Sjöbotten blev betesmark vid Höjalen
VITTSJÖ. Stora förändringar skedde vid Höjalen 1942- 1945. Då torrlades sjödränkt mark och 15 hektar odlingsbar mark blev resultatet. Det var ägaren till Höjalens gård, byggmästare Gustav Kvist som hade stora planer. Invallningen av området kan i dag ses som betesmark där det tidigare varit sjö. Invallningen samt pumphuset är fullt synliga från vägen Korsahåla mot Höjalen.

Bilden visar pumphuset till vänster sam fördämningen med Höjalasjön
Innan invallningen började var det sjö intill vägen. Vid extremt högvatten fanns även vatten på vägbanan. På den plats där de tre villorna är uppförda var vattentäkt. Gustav Kvist var stor älskare av travhästar och ett stuteri bildades på Höjalen. På den tiden var det en ganska vanlig syn på vägarna då travhästarna med sulky tränades för lopp på bana. Ett antal travhästar behövde foder och därför kom tanken att anlägga åkermark på sjöbotten.
Den har en förhållandevis lång näbb och en tydligare utstickande stjärt än exempelvis krickan vilket ger den en något låg och långsträckt profil när den simmar. Dess färgskala går i ljust grått och brunt. Den vuxne hanens huvud och hals är rödbruna med fin vit vattring. Bröstet är vattrat i mörkt beige med en rödaktig ton.
En tradition som många anammar just på Valborgsmässoafton så ock i Vittsjö. I år var det svenskt ”lagom” väder inte för hett och inte spöregn utan bara vanligt valborgsväder. En tradition som även jag tycker om för visst är det vackert uppe på skansen och runt omkring i vår lilla by, med alla sjöarna som bara finns. Man talar ofta om att man blir himma blind, ligger nåt i de. För visst e de en härlig natur vi har och inte att förglömma rätt så möed historik just här i snapphaneland.