VITTSJÖ. Den 11 februari är en märkesdag för Vittsjö. Denna dag 1612, för 405 år sen stod ett avgörande slag i Vittsjö. Då fick kungen Gustaf ll Adolf fly för sitt liv då danska hären överrumplade. Det dröjde till 1658 innan Skåne kom att tillhöra Svenskt territorium. På 300 års dagen efter slaget restes minnesstenen vid Skansen den 11 februari 1912. Då hyllades ”hjältekonungen” för sina insatser.

Händelsen år 1612 illustreras överskådligt i denna monter med soldater i tenn.

Det hade funnits flera uppgörelser med krig mellan Sverige och Danmark då södra landsdelen hade bytt landstillhörighet flera gånger. Danska kungen med sin här våldförde sig mot Sverige. Svenska kungen med sin här våldförde sig i Danmark. Då var nuvarande landskapsgräns mellan Skåne och Småland gräns mellan Sverige och Danmark. Den Danska kungen hade härjat i Småland (Sverige). Slaget i Vittsjö 1612 var en vedergällning från Svensk sida.

Invigningen.
Så kom då Birgitta från Majorna in i mitt liv, åtminstone ett par veckor i mars -55. Hon kom ofta in och snackade med oss på kvällar och nätter, hon kom nästan alltid med sin kompis Vanja som var invandrad från Ryssland.

Jag förstod att Birgitta var äldre och mer avancerad än jag. Så gick det som det gick, en morgon efter nattskiftet väntade hon på mej, helt oromantiskt förde treans spårvagn oss ”mej” mot den invigning jag så hett åtrått. Inget blev som jag drömt, men det var en tröskel att ta sej över, något att bli mogen av.

Efteråt ville min ”frälsare” låna 35 kronor (mycket pengar 1955). Hon fick låna 21 kronor som var allt jag kunde uppbringa, med löfte om återbetalning inom en vecka kysste hon mej till avsked. Jag såg mycket lite till henne och mina surt förvärvade slantar efter detta. Hennes sätt att låna blev säkert en inkörsport till prostitution fast med annat ”distrikt” än runt Göteborgs Central.

Stärkt av att äntligen vara man på riktigt gick jag ut i verkligheten, som efter denna milstolpe gått både upp och ner, fast funnits mycket värt att leva för.

VITTSJÖ. Teaterföreningen i Vittsjö-Bjärnum har nyligen levererat våren 2017 program. Nu var det dags för oss att deltaga på scen- konstdagar i Helsingborg. Här presenterades föreställningar för hösten 2017 och våren 2018.

I år var det Helsingborgs Stadsteater som upplät sin teatersalong när Riksteatern från Blekinge, Kalmar, Jönköping, Skåne, Halland, Kronoberg och Riksteatern Väst samlade sina medlemmar. På två dagar, den 4-5 februari, såg vi hela 32 föreställningar, visserligen endast 15 min av varje men intensivt var det. Alltså mycket information om dans, revy, sång ,humor och dramatik på kort tid.

VITTSJÖ. Snöfattiga och milda vintrar visar sig mossorna från sig allra bästa sida. Vädret är fuktigt och annan växtlighet "stör" inte med sin prålighet. Mossor är små, försynta men vackra. De bilder som följer är så som mossorna ser ut när man betraktar dem kraftigt uppförstorade, t ex genom ett bra förstoringsglas eller en handlupp. Men det är ofta först då som man ser hur de skiljer sig åt. Vi känner till ungefär 1100 olika mossor i Sverige och flera hundra arter finns i norra Göinge.

Mossor i byn
En del mossor kan vara till förtret, t ex för trädgårdsägaren som vill ha en perfekt gräsmatta med stråna i givakt och helt mossfritt. Den mossa som med stor sannolikhet finns i så gott som alla trädgårdar både i Vittsjö och Bjärnum är gräshakmossa.

Gräshakmossa och Hårgrimmia

Gräshaksmossans namn förklarar sig nästan själv - den växer i gräs och de två mm långa bladen är haklikt böjda. Mossan är mycket vanlig och man hittar den inte bara i trädgårdar utan i allehanda öppna marker, även i skogsgläntor. På betong och murar ser man ofta små grågröna tussar, som kan vara hårgrimmia. Varje blad slutar med en lång, färglös hårudd, och grimmia är lånat av det vetenskapliga namnet. Det grå är alltså det intryck man får av 100-tals håruddar och det gröna är resten av bladen. För blotta ögat ser man ofta små limegröna prickar på hårgrimmian. Det är omogna sporkapslar och kapselskaften är karaktäristiskt krökta.

Törnskatan heter på latin Lanius collurio och tillhör familjen törnskator bland tättingarna. Törnskatan är cirka 17-18 centimeter lång och väger 22-47 gram. Den har kraftig, lätt böjd näbb. Könen skiljer sig i färg. Hanar är rödaktigt vita på undersidan och rödbrunt färgade på ryggen och vingarna. Den har grå hjässa, nacke och gump, breda svarta ögonstreck och svart, vid basen vitkantad stjärt. Honor är på ovansidan bruna, med ljusare gråbrun nacke och gump och mörkare ögonstreck. Deras undersida är ljusgrå och tvärvattrad med mörkare fjäderkanter. Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan. Flera underarter är kända, men de kan knappast särskiljas i fält.