Gert Svensson

Snöklocka (Leucojum vernum), även kallad Klosterlilja, är en amaryllisväxt som beskrevs av Carl von Linne.

Snöklockan blir 15–20 hög och doftar gott. Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa. Blomningstiden är april–maj. Lökar sätts bäst på hösten, dock ej mycket sent. Den börjar nämligen skjuta nya rötter på sensommaren.

Krokussläktet (Crocus) är ett släkte i familjen irisväxter. Släktet har cirka 80 arter.

Mest känd är saffranskrokus (C. sativus), men även vårkrokus som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige.

De är fleråriga örter med underjordisk stamknöl som är omgiven av ett skal av torra slidrester. Detta skal kan vara varierande uppbyggt och är ett viktigt sätt att skilja arterna åt. Stjälken är kort och vanligen ogrenad, omgiven av rörlika bladslidor vid basen. Total höjd 7-10 cm. Bladen är alla basala, smala och gräslika, vanligen med en ljus mittnerv. Hyllebladen är sammanväxta vid basen till ett långt rör. Hyllebladens antal är sex, och de är violetta, vita eller gula, ofta med mörkare strimmor på utsidan.

Gråhäger, tidigare kallad enbart häger, tillhör familjen häger inom ordningen pelikanfåglar. 

Hägern är i Sverige en relativt vanlig häckfågel och finns i södra delen av landet upp till södra Värmland, södra Dalarna, Västmanland och Hälsingland. Dessutom häckar den lokalt i Jämtland. På eftersommaren påträffas den ibland längre upp i landet. Merparten av den svenska populationen är flyttfåglar, men i södra Sverige och på Sveriges västkust är den stannfåglar.

Gråhägern bygger bo i höga träd, helst bokar eller almar i skogsmark, vid insjöar och havsvikar med bräckt vatten. Den häckar i kolonier ibland på upp till 50–100 par. Bona är glest byggda av grenar och kvistar, på ovansidan fodrade med gräs och hår. Den lever monogamt.

Skedanden har en kort hals och en iögonfallande stor och platt näbb, som ger den ett framtungt intryck både simmande och i flykten. Benen är orangefärgade, den har en grön vingspegel och dess vingundersidor är ljust gråvita med en mörk bakkant.

Den häckar på strandängar och vid näringsrika slättsjöar, lokalt även öar vid kusten. Den finns över stora delar av Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten, men är övervägande sällsynt och lokalt förekommande. Vanligast är den på Öland och Gotland.

Påsklilja, är en lökväxt i familjen amaryllisväxter.

Påsklijan är en kal, flerårig lökväxt. Från varje lök växer två till tre cirka 1 cm jämnt breda och grågröna blad upp, samt en kantig stjälk med en gul till blekgul, svagt doftande blomma i toppen.

Blomman har en gul till citrongul, tub- eller trumpetliknande bikrona. Stjälkens bas omges av ett pappersliknande svepeblad. Påsklilja har en enda stor gul blomma på en cirka 20–50 centimeter hög stjälk. Bladen är smala och upprätta. Både blad och stjälkar innehåller slem. Blomman är epigyn och fruktämnet syns som en grön knöl på stjälken. Knoppen är täckt av ett hölsterblad som spricker upp när blomman öppnar sig. Hela växten, särskilt löken, är giftig.