häckar i mindre vatten på tundra, på myrar och mossar och i mindre sjöar ofta långt upp i norr. Den har dock under de senaste decennierna återtagit den utbredning i Skandinavien som den hade förra seklet, det vill säga att den idag häckar ända ner till Skåne.

Den finns till och med som häckfågel så långt söderut som på några få platser i Polen. Boet är ofta oerhört stort, speciellt på höjden, och det består av växtdelar som mest tas från sjöbotten. Den normala häckningstiden är i maj och juni men det förekommer att den börjar redan i mitten av april.

• Åter igen har lurendrejardagen förflutit. De flesta av aviserna har försökt tala om braskande nya nyheter som om de varit nyheter.

• År 1889 var det ett genmäle i Hessleholms Tidning. I genmälet förfasade sig insändaren över det mesta som hänt. Han jämförde skribenten i insändaren med ”qvacksalvare med förfärliga bölder”.

• Redan 1894 ordnades extratåg till marknaden. Dåvarande resa från Hessleholm till Vittsjö tog en timme i anspråk.

• Omkring 40 polacker passerade Hessleholm 1904 på väg till torvindustrin i Emmaljunga. Dessutom medföljde ett tiotal fruntimmer.

• Gästgiveriet hade råkat i onåd hos kommunens beslutande 1909. Det ansågs att gästgivaren har utskänkning på olaglig tid. Kommunalstämman begärde hos K. bfhde att utskänkning inte fick ske på sön- & helgdag samt på torg- & marknadsdagar samt då sparbanken hade sammanträde, eller då större folksamlingar fanns i närheten.

FARSTORP. Sista färden för avlidne Bengt Gullbrandsson, Fredskog blev i gammaldags stil. Från hemmet hämtades han med åldrig likvagn, dragen av parhästar. Grannar utmed vägen hade på gammal sätt hedrat minnet med majning av grankvistar.

I kyrkan var det Gullbrandssons huspräst, Friedrich Eberhardt som var officiant. Eberhardt har en gång vigt paret Gullbrandsson samt förrättat dop inom familjen.

 Invid vägen fanns det majning till den avlidnes minne.

Likvagnen nämar sig kyrkan i Farstorp.