En dålig kväll i skogen
BJÄRNUM. Det är något speciellt med nattorientering. ”Skräckblandad förtjusning”, sa vi när vi satt i bilen på väg till den lilla tävlingen på Romeleåsen.
Och visst skulle denna skräckblandade förtjusning visa sig från sin allra mest representativa sida. Välkomna med på en återblick från en ytterst strulig 6- kilometersbana där Torfinnlöparnas mod på allvar fick sättas på prov.
Jag har orienterat i drygt 2,5 år. För det mesta går det ganska dåligt, men glädjen i sporten finns där ändå. Något som gör att man vill fortsätta, även de gånger då man letar efter samma kontroll i över en halvtimme.
Den här kvällen, på Lunds OKs nattävling på Romeleåsen, hade jag ändå bestämt mig för att det skulle gå bra. Till en början gick det förvånansvärt bra. De tre första kontrollerna flöt på av bara farten och självförtroendet var på topp.