KULLABYGDEN. På väg mot nästa stopp berättar vår guide att i Höganäs har det funnits 48 gruvhål där det bröts stenkol. 1936 fick Höganäs sina stadsrättigheter.

Järnväg invigdes 1910 när badorterna blev populära resmål. När första världskriget bröt ut 1914 gick järnvägen i konkurs men efter kriget tog Statens Järnvägar över och drev järnvägen till 1963, numera är det cykelväg.

Då på den tiden det begav sig gick det direkttåg från Berlin till Mölle. Mölle var ju känt som syndens och för att inte avslöja att det var just där man var såg man till att den post som gick i väg skickades från Arild och poststämplades där.

Fick även förtäljt oss hur Arild, Torekov och Hilleröd (Danmark) fått sina namn, men det kära läsare är en ruskig historia som inte kommer på pränt här.

Så är vi då framme vid nästa anhalt på resan – Bräcke Mölla. Den ligger otroligt vacker på sin kulle med utsikt över Öresund, mellan Höganäs och Mölle. Den ursprungliga möllan från mitten av 1800 talet brann ner 1946.

Den mölla som nu står på plats har sin egen historia. Kullens hembygdsförening ville återföra en mölla till platsen och fick veta att på Stattena i Helsingborg fanns det en mölla av äldre modell. Av olika anledningar skulle denna mölla inte vara kvar i Helsingborg, så den skänktes till föreningen mot att dom själva fick ordna transporten. Vad göra? Den gick ju inte att transportera vägledes, men väl på pråm och då i två delar, själva kronan för sig och ”kroppen” för sig.

VITTSJÖ. Torsdagen den 1 september var det extra festligt på Träffpunkt Linden.

Uppvaktning med blommor och det hurrades och sjöngs “Ja må hon leva” för Britt Palmqvist som hade födelsedag. Det firades med goda snittar och Britt bjöd på tårtor. Vi, 20 personer som var där lät oss väl smaka av det goda.

Hans Troedsson stod för dragspelsmusik och Babs Falk som var på besök sjöng tillsammans med Klas-Göran Joelsson melodier som “Adress Rosenhill”, “Hälsa Mikael från mig“ med flera. När det kom till allsången klämde vi alla i med “Svarte Rudolf” ,”Kostervalsen” och flera kända melodier.

VERUM. I en mantalsuppgift från Sölvesborgs stad antecknades den ogifte Ejlert Langwagen som ditkommen från Ystad 1823. Han inflyttade sedan till Verums socken 1829 och övertog en färgerirörelse som hade startats 1820 av Sven Hellström. Vid Langvagens ankomst från Jämshög i Blekinge medföljde pigan och sedermera hustrun Anna Strömberg. Drygt 50 år efter hans ankomst till Verums socken infördes denna dödsannons i Skånska Posten av sonen, sedermera garvaren i Ronneby, Albrecht Hilarius Langvagen (1836–1917).

Dödsannons 1880 med förnamnen ”Ejlord Hilarius”

Byggnaden som låg intill ”möllefallet” i Stavshult/Mölleröd hade uppkallats efter Hellströms hustru Greta. Denne Hellström kom sedermera att leva ett ”tämligen” kriminellt liv. I en efterlysning från 1833 beskrivs hur han då såg ut: Förre Färgaren Sven Hellström som är anklagad för stöld och förfalskningsbrott, lyckades rymma från Hörby Häradshäkte i Malmöhus län, när han skulle transporteras till rannsakningsorten. Han är 48 år gammal, född i Trelleborg, medelmåttigt växt, blekt ansikte, brunt något glest hår, blå ögon, dubbeltumme på ena handen. Han var klädd i blå klädessurtut, blå långbyxor, stövlar och svart hatt.

Tistelfjäril (Cynthia cardui) är en art i familjen praktfjärilar. Fjärilen förekommer i nästan hela värden.

Enstaka fjärilar når ända till Sverige på försommaren. Arten är funnen i hela Sverige även i Vittsjö där denna fjäril är fotograferad. Närmare bestämt på en fjärilsbuske på Vången. Men Tistelfjärilen kan inte övervintra här i Sverige.

Fjärilen har en vingbredd på 51-62 mm och är ljusbrun med svarta fläckar samt vita fläckar nära framvingens spets. Den är en utpräglad migrant som i Europa under våren vandrar norrut från medelhavsområdet.

VITTSJÖ. Höger om! I dag den 3 september är det 55 år sedan högertrafik infördes i avlånga Sverige. I dag är det ett antal äldre personer som var med den händelserika dagen. Kåsören kommer att ge upplevelser och händelser före, under och efter den 3 september. Några månader före omläggning fick kåsören ”förmånen” att åka över till Danmark med kamrats bil med våra respektive. Färden till höger blev utan problem.

Detta vägmärke fanns lite varstans som en påminnelse.

På den tiden var kåsören flitigt engagerad inom MHF. Några veckor före omläggningen sattes skyltar och anslag upp utmed vägarna att den 3 håller vi till höger! Broschyrer delades ut vid många samlingar och informationsmöten hölls för att göra övergången så smidig som möjligt.