BJÄRNUM. I den litteratur, som vuxit fram under tiden som gått, har snapphanarna vanligen gjorts till mer eller mindre brottsliga äventyrare. De var från början dock sin tids motståndsmän. De stred ju, liksom motståndsmännen i våra grannländer och Frankrike under senaste världskriget, mot en anfallande fiende. Att de, när kampen för deras del var utsiktslös och när de förlorat hem och allt, blev desperata och med våld tog det de ansåg sig behöva – ja, därtill drevs de, jagade som villebråd, visste, att inget annat återstod dem än avrättning utan dom och rannsakan om de föll i svenskarnas händer.
Den svåraste hemsökelsen drabbade göingebygden under åren 1644 – 45. Efter den svenska befälhavaren på denna front kallade befolkningen detta krig Gustav Horns krig. Så starkt levde intrycken av detta krig kvar hos folket att det blev vanligt att säga, att något timat så länge före eller efter Gustav Horns krig.
I Västra Göinge Hembygdsförenings årsskrift för 1964 finns en skildring av tillståndet i det härjade om rådet efter nämnda krig. ”En namnlös dom över Skåne” är den talande överskrift författaren, Göingekännaren Ivar Johansson, satt över denna skildring, tillkommen efter grundlig och säkert tidskrävande forskning i såväl danskt som svenskt källmaterial.