Lördagskåseri...

Spöke på onsdag - då spökade det Spöke på onsdag.

Tillsammans med kamraten O intog kåsören måltid på ett näringsställe. Samtalet blev angående spöken! En servitris meddelade tydligt att hon inte trodde på spöken då det inte fanns sådana! O bedyrade att visst fanns det spöken då han själv sett sådant vid D! Servitrisen förklarade att hon gärna önskade se platsen.
Du har tur svarade O det är onsdag i dag och då brukar det spöka vid D. Servitrisen var intresserad att följa med till spökeriet på kvällen. Då började intensiva förberedelser för kåsören och en kamrat!

På bestämt klockslag stannade O och servitrisen med sin bil utanför en ruin. Snart hördes rasslande ljud från ruinens källare då en rostig länk drogs över ett lika rostigt spisrör av plåt. Svagt fladdrande ljussken från stearinljus passerade källarens fönstergluggar. Dessutom förekom dova knackningar på källarens betongväggar. Tändstickor med olika ljussken passerade fönstergluggarna och ett svagt ojande hördes från den parkerade bilen.


Sedan kom en lång person sakta klättrande uppför den rankiga stegen iklädd ett vitt lakan samt med en vit papperspåse över huvudet. ”Spöket” stannade en stund uppe på ruinens krön utförande vissa små rörelser. Det illvrålande tjut som hördes från bilen kan inte beskrivas, det måste upplevas! 

Den klentrogna servitrisen hade nu verkligen sett ett ”spöke”! Det var svårt att hålla masken då kåsören gästade näringsstället dagen efter och servitrisen berättade med inlevelse vad hon upplevt. O kunde naturligtvis styrka hennes utsago.

Äkta specialfärg till Gustav Adolfs sten

VITTSJÖ. Det närmade sig högtid vid minnesstenen, Gustaf Adolfs sten och inskriptionen behövda bättras. Minnesmärket är historiskt och faller under fornminneslagen varför åtgärd måste vara godkänd. Det anses vara ett brott mot lagen att med hjälp av stege och en burk färg fylla i texten?

Så ser en burk ut med Specialfärg!

Kontakt togs med länsantikvarieämbetet med godkännande. Anvisning kom med rekommendation på tre färger som var lämpliga. Besök skedde hos dåvarande färghandlaren i Bjärnum och han konstaterade att två av de rekommenderade färgerna var avsedda för inomhusbruk! Den tredje rekommenderade färgen var plastfärg! Färghandlaren föreslag då Bejers svarta lackfärg och denna burk inhandlades.

Älgjakt med kåseri från tornet.

VITTSJÖ. Numera, 2021 känner jag varken press eller stress inför jakten på skogens högvilt. Vapenskåp och byssor jämte ammunition har övergått till annan bössbärare sedan flera år tillbaka. De första åren som innehavare av vapen var det en fröjd och nöje blandat med tvång! att vandra ut i naturen med bössan och mesen på axeln. De senare åren var det mer av social samvaro med samling för gemensam måltid med jagad mat mitt på dagen.

Transportmedel har förändrats. Denna bild från 1924 då villebrådet transporterades med häst och järnhjulsförsedd höstavagn. Jag har aldrig varit särskilt morgonpigg av mig. Några sover bäst på vänstersidan medan kåsören sover bäst på morgonsidan. Någon jaktkompis satt dock på sin tornplats redan innan solens strålar kom upp i österled. Jag försökte ofta smyga mig till mitt tornpass med ljudlösa steg för att inte röja min sena ankomst.

 

Ingrid, Alfred Johansson, älgen Sara, Johan Nordhal påsken 1934 i Boalt

Denna älg vandrade med Alfred från Slättsjö till Boalt i början av 1930-talet. Älgen travade in till kaffebordet där sällskapet fikade. Största problemet var att få ut älgen under den låga dörrposten!

 

 

Solbränna färgade timmer!

VITTSJÖ. Nytt virke skulle bytas ut till vattenhjulets axel vid kvarnen i Gundrastorp. Det nya virket kom på plats med fyra timmerlängder c:a 30 x 30 cm i fyrkant. Kontakt togs med länsantikvarien om timmer skulle behandlas med t ex trätjära. Svaret blev att ingen behandling skulle ske.

En kryddburk med trätjära från bränningen i Kraxeboda.

Vi hade ett lager av trätjära från bränningen i Kraxeboda år 1979. Skrivaren beslutade att trots avrådan ändå behandla de fyra timmerlängderna. Så skedde också där timmer fanns på plats i Gundrastorp. Efter några veckor kom besked från länsantikvarieämbetet att någon kom för att se på arbetet. En kvinna ringde och vi beslutade om tid.

 

 

Vaktchef i Revinge

I mitten av 5O-talet låg P 2-bataljonen under långa perioder i Revinge för försöksverksamhet och samövningar. Revinge förvaltades av I 7 som var förlagda i Ystad. På Revinge bedrevs kursverksamhet bl a centraliserad sjukvårdsutbildning och de flesta av befälen där låg på traktamente. Det var därför naturligt att underbefäl från besökande förband då och då fick tjänstgöra som vaktchefer.

Den första gången glömmer jag aldrig. Jag hade gått vakt tidigare på P 2 men arbetsuppgifter och rutiner därifrån kunde man glömma. Bara själva vaktavlösningen var ett äventyr i sig. Man skulle vända åt höger och vänster, ta steg fram och bak och i sidled, utbyta meddelande med avgående chef, ladda, skyldra och så snurra igen. Allt på kommando från pågående och avgående vaktchefer och i en mycket bestämd ordningsföljd.