Under 1600-talet, snapphanetiden, var det nog inte så fredligt i kulturorten Vittsjö. Sen lugnade det ner sig och blev väl inte stökigare i Vittsjö än på andra platser. År 1753 hölls den allra första offentliga marknaden i Vittsjö och under marknadsdagarna blev det allt rörigare och våldsammare. Det destillerade vattnet flödade allt ymnigare både från krogar och lönnbrännerier och försvann i törstiga strupar. Detta föranledde tämligen många slagsmål, stölder och dessa rörelser var så omfattande att den lokala ordningsmakten var i underläge. Därför, fram på 1900-talet tillkallades ridande polis för att stävja bråken. I vissa fall användes ridpiskan mer på bråkmakarna än på hästarna. Fyllerister och slagskämpar behövde förvaras på någon plats till de lugnat ner sig eller nyktrat till en del. Det är okänt när den första arrestlokalen uppfördes men det kan ha varit i början av 1800-talet och "pensionatet" var beläget intill nuvarande brandstation. Byggnaden var i sådant uruselt skick att "gästerna" kunde slå sig ut genom brädväggarna och var dom inte själva i stånd för sådan utmaning så fanns det allt som oftast vänner och något mer nyktra supbröder som slog sig in och gästen kunde ta sig ut med eller utan hjälp! Samtidigt som brandstationen byggdes 1932 inrättades också två arrestlokaler i norra delen av densamma. En trogen besökare i gamla lokalerna kunde skryta med att han även var det första "gästen" i det nya "Pensionatet" som då döptes till Tuvan! Dåtidens arrest var omkring ett gånger två meter och försedd med en träbrits utan madrass, en trälåda till toalettstol samt gallerförsett fönster och en kraftig lucka i dörren. Dessutom fanns elektriskt ljus i cellen. Ingen mjuk fåtölj och ingen teve eller radio fanns i den sparsamt inredda arresten eller finkan som den populärt kallades. Vaktlokalen där fjärdingsmannen skulle hålla uppsikt över den intagne bestod av en elektrisk lampa, ett bord och en stol. En liten vedeldad spis fanns i vaktlokalen men ingen värmekälla hos fången. (En äldre fjärdingsman berättade för många år sedan att då det blev för kallt i lokalerna tog fjärdingsmannen den intagne med sig till sitt ombonade och betydligt varmare hem. "Gästen" fick vandra de cirka två kilometrarna iförd fotbojor). Den sista fången i arrestlokalen fanns där i slutet av 1940-talet. Gatan intill finkan har givetvis namngetts till Finkebacken. Efter hand som brandmännen behövde något drägligare utrymmen för dusch och samlingslokal togs den ena arrestlokalen bort och den andra arresten flyttades upp en våning där den är identiskt inredd. I samma våningsplan har hembygdsföreningen inrett ett brandmuseum.