En allvarlig konfrontation mellan Sverige och Sovjetunionen, relaterad till signalspaning, är nedskjutningen av DC-3:an och den efterföljande Catalinaaffären 1952. Sverige började bedriva flygbaserad spaning mot Sovjetunionen kort efter andra världskriget. Under samma tidsperiod inleddes även den svenska signalspaningen. Ett äldre bombflygplan av tysk modell, närmare bestämt en Junkers Ju-86K (svensk beteckning: B 3), modifierades för ändamålet. Den första flygningen ägde rum 1946. Syftet var att snappa upp signaler från sovjetiska radarstationer för att på så vis kartlägga dessa och inhämta värdefull information om dem. Flygplanet, med smeknamnet "Blondie", höll sig på internationellt luftrum. Den information som inhämtas genom denna typ av verksamhet kan, förutom kartläggningar, även användas till att utforma störsändare för att motverka de aktuella radarstationerna.

Sovjetunionen var föga roat av den intensiva spaning som riktades mot landet från såväl svenskt som amerikanskt håll. 1950 statuerades ett exempel då ett amerikanskt spaningsflygplan av typ Consolidated PB4Y-2 Privateer, med tio mans besättning, sköts ned över Östersjön. Den svenska "Blondie" var vid det här laget ett föråldrat, obekvämt och slitet flygplan. 1951 kunde dess efterlängtade efterträdare i form av två DC-3-flygplan (svensk beteckning: Tp 79) äntligen tas i tjänst. I juni 1952 beslöt Sovjetunionen än en gång att måttet var rågat och sköt helt sonika ned det svenska spaningsflygplanet. Sovjetiska jaktplan öppnade dessutom eld mot det sjöräddningsflygplan, en amerikanskbyggd Consolidated Catalina (svensk beteckning: Tp 47), som skickats ut för att undsätta DC-3:ans besättning. Catalinan tvingades nödlanda men besättningen räddades av ett västtyskt handelsfartyg.

Den ovanstående typen av historier har en stark prägel av sin samtid och ekar av kalla krigets hårda klimat. Det måste dock påpekas att denna typ av verksamhet på intet sätt hör det förflutna till. Även i dagens värld pågår dagligen denna typ av spaning stormakterna emellan. Den 8 mars i år inträffade exempelvis en incident utanför Kinas kust när det amerikanska signalspaningsfartyget USNS Impeccable spanade efter kinesiska ubåtar. Impeccable är utrustad med en s.k. släpsonar (towed array sonar), vilket i korthet kan beskrivas som en kabel med monterade hydrofoner. Kabeln kan vara upp till 5 000 m lång. Kabeln släpas bakom fartyget och används för att fånga upp ljud från fartyg och ubåtar. Denna typ av information är mycket viktig för amerikanska flottan då Kina för närvarande håller på att utveckla nya ubåtstyper. Förutom förekomsten av dessa ubåtar så är det av yttersta vikt att utröna hur pass tystgående de är samt att lagra propellerljud från dem. Dessa ljud används för att skapa en ljudprofil som sedan distribueras till amerikanska ubåtar och ubåtsjaktsfartyg så att dessa kan använda denna information till att identifiera dessa kinesiska ubåtar i framtiden när de påträffas.

Detta tilltag uppskattas dock inte av Kina, vilket föranledde den tidigare nämnda incidenten den 8 mars. Det som inträffade var att flera kinesiska fartyg närmade sig Impeccable, som befann sig på internationellt vatten, framförde krav på att Impeccable skulle lämna området och sedan genomförde diverse riskabla manövrer som tvingade Impeccable att göra ett nödstopp för att inte kollidera. Detta var kulmen på flera dagars intensiva ansträngningar för att störa det amerikanska fartygets verksamhet genom diverse uppvaktning från kinesiska fartyg och flygplan. Den 12 mars fick president Obama nog och beslutade att en tungt beväpnad amerikansk jagare skulle skickas till området för att hädanefter skydda Impeccable.

Ytterligare en amerikansk-kinesisk incident inträffade i förra veckan då en kinesisk ubåt fastnade i en släpsonarkabel från en amerikansk jagare. Den amerikanska jagaren genomförde vid tillfället en övning och det förefaller sannolikt att den kinesiska ubåten bevakade övningen för att spana på de amerikanska förbanden i området. Kabeln skadades men den kinesiska ubåten klarade sig sannolikt oskadd.

Sammantaget kan sägas att signalspaning är betydligt mer än spaning i internetkablar och att det är en ytterst hemlighetsfull men också mycket viktig verksamhet. Den är dessutom inte riskfri. Även om vi förhoppningsvis framöver slipper nedskjutna flygplan så vidtas fortfarande drastiska åtgärder. Dessutom kan olyckor inträffa i tjänsten, som i fallet med den kinesiska ubåten förra veckan. Det är i regel först i samband med incidenter som allmänheten får någon kännedom om signalspaningen men jag kan säga med säkerhet att det är en verksamhet som fortgår dagligen och som kommer att fortgå så länge världen ser ut som den gör.

Tony Ingesson