Lördagskåseri...

”Vov”!

Vov, det var kanske något i hundars skall eller som människor sa i härmande ändamål, kanske bådadera.

På flera ställen i vårt land kallades ofta hundar för ”Vovvar”. Om det var hundens skall eller människans påhitt låter jag vara osagt.

Vov, har dykt upp i allt flera munnar, som ord där en överraskning av något slag yppar sig.
Jag har aldrig hört ordet ”vov” i ordförrådet hos min sällskapskrets.

Men på senare tid alltmer i finare kretsar, där ”vov” verkar vara ett vedertaget ”finord.” Ett ord sagt i beundran eller för att imponera låter jag tiden bevisa.

Lev gott!

 

Jo, julafton för fladdermöss närmar sig och det verkar bli en riktigt fest- helg. Eftersom de inte gillar ljus och många kyrkor kommer att vara nersläckta i år.

En fladdermus kan i bästa fall bli uppåt 30 år, de framlever sina liv helst i mörker som ofta består av gamla kyrkvindar. Ljusslingor är deras värsta fiende.

Vi lyser ofta bort natten, hemvist för hälften av alla djur, ljus stör insekters flykt och pollinering, fåglars migration och fladdermössens utbredning.

Vi människor tycker om ljus och lampor det skapar en större trygghet, men för fladdermöss är det precis tvärtom. Så för dem är elbristen bara av godo och forskningar visar att allt är inte nattsvart för alla.

”Den som vandrar i mörkret kan kanske få se en brunlångöra som är en art av fladdermöss”

 

Gnällspik

Har under lång tid tänkt på om någon blir kallad för ”gnällspik”! Vad syftar man då på?

Jag har själv fått den stämpeln ibland ”du är en riktig gnällspik”. Men är man verkligen det bara för att man påpekar uppenbara felaktigheter i samhällsfunktionen.

Det kan vara småsaker som många kan må illa av då och då och inte själva kan ta sig ur.

Men gnällspik har även en naturlig historia= den som har dragit spik ur gamla bräder har säkert hört ”gnället”! Ofta i olika omfattning på grund av spikens rostiga art eller brädans ålder och tjocklek. Det kanske förklarar en del.

Vi gnäller kanske mer ju äldre vi blir, precis som spiken och brädan. Eller är det en sanning med modifikation.

 

”Ålens vara eller icke vara”
Såg lite av ett TV program om fiske och där handlade en del om ålen.

Som född på landet och med en å flytande genom vår gård och även genom grannars marker, så poppade det upp minnen om hur gott det var om ål där.
När jag var drygt 14 år jobbade jag hos en granne och fick nyttja hans del av ån till fiske.
När det var säsong satte jag ut ”ståndspö ”agnat med någon mindre ny infångad fisk. Detta skedde vid arbetsdagens slut och vittjades varje morgon.

”Ålfångsterna” tog grannfrun hand om och anrättade på ett underbart sätt. I mitt hem gillade de varken ål eller svamp men Dagny tog hand om det mesta.

När jag blev 17 och fick jobb på SJ i Göteborg så fick jag efter en tid ansvaret för fisk omlastningen på ilgodset.
En dag skedde något som sitter i mitt minne för alltid, inne i en godsfinka stod en låda med ål som jag på ett frejdigt sätt högg tag i, döm om min förvåning botten gick ur och minst ett 70 tal ålar begrep vad som hänt.

Stig upp, men försiktigt

Ja, just det stig upp försiktigt i synnerhet om du är lite äldre. Sitt gärna på sängkanten och ta en funderare innan den egentliga uppstigningen. 

Tänk gärna på vad denna dag kanske ska innebära. Jag hoppade själv upp rekordsnabbt för att hinna till toaletten, ett besök som var av ”nöden”. Den dagen gick i yrselns tecken och mest av och till . Jag försökte verkligen fästa blicken på fåglarna vid ”matningen” utanför sovrumsfönstret.

Efter ett kort besök på toan gick jag åter till utgångsläget i sängen, för att efter någon halvtimme göra samma ”resa” fast i sakta mak och med en helt annan vision.

Av skadan blir man troligen vis men dumheten kan yppa sig igen. Jag verkar inte ha några bestående men, dock höjer jag gärna ett hjälpsamt finger.