Historia Bjärnum

BJÄRNUM. Nedan finn ytterligare några av alla föremål som finns att beskåda på Bjärnums Museum.

Ryska mynt präglade i Avesta

År 1788 lät Gustav III slå ryska 5 kopek mynt i Avesta.

Ryska mynt

Mynten var avsedda att användas i det ryska kriget 1788-1790. Tre årgångar präglades i Sverige, 1764, 1778 och 1787. Monogrammet har på dessa en svensk krona istället för en rysk kejsarkrona. Mynten kan beskådas i skattkammaren i källarplanet.

Kannor av typen ”Toby Jugs”
Toby Jug skapades ursprungligen av keramikern Ralph Wood d.ä. i Staffordshire i England kring 1760.

Kanna av typen "Toby Jugs”

Förlagen sägs föreställa en beryktad drinkare med öknamnet Toby Philpot. Kannan gjorde succé och andra tillverkare i England och på kontinenten kopierade den.
I Sverige tillverkade Rörstrand liknande kannor kring 1800. Figurkannor blev därefter vanligt förekommande.
Kannan finns i montersalen. 

BJÄRNUM. Malte Tufvesson är en annan representant för äldsta generationen Bjärnums bor, född 1884 och numera bosatt vid Hantverkaregatan i Bjärnum. Malte Tufvesson Efter skoltiden kom han till Aug. Kronvall i Verum, för att lära snickare yrket. Han fick i början nöja sig med mat och husrum, som ersättning för det han gjorde. Efter två och ett halft år hade han, förutom mat och husrum, en krona och tjugofem öre om dagen. Hans begäran då, att få daglönen höjd med tjugofem öre, ansåg sig hans läromästare ej kunna gå med på. Det var vid den tiden då handverksstäderna var hårt trängda av de nyligen började fabrikerna.

Av verkmästaren vid Pettersson & Perssons fabrik, Aug. Persson, fick han vid det tillfället ett erbjudande, att börja vid den fabriken mot en betalning av tre kronor om dagen. Det gick han ju gärna med på och efter ett par månader höjdes hans dagsförtjänst till tre kronor och femtio öre.

Ett klarare begrepp om vad denna, enligt nutida förhållanden, blygsamma summa innebar får man, då Tufvesson omtalar till vilket pris man då kunde äta en middag i Bjärnum.
I den källarlokal, där monarks Cykelaffär nu är inrymd, hade fru Bengta Frid Kafé och matservering och där serverades en middag för tjugofem öre.

BJÄRNUM. På museet i Bjärnum finns ett antal möbler som kan vara intressanta att titta närmare på. Låt oss börja med ett skåp som står i det rum som kallas för montersalen. Ett rikt utsmyckat skåp med massa skulpturer, som har en egen historia att berätta. SKÅNESKÅPET

Ur mängden av Skånes kulturhistoriska minnesmärken ger en del av skulpturerna på detta skåp ett litet urval. De övriga relieferna söker återge några allmännare drag från den mångskiftande landskapsbilden.
Första rutan i västra pilastern vill påminna om nordskånsk skogsbygd. Och där under syns återstoden av Hälsingborgs medeltida försvarsverk, borgen Kärnan. Enligt nyare forskning daterad till år 1420.

BJÄRNUM. Någon gång under seklets första decennium kom C. A Hallendorf som ”vandrande gesäll” till Bjärnum. Det fanns då ännu gesäller med håg för det kringflackande liv, som skråtidens gesällvandringar gav upphov till. Hallendorf fick anställning vid AB Bröderna Troedsons Träförädlingsfabrik, gjorde sig känd som en duglig möbelsnickare och omtyckt för sitt glada och hurtiga sätt.

Men med punktligheten i arbetet var det ibland si och så. Orsaken därtill var enligt kamraterna, att han hade svårt för att motstå ”kaffegökens” lockrop. Det berättas av dem, som minns episoden, att han vid ett tillfälle höll på med några höga linneskåp. Den dagen det är fråga om hade han tullat på innehållet i en medhavd flaska så pass, att han började känna behov av en stunds vila. För att undgå, som han trodde, att bli sedd av kamrater eller chef, satte han sig i skåpet som stod längst bak.

 

BJÄRNUM. Nu stundar julen bakom hörnet och i en del affärer har det redan plockas fram julsaker som ska säljas inför den kommande helgen, även i en del stugor har det börjat pratas om julmat, julgodis och inte minst julkakor.

Ordet julkakor brukar hos en del frambringa många minnen om hur det var förr hemma i hemmen när de var små. Många sorters kakrecept blev bakade år från år, gärna ett recept som var lite ”hemligt” och som gick från mor till dotter i flera generationer.

En sorts kakor/godis som brukar bakas och som många har olika knep på att få tunna fina och krispiga, det är rån, denna spröda lilla kaka som kan förvandlas till en smaskig kaka med grädde eller fyllas med choklad och blir då nästan som godis.

Många är de järn som har tillverkats för att kunna passa de olika spisar som har funnits genom tiderna och idag kan man köpa elektriska rånjärn i affärerna eller i olika kataloger. De är så finurliga att de talar om när rånet är klart. – Undrar om de blir lika goda och frasiga som på den gamla goda tiden?

BJÄRNUM. Vid den tiden före första världskriget var Bjärnum i ett starkt utvecklingsskede och många var det som tog tillfället i akt att arbeta en bit hemifrån sin egen hemtrakt.

 Vid möbelindustrierna märktes detta genom att flera av arbetarna inte kom ifrån byn. Källa: ”Från slöjd och hantverk till möbelfabriker i Göinge”

På museet i Bjärnum finns ca 400,000 olika föremål från bygden och dess omgivning och i häftet ”Bjärnums museum och hembygdssamlingar” finns en del av dessa beskrivet. Gammal teknik för att laga sprucket stengods, porslin och keramik.

Zinkning
Det innebar att man hopfogade det spruckna kärlet med någon form av metalltråd, vanligtvis tenn. Med ett speciellt borr gjorde man hål på båda sidor om fogen. I dessa hål trädde man sedan en glödgad metalltråd, som sedan sträcktes och spändes så att fogen blev så tät som möjligt.

BJÄRNUM. I den litteratur, som vuxit fram under tiden som gått, har snapphanarna vanligen gjorts till mer eller mindre brottsliga äventyrare. De var från början dock sin tids motståndsmän. De stred ju, liksom motståndsmännen i våra grannländer och Frankrike under senaste världskriget, mot en anfallande fiende. Att de, när kampen för deras del var utsiktslös och när de förlorat hem och allt, blev desperata och med våld tog det de ansåg sig behöva – ja, därtill drevs de, jagade som villebråd, visste, att inget annat återstod dem än avrättning utan dom och rannsakan om de föll i svenskarnas händer.

Den svåraste hemsökelsen drabbade göingebygden under åren 1644 – 45. Efter den svenska befälhavaren på denna front kallade befolkningen detta krig Gustav Horns krig. Så starkt levde intrycken av detta krig kvar hos folket att det blev vanligt att säga, att något timat så länge före eller efter Gustav Horns krig.

I Västra Göinge Hembygdsförenings årsskrift för 1964 finns en skildring av tillståndet i det härjade om rådet efter nämnda krig. ”En namnlös dom över Skåne” är den talande överskrift författaren, Göingekännaren Ivar Johansson, satt över denna skildring, tillkommen efter grundlig och säkert tidskrävande forskning i såväl danskt som svenskt källmaterial.

BJÄRNUM. Under kriget startade fyra nya fabriker och arbetareantalet ökade med 57 man från 1915 till 1918. Under samma tid ökade tillverkningsvärdet till 1,065,050 kronor. Men vid krigsslutet 1918 följde en snabb försämring.

Arbetareantalet inom möbelindustrin sjönk katastrofalt, och vid 1919 fanns endast omkring 100 man sysselsatta inom den. Vid den kortvariga förbättringen under 1920 steg antalet sysselsatt till 129. Men det skulle dröja ända till 1929 innan arbetareantalet och tillverkningsvärdet var i kapp 1918 års siffror.

Den tillfälliga förbättringen 1920 medförde, att ej mindre än fyra nya fabriker kom till det året. Fler var nog påtänkta, men förverkligades ej, ty redan året därpå satte en depression in, vars verkningar hårt drabbade industrin. Och särskilt påfrestande var den naturligt vis för de nystartade fabrikerna. Trots depressionen tillkom 1922 ett nytt företag: Nilsson & Johansson. Men sedan dröjde det till 1933 innan Bjärnum fick några nya möbelfabriker – fyra tillkom det året. Från 1933 och till och med 1940 startades ej mindre än 10 nya möbelfabriker.

BJÄRNUM. Den stora skillnaden mellan den bördiga slättbygden och vår bygds magra jordmån, har väl bidragit till att uttrycket ”det karga Göinge” förr ofta kom till synes.

Den slående motsättningen mellan syd och nord i Skåne gav tyngd åt uttrycket. När Göingarna på sin tid for till sydskåne med slöjdalster eller virkeslass, vars dragare ej var av det präktiga slag som den rika slättbons, hände det nog att de välbeställda bönderna där nere ömkade dem, som tog sin bärgning ur de små åkerlapparna däruppe i skogsbygden.

Men det var då! Omdömet är inte giltigt längre – dels ger nu jorden, brukad med moderna metoder, bättre avkastning och dels ger en expanderande industri sysselsättning både åt dem som jordbruket ej behöver och åt arbetskraft från annat håll.

När kung Kristian IV i början av 1600-talet satte igång stadsbygget vid Helgeån krävdes ju en myckenhet av både arbetskraft och material. Av bådadera lämnade Göinge rikliga bidrag – och gjorde det gärna, ty därmed tillfördes den ofta svårt krigshärjade bygdens befolkning en välbehövlig förtjänst. Från göingeskogarna levererades timmer till det kungliga nybygget och smide, kalk och tjära kom, bland annat, från samma håll. Om göingska ”sågskärare”, timmermän och hjulmakare kan vi från den tiden läsa att de var särskilt uppskattade.

BJÄRNUM. Som framgår av förordet i boken ”Från Slöjd och Hantverk till Möbelfabriker i Göinge” är avsikten med denna bok främst, att bevara minnet av de män om vilka det kan sägas, att de lagt grunden till den industri, som blivit bestämmande för vårt samhälles utveckling. Och därefter omnämns, i den ordning de tillkommit, de företag som under årens lopp vuxit fram – och med dem Bjärnum.

I Göinge, den större delen av den nordskånska skogsbygden, är Bjärnum en av de mer kända industriorterna. Denna bygd har ett skiftesrikt historiskt förflutet – stundom återgivet på ett sätt, som en ”Göing” inte finner helt godtagbart. Därför vill vi börja presentationen av vårt samhälle med en kort skildring av Göinge bygdens tidigare öden – så som de gestaltat sig. Och ge förklaring till att Skåne från början på rent naturlig grund var danskt.

Vid en blick på kartan tycks det vara självklart, att vårt lands sydgräns – så som kustlinjen tecknar den – är den naturliga gränsbestämningen. Men det har funnits en tid, då det var lika självklart att Skåne skulle tillhöra Danmark.

Göingesnickarnas handarbete med enkla verktyg i gången tid gav grunden till den möbelindustri, som blivit en betydelsefull del av bygdens näringsliv.

FÖRORD
Lång tid har förflutit från det primitiva slöjdstadiet – med groft tillyxade verktyg och redskap – till vårt kunnande i dag, då vi förmår behandla materialet att krav på ändamålsenlighet och estetisk form uppfylls. Under denna tid har göingarnas sysslande med träarbete nått från stubbstol och bockbord fram till en möbeltillverkning, som gett dem en plats på världsmarknaden. Generation har avlöst generation på utvecklingens väg.

Hur var det då för yrkets tidigaste utövare i våra trakter? Vad vet vi om de män, som brottades med i dag okända svårigheter – som kanske mötte mer av motstånd än bistånd i sin strävan att vinna framgång? Deras insats vore väl värd något mer än enbart glömska.

För nuvarande generation – och än mer för kommande bör det väl vara av intresse att veta något om den industris början, som gjort Bjärnum till vad där är, och om de hantverkare och små verkstäder som föregick fabrikerna.

I dessa dagar när fler och fler BB-avdelningar lägger ner och det finns kurser i hur man föder barn i en bil, kan man inte låta bli och tänka på hur de hade det förr, när det fanns barnmorskor som åkte runt i stugorna och tog emot barnen som föddes fram. Är vi på väg tillbaka i historien igen? Eller det är det nya som växer fram? Nästan varje by hade sin jordemora, så även Bjärnum.

Tog med sin egen deg, gräddade sitt bröd i patientens kök. Distriktsbarnmorskan kan nu ge blivande mödrar lustgas. (Ur Norra Skåne 1947)

Lustgas kan nu fås i hemmen. Åtminstone är detta fallet inom Bjärnums-distriktet. – Jag fick en lustgasapparat i december i fjol. Det är en väldigt fin sak, och så lätt att sköta sen. De blivande mödrarna lär sig fort hur de skall handskas med den och de är väldigt tacksamma för den lindring i plågorna lustgasen faktiskt ger, säger barnmorskan fru Signe Paulsson, Bjärnum, när Norra Skånes medarbetare besöker henne iför hennes högtidsdag.

BJÄRNUM. I år är det hela 80 år sedan Mathilda Johansson skänkte det vackra område, som Bjärnums Museum ligger på. Med anledningen av detta kommer här artikeln om Mathilda och Parkområdets tillkomst, som finns i häftet: Bjärnums Museum och hembygdssamlingar. Häftet finns att köpa på museet.

– År 1938 fick Bjärnum en donation av fru Mathilda Johansson, det var ett ca 10 tunnland stort skogsområde. Vid en promenad från museet ner mot sjön Bjärlången, passerar man ett minnesmärke med följande inskription:

Mathilda Johansson skänkte år 1938 detta område till Bjärnums municipalsamhälle.
Tacka givaren genom att vårda naturen.

Mathildas Sten – Foto Liselotte Svensson.

Genom denna donation var det också naturligt att inrätta Bjärnums Hembydspark i detta natursköna skogsområde. Museets första byggnader kom till Hembygdsparken i slutet av 40.talet.

BJÄRNUM. Althe Nilsson var en konstnär av olika slag. Vare sig han tog sig an trä, färg eller gips gjorde han det levande med sina händer. Pojken som började som målarlärling i Hässleholm blott 14 år och som arbetade som bonare på Pettersson och Perssons möbelfabrik i Bjärnum, där han var en trogen arbetare tills de la ner fabriken, och som slutade som en allt i allo för hela samhället, en människa som inte var sen att sträcka ut en hjälpande hand, vare sig det gällde trädgårdsarbete, kyrkogårdsarbete eller garderobsjobb.

Den 20 Maj kommer Althe Nilssons målade tavlor att hängas upp på museet i Bjärnum. Av den anledningen kommer här den artikel som skrevs om honom vid hans bortgång. Varmt välkommen till museet för att se dessa underbara tavlor.

Althe Nilsson – ett liv med träsnideri och måleri

Bjärnumsprofilen och konstnären Althe Nilsson föddes den 7 januari 1920 på Bjärnum nr 5. Hans far Enock Nilsson, född 25/8 1887, kom från Lilla Frösboholma och Althes mor Anni, född 6/2 1881, kom från Stora Frösboholma, Vittsjö socken. Althe var enda barnet. Fastigheten i Norra Åkarp inköptes 1924. Althes mor avled 1950 och Enock Nilsson 1973. I många år odlade familjen grönsaker och jordgubbar som såldes i samhället.

Efter föräldrarnas död bodde Althe ensam kvar, huset saknade alla bekvämligheter, men Althe trivdes och var förnöjsam med det han hade.

BJÄRNUM. Här följer en fortsättning på tidigare artikel om TAPETSERARE I BJÄRNUM

ERNST FREDRIK LINDKVIST

Ernst Fredrik Lindkvist Ernst Fredrik Lindkvist blev nästa tapetserare i Bjärnum. Han var född 1886 i Farstorp, kom således från samma trakt som sin blivande läromästare. Det blev nämligen till N. E. Lindberg han 1907 kom för att lära sadelmakeri och möbelstoppning. Egen företagare blev han 1914. Några år senare, 1922, började han att också handla med möbler och textilier, möbeltyger, gardiner etc. Möbelaffären överlät han 1933 till Gunnar Palm, som varit anställd hos honom sedan 1924. Efter överlåtelsen av möbelaffären fortsatte Lindkvist att tillsammans med sin hustru driva affärsrörelsen med textilier, med ett efterhand allt större sortiment. Lindkvist avled 1965.

 AB PALMS MÖBLER

Gunnar Palm Gunnar Palm, företagets grundare, är född i Säby, Jönköpings län, 1902. Tapetseraryrket lärde han i möbelfirman S. Andersson I Hässleholm. Till E. Lindkvist i Bjärnum kom han 1924 och övertog sin arbetsgivares möbelaffär 1933. Sedan han 1942 flyttat in i nya och avsevärt större lokaler än de tidigare, kunde han utvidga både möbelaffären och stoppmöbeltillverkningen. I den senare avdelningen hade han ej mindre än 24 anställda. Sedan 1965 är Palm företag aktiebolag.

BJÄRNUM. August Persson föddes i Ekholmen, Verum, 1876. Föräldrarna var byggmästaren Per Mattsson och hans hustru Kristina.

Tidigt började August Persson och hans yngre broder Martin Mattsson – som med tiden också blev en av Bjärnums möbelfabrikörer – hjälpa fadern i hans verksamhet, och byggnadssnickeri blev därmed deras första yrkesutbildning. Nitton år gammal byggde August Persson tillsammans med farbrodern, Tuve Mattson i Kulleröd, en villafastighet i Markaryd. På en verkstad i Klippan började han därefter lära till möbelsnickare.

Han kom 1898 till Bjärnum och startade då tillsammans med en möbelsnickare Nilsson en möbelverkstad i en fastighet vid torget. Tillverkningen utgjordes av fanerade och polerade möbler och då verkstaden sysselsatte 3 á 4 man, förutom de båda kompanjonerna, var den – sedd efter tidens förhållanden – en ej obetydlig sådan. På den verkstaden gjordes de första polerade möblerna i Bjärnum – vilket den minnesgode bjärnumsbon Olof Bengtsson på annat ställe berättar om. Men också i ett annat hänseende var rörelsen först. Sin tillverkning sålde de båda kompanjonerna i egen möbelaffär, den första i Bjärnum.

BJÄRNUM. Här följer en intressant redogörelse över bakgrunden till olika gatunamn i Bjärnum.

1. Altes väg. 
Fick namnet år 2002 efter Althe Nilsson känd för sina fina träskulpturer. Hässleholms Kommuns Kulturpristagare 1998.

2. Badhusgatan.
Fick sitt namn efter badhuset som var beläget på denna gata.

3. Boställsgatan.
Hänsyftar på Prästbostället.

4. Bodtildas Väg.
Har fått namn efter ”Botilla Johannas hus” som sägs ha legat vid infarten till Botildas väg.

5. Granelundsvägen.
Har fått namn efter Svea Nilssons hus Granelund

6. Kannehusbacken.
Enligt äldre uppgifter på Hässleholms gatukontor har där funnits ett utskänkningsställe i Norra Åkarp därav namnet. Namnet tillkom 2002.

BJÄRNUM. Då burget (rika, välbärgade) folk började bekläda väggarna i sina bostäder med vävnader och gobelänger, kallades de som utförde detta arbete tapetserare. Benämningen kom av det franska ordet tapisser (tapetsera, bekläda). Men dessa yrkesmän hade från början ingen befattning med möbler. Fastän de tidigaste möbelhantverkarna frikostigt prydde sina alster med sniderier och svarvning ägnade de bekvämligheten föga omsorg. De äldsta stolarna, med sina rakt uppstående ryggar och grunda träsitsar, gav ringa komfort.

Men med tiden kom krav på mjukare sittmöbler. Det låg då närmast till för tapetserarna att åstadkomma sådana. Till väggbeklädnad övergick man till tryckta papperstapeter, och målarna fick överta uppsättningen därav. Men tapetserarna behöll – trots förändringen av deras yrkesutövning – den tidigare benämningen.

Den äldsta möbelstoppningen var s.k. fast stoppning, vanligen utförd på ett underlag av sadelgjord och juteväv. Förnämsta fyllningsmaterialet var tagel. Men i den äldre möbleringen förekom stoppade möbler mycket sparsamt, och yrket hade därför ett fåtal utövare.

Omkring 1850 började resårstoppningen tillämpas i vårt land och från den tiden blev det ett markant uppsving för tapetseraryrket. Under senare decennier har stoppade möbler kommit att utgöra en allt större del av möbelproduktionen och är ju i dag av en betydenhet som ingen gång tidigare.

BJÄRNUM. På museet finns ett antal män från bygden avmålade av Börje Nilsson och i boken Bjärnums Fornminnesförenings årsskrift 2004 finner man en fin artikel om en man som kallades Skräddar-Magnus. Artikeln lyder följande:

En given plats i Börjes porträttsamlingar har Skräddar-Magnus, en hantverkare av gamla stammen. Han blev tidigt utlärd skräddare och under sin långa levnad kom han i kontakt med många människor.

 

I inte mindre än fem socknar förde han en ambulerande verksamhet som sockenskräddare under omkring 60 år. Denne kärnfriske göing föddes 1875 på Fridhem vid övre Bjärlången, men flyttade med familjen i unga år till Hemmeströ. Med hans skolgång var det inte mycket bevänt. Skolan var av den ambulerande slaget med undervisning några veckor vart halvår.

BJÄRNUM. En av Bjärnums yngsta industrier är Persson & Svensson Träprodukter AB, grundad 1965 och sysselsättande 5 man. Den ägs av kompanjonerna Knut G. Svensson, född 1910, och Bror Persson, född 1930.

Bror Persson Knut. G. Svensson

 

Efter skoltiden började Svensson arbeta hos fadern, som var lantbrukare. Han övergick sedan till att lära möbelsnickeri hos snickarmästare Hemdahl i Ballingslöv. Hade därefter anställning på Ballingslövs Träförädling. Efter ett par år på Järnvägsverkstäderna i Hässleholm, var han under fyra år anställd hos Herman Persson i Bjärnum.

Bror Persson började sitt yrkesarbete inom den mekaniska branschen. Vid Hässleholms Tekniska Skola tog han 1959 ingenjörsexamen. Var sedan samtidigt med Svensson anställd hos Herman Persson. Båda fortsatte sin anställning där någon tid efter det företaget flyttat till Tollarp. Men funderingar på att i kompanjonskap starta egen rörelse ledde till, att de hyrde en del av den fabrik, som Bjärnums Slöjdfabrik lämnade vid dess överflyttning till sina nya lokaler.

BJÄRNUM. Bjärnums första möbelfabriker grundades av män som förut drivit hantverksmässig tillverkning på platsen. I fortsättningen blev det arbetare eller förmän från dessa tidigare fabriker, som svarade för tillkomsten av nya. Och så har utvecklingen nästan undantagslöst fortgått. Nya fabriker har, kan man säga, vuxit fram ur de förutvarande. Men Form i Trä bryter mönstret. Dess upphov, Christian Thorup, är född i Viby i Danmark 1929.

Hans håg stod från början till konsthantverk. Att två bröder valt yrken med akademisk utbildning påverkade honom ej. Fjortonårig blev han bildhuggarlärling i Köpenhamn. När han efter fem års lärotid fick sitt gesällbrev hade utvecklingen fört med sig, att arbetstillgången inom yrket blivit ringa. Endast två bildhuggare har efter honom utbildats i Köpenhamn. 30- och 40-talets ofta rikt skulpterade möbler följdes av en formgivning, som bjöd på släta ytor och stramare linjer. Bildhuggarna måste söka sig över till andra yrken. Också Thorup tvangs därtill men höll fast vid, att någon form av konsthantverk måste den nya sysselsättningen bli.

BJÄRNUM. Företaget bildades 1957 av Lennart Dahl, William Cederholm och Malte Olandersson.

Ledningen planerade, att i före detta Baltisk Möbelindustris fabriksbyggnad bedriva rationell tillverkning av inredningar, speciellt köksinredningar. Och som ett första led därtill gjordes en tillbyggnad av fabriken med 5000 kvm för att därmed få en bättre planering av maskinverkstaden.

Lennart Dahl

1958, innan fabrikationen kommit i gång, avled Cederholm, och Dahl förvärvade därefter samtliga aktier i bolaget. Driften har krävt ökat utrymme och den första tillbyggnaden har följts av ytterligare tre, varefter totala fabriksutrymmet är 6000 kvm och arbetsstyrkan 25 man. Tillverkningen är helt inriktad på köksinredningar.

BJÄRNUM. Edvard Gustaf Lundgren startade år 1921 vid 18 års ålder den firma som sedermera blev Möbel AB Gustaf Lundgren. Vid Gustaf Lundgrens bortgång 1951 fortsatte bolaget med fru Ingegerd Lundgren, maka till Gustaf Lundgren, som chef till 1956 då bolaget övertogs av Arvid Björnberg och Ingvar Christensson.

Den tidigare grossiströrelsen med alltför stor sortering av så väl moderna som stilmöbler, hembelysning och speglar minskades och bolaget har sedan helt ägnat sig åt försäljning och tillverkning av stilmöbler, belysning och speglar i liknande utförande.

Redan på 40-talet hade bolaget kontakt med Nilsson & Co i Bjärnum och dess dåvarande ledare Albert Larsson. En av sönerna till Albert Larsson, fabrikör Harry Larsson övertog senare ledarskapet för Nilsson & Co. Förbindelsen med Möbel AB Gustaf Lundgren ökades då kraftigt.

Bjärnum. Sekelskiftets första år var en betydelsefull tid för Bjärnum. De inledde den period av industriell livaktighet, som fortgick fram till första världskrigets utbrott 1914. Med de nyligen igångsatta möbelfabrikernas ökande behov av arbetskraft ökade ju också samhällets folkmängd – och därav följde större behov av bostäder.

En av dem, som bidrog till att det blev fler bostäder, var Edvard Martin Sundgren – grundaren av E.M. Sundgrens Snickerifabrik. Han var byggmästareson från Hästveda, född 1873. Sina första yrkesrön gjorde han genom att deltaga i faderns byggverksamhet. Därefter hade han flerårig anställning vid Johannessons Träförädling i Åstorp. 

BJÄRNUM. Troed Troedsson, som grundade företaget 1884, föddes i Porrarp, Vittsjö socken, 1858. För att ge rättvisa åt hans personlighet, bör ett omnämnande om honom börja med hans tidigaste ynglingaår. Som äldste sonen i ett jordbrukarhem fick han som mycket ung börja delta i gårdens skötsel. Egendomen var en av socknens skogrikaste, men hade dålig och svårskött jord, var hårt skuldsatt och skulderna ökade.

Troed Troedsson

 Johannes Nilsson

 

Den unge Troed funderade över hur han skulle kunna förbättra ekonomin. Hans mening, att skogen kunde vara medlet därtill, var nog riktig – men många problem måste lösas innan önskat resultat kunde nås. Enda tekniska utrustningen, som stod till buds, var ett vattenfall och en enbladig ramsåg. Det var en tidsödande sågning att endast utvinna en bräda var gång stocken passerade sågramen. Omkring 1000 kbf blev resultatet av en vintersäsong med sågning dygnet runt. Men dåtida försäljningsmetod var ett ännu tråkigare kapitel, tyckte Troed.

BJÄRNUM. Gottfrid Nilsson Bjärnums fjärde möbelfabrik byggdes 1904 av E. M. Sundgren åt kompanjonerna

Gottfrid Nilsson och Johan Bengtsson, som där under firmanamnet Nilsson & Bengtsson började tillverkning av likkistor och enklare målade möbler. Efter några år avvecklades rörelsen, och 1911 köpte O. Findahl fabriken. Gottfrid Nilsson, som var född 1873 i Vittsjö, hyrde sedan kompanjonskapet upphört, en mindre verkstad i Olanderska gården vid Järnvägsgatan och fortsatte där med möbeltillverkning.

 

 

Söndagen den 17:e september är det hembygdens dag i Bjärnum med massor av olika aktiviteter. Observera att på Bjärnums museum kan du endast betala med kontanter!

Gudstjänst kl 14.00 med den ridande prästen.

Servering och korvförsäljning.

PS. klicka på bilden så ser du hela affischen!

 

En av de fyra bröder, som jämte fadern, utgjorde första arbetsstyrkan vid Bjärnums slöjdfabrik, var Herman Persson, född 1904. Under sina 30 år som delägare i Slöjdfabriken, fick han vara med om dess olika utvecklingsskeden. 1947 startade han sitt eget företag, Bjärnums Järn-& Trämanufaktur AB.

Början företogs i en mindre verkstad intill hans boningshus vid Verumsvägen. Tillverkningen inriktades på trädgårds- och köksmöbler utförda i järn och trä. Första arbetsplatsen blev snart för trång. Innan planerad nybyggnad kunde förverkligas blev det en provisorisk lösning på lokalproblemet genom att den fabrik kunde hyras, som blivit ledig, sedan Oskar Svenssons Möbelfabrik upphört. Medan tillverkningen pågick i förhyrda lokaler uppförde Herman Persson en fabriksbyggnad på Industriområdet, som togs i bruk 1954. Tillverkningen, som successivt ökat, nådde i den nya lokalen den omfattningen, att ett 70-tal man var anställda i företaget, då den 1964 överflyttades till Tollarp.

Herman Persson

 Källa: Från slöjd och hantverk till Möbelfabriker i Göinge. Avskrivet av: Liselotte Svensson 16 nov -16

 

Bjärnum. Det hörde mer till vanligheten än till undantagen, att det fanns många munnar att mätta i de Göingska småbrukarehemmen i gången tid. Där en liten familj kunnat uppnå en dräglig försörjning, blev det, när barnaskaran växte, många gånger svårt att ge alla tillräckligt av dagligt bröd. Kunde jordens avkastning inte ökas, fick man fundera på andra utvägar. Det blev för småbrukaren att göra, vad hans gelikar i generationer före honom gjort: tillsammans med jordbruket ägna sig åt något hantverk.

I Norra Åkarp och omgivande socknar var det väl knappast någon småbonde, som inte samtidigt var yrkesman av något slag, som hade med träarbete att göra. Per Månsson – farfader till Eric Persson, som sedan 1923 är chef för Bjärnums Slöjdfabrik – var född i Gubbarp, Verum 1839. Längre fram bosatte han sig i Killeberg. Som hemslöjd bedrev han tillverkning av laggkärl – på folkmål nämndes en sådan yrkesman ”karamagare” Med tiden blev han också träskomakare, men sin färdighet däri tillämpade han mest till husbehov. Den egna familjen – han hade fyra barn – och närstående försåg han med detta slags fotbeklädnad. Han var vid sin död 83 år gammal.

En av Per Månssons söner var Sven Persson, född 1865 i Farabjär. Han blev grundaren av Bjärnums Slöjdfabrik. Ända sedan ungdomen hade han sysslat med träarbete av flerahanda slag. Under en följd av år var han bosatt i Killeberg och arbetade då upp en rätt omfattande tillverkning av lieskaft.

Grundaren Sven Persson

 

BJÄRNUM. Axel Pedersen-Henricks donation.

Far man längs Möllerödsjön utmed Farstorpsvägen förbi det lilla hus, som ligger precis i sjökanten, kommer man snart till en liten väg, som går in i skogen. Efter en kort promenad når man fram till en ödetomt, där endast några syrenbuskar vittnar om, att här en gång bott människor. Men det var just här han föddes, den man som under de senare åren glatt så många studerande Bjärnumsbor med några sköna hundralappar så där emot årets slut. Kanske har det för några betytt, att det blev lite lättare att få inkomsterna att gå ihop en månad, då utgifterna brukar vara större än vanligt.

Bjärnumsbo blir pälsjägare.
Historien om vår donator börjar här i Lilla Mölleröd år 1900, då han föddes 18 augusti i ett enkelt bondehem. Sen han slutat skolan arbetade han med jordbruket hemma, men lärde sig också byggnadssnickeri. År 1925 blev emellertid stugan för trång och Axel lämnade Sverige för Kanada, där hans somrar upptogs med jordbruk och vintrarna med jakt på pälsdjur. Han var alltså ”trapper” de här första två åren, men redan 1927 flyttade han till Los Angeles. Här kom hans färdighet som byggnadssnickare till användning eftersom filmindustrin utvecklades snabbt. Filmstjärna blev han nu inte men däremot kulissbyggare hos Europafilm. Så kom andra världskriget och Axel kallades ut i militärtjänst. De blodiga åren tog ju slut till sist och då skrevs nästa kapitel i hans USA-vistelse. Nu var han mogen för ett eget företag och kom att bygga flera villor här i storstaden Los Angeles.

 

Med anledning av Bjärton -70 år återkommer vi här med en artikel som vi publicerade i mars 2009./ red anm

BJÄRNUM. Bjärton instrumentfabrik skapadesbjarton-katalog-55.jpg av bonaren Sigurd Nilsson och snickaren Göte Karlström, vilka jobbat på Hugo Troedssons möbelfabrik i Bjärnum. Startåret var 1946. Den första lilla provisoriska fabriken fanns i en sidolokal vid Verumsvägen. De hade alltså en bra yrkesutbildning för att tillsammans bygga musikinstrument i trä. Deras fritidsintressen gjorde dem ännu bätttre lämpade. Gösta var dansbandsmusiker. Sigurd var också mycket musikalisk och enligt en tillförlitlig källa så hade han absolut gehör. Min källa är Olle Tornerefält och vi träffades i Bjärnum för en intervju.

 

Bjärnum. En gång om året öppnar Bjärnums Museum upp Jonsarnas fabrik och den 17 Juli, kl 14.00 är det dags igen, då blir det gratis inträde och filmvisning ”Träets tid”, kaffe och kaka 30 kr, museet i sig håller stängt. Fabriken är belägen på Hågnarpsvägen, kör mot Röke från Bjärnums hållet.

BJÄRNUM. På museets område kan man se en stuga som ligger inbyggt i backen och ruinen efter huset kan man se uppe i Slättarödsskog, det är Backstugan, vad är det för hus?
Och vad har det med personen att göra?

Siste backstugesittaren i socknen var korgmakaren Pär Bengtsson, på sin tid välkänd i vida kretsar lystrande till namnet Tocka-Pären. Uppgifterna om honom och backstugan är något varierande. Hembygdsforskaren Sigurd Svensson omtalar att uppgifter ”enligt tradition” mycket möjligt kan vara sanna. Pär Bengtsson föddes 1858 och var oäkta son till då 20 år gamla pigan Else Nilsdotter som var skriven i Ramsberga. Förmodligen växte Pär upp i byn Tockarp i Stoby församling och ett lätt uttal jämnade vägen för namnet ”Tocka-Pären” – som han rakt inte var glad åt, Pär Bengtsson skulle det vara.

I husförhörslängden påträffades han första gången 1876 som skriven i Slättaröd och med undantag av ett par utflykter levde han där till sin död. Skriven var han på flera håll i Slättaröd innan hans namn år 1893 tillsammans med moderns påträffades på Nr 3, där jordstugan var belägen.

BJÄRNUM. Genom tiderna har många privata personer samlat information om Bjärnum och dess samhälle. Bland de många böcker och pärmar med urklipp hittar man bland annat år 1938 – 1942.

Bland urklippen kan man se klipp om, fotboll, kyrkliga ärende, kommunbeslut, skolärende, mm. Då som nu så är det mycket politiskt som tas upp i tidningen. En fråga, urklipp från 1939, står där skrivet följande ”Den stora frågan är, ”Blir det badhus och brandstationsbygge?” den frågan stod på kommunpolitiska dagordningen, en mycket viktig fråga för samhället, och vi som nu bor och lever i Bjärnum, vet, att visst blev det så. Man kan läsa om att det har anordnats hemvärnsparader, fältgudstjänst och julmarknader av Bjärnums Röda kors krets och Hemvärnet.

Det anordnades även skyltsöndagar med stor framgång, N.T.O – scouterna hade kyrkparad med ett 100-tal scouter som deltog, både pojk och flickscoutkåren fanns med, Nykterhetsfolkets Dag, nationaldagsfirande mm.

vittsjobjarnum.nu har glädjen att knyta kontakt med Bjärnums Museum och inte minst med Liselotte Svensson som arbetar på muséet. Hon kommer på denna webbtidning att återkomma med historiska inslag om Bjärnum från det stora arkiv som finns vid Bjärnums Museum. /red anm

BJÄRNUM. På Bjärnums Museum finns ett stort antal artiklar om vårt samhälle, just dessa är urklippta från tidningen Norra Skåne. Vad hände för 50 år sedan i byn?
Här följer ett axplock från Harry Petterssons urklipp från år 1966.

__________________________________________

1966 hände bland annat följande i Bjärnum:

Härlig vintervecka för scouter i herrgårdsmiljö vid Bjärnum.
Ända sedan Bjärnums kommun inköpte Qvarnfors gård sommaren 1958, har det varit tyst och stilla i den f.d. Virginska herrgårdsbyggnaden. Detta även sedan AB Solbo i Borås inköpte densamma för ett par år sedan med undantag av de tre senaste årens sista vecka, då Södra Sveriges Baptisters Ungdomsförbund fått disponera byggnaden för sitt vinterläger. Liksom tidigare år är det Bjärnums Baptistförsamling med köpman Assa Åkesson och hans fru som svarat för detta.

Läkarna. Provinsläkaren W. Brangstrup, Bjärnum, har återkallats sin ansökan till provinsialläkartjänsten i Klippans läkardistrikt.

BJÄRNUM. Nyligen presenterade Ebbe Persson här på Vittsjö/Bjärnum.nu valda delar ur en diktad levnadsskildring på 32 verser avsedd att sjungas. Detta häfte, som vandringsmannen Nils Bergstrand låtit trycka i anslutning till sin femtioårsdag 1927, utkolporterades mot 25 öres betalning och på framsidan anges att melodin är efter visan ”I låga ryttartorpet”. Denna gamla skillingtrycksvisa, som även har kallats "Silfverloodsvisan" diktades på 1830-talet av löjtnanten vid Västgöta-Dals regemente Wilhelm von Braun och handlar om en soldat som kommer hem och inte blir igenkänd.

Man kan mycket väl föreställa sig att vagabonden och lumphandlaren Nils Johannesson Bergstrand i diktandet av sin levnadsskildring fått hjälp av - eller åtminstone hämtat sin inspiration från - en betydlig mer vittberest och litterärt bevandrad vagabond som i likhet med Bergstrand varit artillerist. Dennes namn är Axel de la Nietze.



Axel de la Nietze på äldre dagar i Immeln Axel Immelqvist som ung artillerist

Axel Svensson föddes 1878 i Jämshögs socken i Blekinge som oäkta barn till Sven Bengtsson och Elna Nilsdotter. Redan två år efter sonens födelse emigrerade Axels far till USA och han dog där redan efter ett halvår i det nya landet. Vid 13-14 års ålder arbetade Axel i Tyskland och 1895 tog han värvning vid Wendes artilleriregemente i Kristianstad.

BJÄRNUM. I Bjärnum finns ett gäng, till vardags reparatörer och verktygsmakare, som älskar att renovera gamla maskiner. Under en lång tid har i denna kluriga samling funnits en önskan att hitta en ånglokomobil som har sina rötter i Bjärnum.
Ett tips var att en ånglokomobil, som stämde med förutsättningen, fanns på High Chaparral. Kontakt togs med ( Big ) Bengt Erlandsson, som bistod med delhistorik om denna maskinen.

Maskinen utan hjul på High Chaparral

Efterforskning, med hjälp av företagsarkivet i Sörmland, visade att denna lokomobilen 1915 levererades ny till byggmästare Arvid Olsson i Bjärnum, som ägde en mindre fabrik för tillverkning av dörrar och fönster, samt ett tillhörande sågverk vid Värpatorp Hemmeströ, där denna lokomobilen användes som kraftkälla. Senare kom denna maskinen till Persson & Söner i Bjärnum, som bl.a. tillverkade kökssoffor. Det är oklart hur länge lokomobilen varit i drift.

BJÄRNUM. Den tredje möbelfabriken i Bjärnum blev den med ovannämnda firmanamn. De tre bröderna Ernst, Emil och Per Troedson svarade för tillkomsten. Men initiativtagare och ledare för företaget från dess början och tills det överläts till annan innehavare var Ernst.

Hans föräldrar, Troed Persson och dennes hustru, var ägare till Bjärnumsgården och där föddes Ernst Troedson 1879. Han var den femte i syskonskaran, som bestod av åtta pojkar – alla födda på fädernegården.

incest porn, real incest, incest videos, incest sex porn,porn movies,free porn,free porn movies,sex,porno,free sex,tube porn,tube,videos,full porn,xxx,pussy
Free Porn, hd sex

Porn Watch, Hd Porn,Free Porn,Free Sex Videos

Free Porn

hd sex

watch the best quality sex site.