Gert Svensson

 

Trädkrypare (Certhia familiaris) är en fågelart inom familjen trädkrypare (Certhiidae). Den liknar andra arter inom familjen med böjd näbb, mönstrad brun ovansida, vitaktig undersida och långa styva stjärtpennor som den använder för kunna balansera upprätt på trädstammar och grenar. Den kan lättast urskiljas från den likartade trädgårdsträdkryparen, som delar en stor del av dess utbredning i Europa, genom skillnaden i sång.

 

Flugsvampar (Amanita) är ett släkte av svampar med cirka 600 beskrivna arter. I släktet ingår många giftiga arter, däribland de dödliga vit flugsvamp och lömsk flugsvamp. Släktet innehåller dock några ätliga arter och många oätliga om inte direkt giftiga. Typart för släktet är röd flugsvamp.

Släktet delas upp i två undersläkten, Amanita respektive Lepidella. Flugsvamparna har i början av sin utveckling ett hylle, som hos många arter bildar en så kallad strumpa på foten och/eller så kallade hylleplättar på hatten.

 

Nötväckan (Sitta europaea) är en liten fågelart i familjen nötväckor som häckar över stora delar av Palearktis. Det är en satt fågel, med stort huvud, kort stjärt, lång spetsig näbb och starka fötter.

Ovansidan är blekt blågrå, ansiktet vitt, undersidan ljusare i vitt eller orangebeige och den har svart ögonbrynsstreck. Arten delas upp i ett tjugotal underarter. Nötveckan är svår att fotografera för den är lika mycket upp som ned.


 

Bastardsvärmare (Zygaenidae) är en familj i insektsordningen fjärilar som innehåller omkring 1000 arter.

De är dagflygande och har färgstark metallglänsande teckning, ofta i blått och rött men även andra färger förekommer. Både larv, puppa och den fullvuxna fjärilen är giftiga. Giftet, vätecyanid, kommer från växterna som larven äter. Värdväxt för larverna är bland annat käringtand och ängssyra. De vuxna fjärilarna kan ofta ses på väddväxter.

 

Humlorna är sociala bin med drottning, hane och arbetare. De sociala humlornas samhällen är vanligen ettåriga. I tropikerna kan emellertid blandade (delvis fleråriga) samhällsstrukturer förekomma.

Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo, som ofta utgörs av ett övergivet mus- eller sorkbo men som, beroende på art, kan anläggas på många olika platser. Honan fodrar ofta boet med gräs eller mossa. I detta bygger hon en stor vaxcell, där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna.