“Vincent” på Bjärnums Stadsteater
BJÄRNUM. När en god vän berättade om Bjärnums Stadsteater trodde jag han drev med mig! Bjärnum har väl ingen Stadsteater? Men där bedrog jag mig gruvligt!
Fredagens monolog ”Vincent” (manus av Leonard Nimoy) med skådespelaren Fredrik Gunnarsson bekräftade att den fanns. I trädgården hos honom fanns en lada ombyggd till ”teatersalong”.
Vi blev personligt välkomnade av huvudrollsinnehavaren och bjudna på kaffe/the och nybakade bullar.
Sedan bänkade vi oss i ”teatersalongen” efter mottagande av Vincents lillebror Theo, endast fyra dagar efter begravningen av hans bror Vincent van Gogh. Theo tackade alla för att vi kommit dit – ja, så började föreställningen.
Fredrik Gunnarssons monolog omfattade ömsom Theos roll i Vincents liv, som Vincents roll i Theos liv. I en fantastisk scenframställning med ljuseffekter, ljudeffekter, ombyten på scenen mm fick vi en inblick i Vincents liv från födelsen 1853 till hans död 1890.
av bonaren Sigurd Nilsson och snickaren Göte Karlström, vilka jobbat på Hugo Troedssons möbelfabrik i Bjärnum. Startåret var 1946. Den första lilla provisoriska fabriken fanns i en sidolokal vid Verumsvägen. De hade alltså en bra yrkesutbildning för att tillsammans bygga musikinstrument i trä. Deras fritidsintressen gjorde dem ännu bätttre lämpade. Gösta var dansbandsmusiker. Sigurd var också mycket musikalisk och enligt en tillförlitlig källa så hade han absolut gehör. Min källa är Olle Tornerefält och vi träffades i Bjärnum för en intervju.
”Bjärtondagen” vid Bjärnums Museum folk. Detta trots att regnet hotade med att falla över samhället. Nu blev det inte en enda droppe regn då museet var öppet. Det kom att bli en jämn ström under hela dagen. Flera hade en koppling till just gitarren från Bjärnum. Andra var bara nyfikna i största allmänhet.



Bland föreläsarna var det liksom tidigare år, ”gamle docenten” Anders Ödman som fängslade allra mest.