Sevärt i Vittsjö

Sevärt i Vittsjö del 19

VITTSJÖ. Frostesmossen eller Kämlingamyren innehåller flera intressanta sevärdheter. Denna stora myr är belägen norr om byn Björkholm i västra delen av Vittsjö socken.
 Frostesmossen är en högmosse samt därmed också en vattendelare. Avrinning från mossens källa sker åt norr, söder (utflöde i Värsjöån) och väster. om du skall besöka Frostesmossen och har svagt lokalsinne är det säkrast du tar med dig sakkunnig vägledare samt kompass!

Kartskissen visar var du kan finna Frostesmossen.

Frostesmossen är en förlängning av Flåsmyr till Stensmyr med flera platser.
Vid vandring söderifrån kommer du först till ”Igesön”, dialektalt uttal. I klarspråk är namnet Ekön. Denna ö är helt omsluten av mossen och strängt taget otillgänglig med fordon. Längre norrut finns Igebacken (Ekbacken). Ytterligare en bit norrut finns Järseön. Namnet kan möjligen ha kommit från ”utstickande näs”? Andra uppgifter är okända. Lite mer norrut finns Kyrkekilla. En källa med helt kristallklart vatten. Namnet lär ha kommit från den tiden besökare till Vittsjö kyrka tog närmsta vägen från Kämlehöjalt och delvis Mörkhult. Kanske tog då vandrare på kyrkstigen lite klart vatten från Kyrkekilla för att släcka törsten. Sägnen berättar att intill denna källa fanns också ”Bengt Nils krog”! Någon fakta om detta har inte kommit fram.

Sevärt i Vittsjö del 18.

EMMALJUNGA. Gränsmärket Skurehall norr om Emmaljunga är inte enbart länsgräns utan också gränsmärke mellan fem byar. Denna betydelsefulla gränssten har hävd ända från år 1554.

Då du skall besöka Skurehall så sök upp Hultahusvägen i norra Emmaljunga. Följ denna skogsbilväg cirka 1 400 meter norrut så finns där en tavla på vänster sida. Fortsätt upptrampade stigen över mossen så kommer du till oansenliga gränsstenen. Eventuellt kan där finnas en bom över skogsvägen? Även förbud för motortrafik kan finnas men vägen är gångbar.

På denna tavla finns information om gränsmärket Skurehall. Emmaljunga byalag har verkställt informationen.

Redan omkring år 1050 finns namnet Skurehall. Då utfördes en ganska schematisk dragning av gränsen mellan nuvarande Skåne – Småland. Området kring gränsstenen bestod av mossmark och med den tidens beräkning ansågs området som ganska värdelöst. Det var först år 1553 som oansenliga Skurehall blev officiellt gränsmärke efter tingsförhandling i Vittsjö. Stenen Skurehall fastställdes slutligen år 1554 som gränsmärke. År 1745 angavs det faktiska gränsmärket med följande beskrivning: ”Skure Hall ligger på kanten af en liten skogsbacke. Der stenen är mestadels flat håller han 5½ aln i bredden samt 1½ aln hög. Slutar åt wester mot bäcken och är på samma W. sidan beväxt”.

Sevärt i Vittsjö del 16.

VITTSJÖ. I telefonsammanhang var Hästhult riksbekant. Om någon i avlägsna och norra Sameland ringde och begärde Hästhult xx kom de så småningom till Hästhult i Vittsjö. Där finns fortfarande den obemannade ”telefonstationen” kvar i en liten ”luda”. I Vittsjö fanns flera sådana telefonstationer, Hårsjö och Gundrastorp. Bemannade telefonstationen i Snärshult skall inte glömmas bort.
Där finns denna telefonstation intakt fast telefonstolparna har försvunnit!

De första telefonabonnemang i Hästhult fick sin telefon med anslutning till Vittsjö i slutet av 1930 talet med nummer 2xx. Abonnenterna blev så många att obemannade telefonstationer byggdes bland annat i Hästhult en hydda 1943. Då blev det också ändring av telefonnummer till Hästhult xx.

Den bekanta Petmojen var populär under några år.

Centraliseringen fortsatte och 1956 försvann Hästhult telefonstation för att kopplas direkt till Vittsjö med nummer bland annat 4xx och sen kom 290xx. Numera har rationaliseringen fortsatt med anslutning till fiber eller kontakt med yttervärlden vid osynlig luftledning.

Sevärt i Vittsjö del 17.

VITTSJÖ. Pihls blomsterhandel öppnade i Vittsjö 1946 och upphörde 1982. Långt tidigare hade Sven Pihl stort intresse för frukt och blommor i Boalt.

Där grundade han Bäckalid handelsträdgård. Då investerade Sven i en cykelkärra och trampade runt i närliggande byar där han saluförde sina alster. Det var plantor till allehanda köksväxter som morötter, rödbetor, palsternackor och annat som tillhör hushållen på landsbygden. I mycket unga barnaår kom Sven till sjukhuset i Kristianstad. Han hade någon åkomma som läkarna inte rådde på. Sjuksköterska Hulda Johansson var anställd på sjukhuset och förbarmade sig över Sven. Med läkarnas godkännande ” adopterade” Hulda den sjuke Sven och tog honom med till sitt hem i Boalt, Vittsjö.

Sven Pihl var ägare till Pihl blomsterhandel.

Hulda Johansson var tämligen okänt namn och är det fortfarande. Däremot Syster Hulda eller doktor Hulda är eller var välbekant på den tiden. Hulda och hennes syster Eva bodde i föräldrahemmet.

 

Sevärt i Vittsjö del 15.

VITTSJÖ. Altarstenar finns lite varstans även i våra bygder.

Denna aktuella altarsten är inte ett verkligt gränsmärke. Visserligen finns denna altarsten i gränsen mellan Verum och Bjärnum socknar men några få meter från gränsen till Vittsjö socken. År 2009 hölls den allra första gudstjänsten på platsen efter 350 år.

Altarstenen som fick sitt namn under Snapphanetiden.

Altarstenen har fått sitt namn efter en händelse omkring 1680. På den tiden var Skåne Svenskt territorium men grupper av motståndare till Sverige bildades och fick namnet Snapphanar.

Dessa rebeller gjorde livet surt för trakten då de rövade och stal för sitt livs uppehälle. De boende som var svensksinnade var särskilt illa utsatta av Snapphanarna.
En av dessa var svensksinnade var kyrkoherde Hans Göransson Feuk, bosatt i prästgården i Norra Åkarp, (Bjärnum). En mörk höstnatt 1680 kände en grupp Snapphanar att de borde delta i nattvardsgång. På grund av deras råhet och fruktat leverne var de uteslutna från kyrkan.