Ladusvala
- Detaljer
- Skriven av Gert Svensson. Foto Gert Svensson
Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor. Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar.
Hanen återvänder till häckningsområdet före honorna och väljer en boplats, som den sedan tillkännager för honor med cirklande flykt och sång. Hanens häckningsframgång är relaterad till längden på stjärtpennorna. Längre stjärtpennor är mer attraktiva för honan. Hanar med längre stjärtfjädrar lever i allmänhet längre och har mer motståndskraft mot sjukdomar. Honorna vinner därmed en indirekt fördel i styrka av denna form av urval, då längre stjärtfjädrar antyder en genetiskt starkare individ som kommer att producera avkomma med högre livskraft.
Lördagskåseri...
- Detaljer
- Skriven av Johnny Karlsson. Foto Kristina Blomberg.
Fortsättning på Polenresan och hemfärd.
Vi var ganska tidigt på stranden, där tre fiskebåtar drogs upp på stranden.
De tömde de sista näten och fisken sorterades, fotografering var förbjuden.
Delar av fångsten gick direkt till fiskestånden, där många olika arter röktes.
Vi köpte en bit lax gick sedan mot hotellet, mellanlandade för två goda glas öl.
Drack kaffe på balkongen och sov en stund. Sedan gick vi till Albatross Bar Rodny och åt ”dosch”, torsk på svenska, en alldeles utmärkt rätt i vår smak.
Nationaldagen firades vid Bjärnums museum
- Detaljer
- Skriven av Claes Brauer. Foto Claes Brauer
BJÄRNUM. Firandet inleddes med att Håkan Andreasson, hembygdsföreningens ordförande och för dagen tillika konferencier välkomnade publik och medverkande. Han noterade att det var ovanligt många som tagit sig till firandet, troligen bort mot 150 personer.
Till toner från marschen ”Under blågul fana”, spelad av Röke Blås marscherade fanborgen in för att omgärda scenen med sina fanor.
Håkan Andreasson beskrev därefter ett digert kommande sommar och höstprogram som kommer att genomföras vid Bjärnums museum. Många verkligt intressanta saker noterades.
Motorhistoriska dagen i Bjärnum slog alla tidigare rekord
- Detaljer
- Skriven av Claes Brauer. Foto Claes Brauer
BJÄRNUM. Det blev rekord både vad gäller antal fordon och publik vid den 10:e Motorhistoriska dagen i Bjärnum. Klarblå himmel och mängder av fordonsentusiaster strömmade till under hela dagen.
Östen Krantz, Åke och Jan Karlsson, alla bil och mc-entusiaster, är de som för 10 år sedan startade upp meetinget. Det startade lite försiktigt men har nu efter 10 år vuxit till en välkänd och aktad träff. Träffen lovordades av flera jag pratade med, inte minst genom det trevliga mottagandet och den fina organisationen. Platsen vid Åke Karlssons bilverkstad gynnar även publiken som enkelt kan gå mellan fordonen som finns uppställda utomhus eller besöka en fordonshall med massor av främst Opel-bilar av äldre årgångar. Mat, dryck och glass fanns naturligtvis på platsen.
Start för mötet var satt till klockan 9, men en god stund tidigare rullade de första in med sina bilar. Sedan bara fortsatte bilar och motorcyklar att anlända. Personalen med uppgift att försöka ställa upp fordonen helst efter fordonsmärke hade det riktigt svettigt.
Efter två timmar fanns inte kvar mycket utrymme för fordon, men det löste sig genom lite improvisation. Dessutom var det så att några besökare efter att snackat med likasinnade, beskådat alla uppställda fordon, fikat eller passat på att äta, valde att köra vidare. Därmed uppstod välkomna luckor efterhand för de som kom senare.
Läs mer: Motorhistoriska dagen i Bjärnum slog alla tidigare rekord
Varm Nationaldag med tal, sång och musik
- Detaljer
- Skriven av Ebbe Persson. Foto Ebbe Persson
VITTSJÖ. De flesta som firade Nationaldag i Vittsjö sökte sig till skuggiga områden vid Gåsadammen. Oavsett placeringen hade som vanligt Micke och Juhani ordnat med så alla kunde höra budskapet från det gamla scengolvet. Besöksantalet var något färre än tidigare år men helt beroende på termometers skala som visade närmare +30°. Trots värmen var det stilla vind över Vittsjön där några småvågor visade vit kam! Konferencier var Eva Nilsson.
Fanborgen på väg till sina platser vid Gåsadammen.
Svenska Flaggans dag började firas i Vittsjö 1941. Sen var det uppehåll i 43 år med firandet innan högtiden började igen 1986. Denna gång på Skansen och efter hand flyttades firandet till Gåsadammsparken 1993. Svenska Flaggans dag bytte namn 1983 till Nationaldagen och är numera även helgdag.
Dagens firande 2019 började vid Marknadsplatsen där Kalkmanslaget från Ignaberga svarade för marschmusiken till Gåsadammen. Föreningsfanor samt Svenska fanor deltog i tåget. Efter historiskt inslag om den Svenska flaggan tog Kalkmanslaget plats på scenen med bl a Glädjespridaren och Svängpolska. I spellaget deltog förmågor från Vittsjö.
Estre Sven fungerade som extratåg
- Detaljer
- Skriven av Ebbe Persson. Foto Ebbe Persson (arkiv)
VITTSJÖ. Namnet ”Esters Sven” är föga känt i dag. Esters Sven var inget direkt tillnamn utan snarare identitetsnamn innan folkbokföringsnummer hade lanserats. Egentligen var det Sven Nilsson men det fanns många med detta ädla namn. Esters Sven eller i dagligt uttal Estre Sven bodde på torp 49 bakom Stig Nilssons fastighet i Lehult. Torpet var beläget intill urgamla vägen Lehult- Skinnkjortlaliden-Västanskogen.
Estre Svens brännvins- kagge.
Kaggen uppskattas rymma två Kappe, cirka nio liter! Esters Sven var född 1839 och avled 1924 på fattiggården Kristenstorp. Han både levde och dog som ungkarl.
Sven bodde tillsammans med två andra ungkarlar i torpet som inte hade den modernaste utrustningen. Mitt i huset fanns öppen fyr samt bakugn. De tre boende i torpet Ola Kronberg och sotare Åberg hade gemensamt skafferi och kök. De båda Sven bodde i ett rum medan Ola bodde ensam i annat rum som kallades storstugan. I ena delen av torpbyggnaden fanns ”huggeboden” där veden förvarades innan den fick tjänstgöra som värmekälla.
Lilla ”Hästsläppet” i Rättvik
- Detaljer
- Skriven av Kristina Blomberg. Foto Kristina Blomberg
RÄTTVK. Är man, som jag, dalahästfantast och amatörsamlare åker man 60 mil till Hantverksbyn i Rättvik för att se på det lilla ”Hästsläppet”. Detta sker varje Kristi Himmelfärdsdag sedan 2000.
Här visar snidare och målare upp sina hästar, den ena konstfärdigare än den andra. Detta till skillnad från det stora ”Hästsläppet”, som gäller levande hästar som släpps ut på bete. (Jmf ”Kosläppet” som vi har.)
Första dalkarl som mötte mig i ingången var Johnny Gudmund, som ärvt snidarådran efter sin far. Rättvikshästen började sin bana i början av 1950-talet och var då grå och vit. Numera har den även blivit till i andra färger och Johnny anförtror mig att han använder svagdricka för att få fram rätt lyster.
Vindmölla sög vatten till drivbänkarna
- Detaljer
- Skriven av Ebbe Persson. Foto Ebbe Persson (arkiv)
VITTSJÖ. Ransonering av elströmmen kan snart bli aktuellt. Desto fler som köper eldrivet fordon ju mer ström förbrukas. Butiker och husägare m fl vill ha en lysande tillvaro. Redan på 1920 talet fanns det ett mindre vinddrivet kraftverk i Ekholmen. Här var det inte aktuellt att producera ström utan pumpa upp vatten från Kallsjön.
Vindmöllan med vattentank vid Ekholmen.
Konstruktören och ägare till anläggningen var Bror Nilsson. Fastigheten var belägen på en hög och ganska torr kulle. Bror Nilsson var intresserad av trädgårdsodling. Dels hade han trädgårdsodling men även ett antal drivbänkar. Allt detta behövde vatten men att bära upp vatten från Kallsjön var jobbigt.
Då byggde Bror Nilsson en egen vindmölla på höjden. Några år tidigare hade han varit bosatt i Amerika och kanske hade han idén med sig från det stora landet. Det är obekant hur han fick upp vattnet från sjön till behållaren intill vindmöllan. Där fanns ingen elektricitet på platsen utan vattnet fick sugas/pumpas upp från sjön. Någon hjälp av Vädur fanns inte i det stillastående vattnet. Vindmöllan drev alltså pumpen och vattnet kom upp i gjutna behållaren på cirka 150 x 150 cm i fyrkant. Höjden på behållaren uppskattas till drygt en meter. Från behållaren var vattenledningsrör utlagda för bevattning av trädgården. Dessa rör var nergrävda och vattnet sipprade ut från mindre hål i rören. Det blev alltså automatisk bevattning med självtryck från behållaren direkt till rotsystemet
