Tony Ingesson

Förarlösa flygplan, ofta kallade "UAV" (Unmanned Aerial Vehicle) eller "drönare" (efter engelska "drone"), har använts av olika försvarsmakter i flera decennier. Från att ha traditionellt använts för spaning, övervakning och underrättelseinhämtning har de nu blivit väpnade plattformar för precisionsangrepp och rena lönnmord. Detta har gjort dem högintressanta även för underrättelsetjänster. CIA:s användning av dessa nya vapen har intensifierats sedan de bestyckade versionerna började införas 2001.

FRA:s signalspaning fick stor uppmärksamhet i media förra året i samband med debatten kring den s.k. "FRA-lagen". För många var detta första gången de stiftade bekantskap med fenomenet signalspaning och detta kan ha gett upphov till idel felaktiga föreställningar. Det måste hållas i åtanke att signalspaning är en viktig verksamhet för de flesta moderna stater i världen men också något som oftast sköts i skymundan. Sveriges signalspaning har även den skötts i det tysta. De moderna plattformar som används för detta är exempelvis marinens fartyg HMS Orion (som dock snart ska ersättas i denna roll av HMS Carlskrona) och flygvapnets två spaningsflygplan av typ S 102B, baserade på Malmen utanför Linköping. Svenska ubåtar används också för dylika spaningsändamål.

När Barack Obama tillträdde som USA:s president den 20:e januari i år så var det som en av de mest hyllade presidentkandidaterna någonsin. Förväntningarna på Obama, inrikes såväl som utrikes, är skyhöga. Obama står dock, i egenskap av president och överbefälhavare för världens mäktigaste land, inför ett antal säkerhetspolitiska realiteter som kräver pragmatisk hantering snarare än den närmast messianska fredsiver som förväntas av honom.

Ingen kan väl ha undgått all den uppmärksamhet som riktats i media mot piratverksamheten utanför Somalias kust. Dessa återkommande angrepp mot en av världens viktigaste sjöfartsleder har kostat oerhörda belopp i lösensummor och ett icke försumligt mänskligt lidande för de som tagits som gisslan eller dödats av piraterna. Trots en stark internationell styrka av örlogsfartyg pågår piratverksamheten fortfarande. Många frågar sig varför. Enligt min mening står en stor del av svaret att finna i de taktiska förutsättningarna.

I dagarna har USA och Ryssland signalerat att de kan tänka sig fler nedrustningar av sina kärnvapenarsenaler. Många välkomnar detta och ser det som en ett tecken på att en mer fredlig värld är i antågande. Enligt min mening är detta en förhastad slutsats. Kärnvapennedrustningen har sannolikt från såväl ryskt som amerikanskt håll som målsättning att frigöra resurser för krigföring.

Stormakterna USA och Ryssland har kärnvapenarsenaler omfattande tusentals stridsspetsar vardera. Även om varje kärnvapen är ett potentiellt hot mot världens säkerhet så är deras nuvarande status tämligen säker; en kärnvapenfri värld är alltjämt en utopi. Även efter en reduktion av arsenalerna kommer USA och Ryssland att ha tusentals vapen kvar, så nyttan för världsfreden ser jag som tämligen minimal. Nackdelen för världsfreden kan bli desto större.