Gert Svensson

 

Lärkfalken är en av våra snabbaste rovfåglar med långa, smala vingar som skäror. Den snirklar fram i sin jaktflykt efter trollsländor högt över slättsjön.

Rätt som det är tar den fart, fångar ett byte med klorna , tar hjälp av näbben för att knipsa av trollsländans vingar och äter upp den i luften .Bor i träd, nyttjande gammalt risbo av annan art, ofta kråka. Lärkfalken är suveränt snabb och har förmågan att fånga fåglar i flykten inkl svalor och till och med tornseglare. Fågeln har en längd av 29- 32 cm och ett vingspann på mellan 69 och 74 centimeter. På latin heter Lärkfalken Falco Subbuteo.

 

Harsyra (Oxalis acetosella), i Bohuslän också kallad surklöver, är en flerårig växt inom släktet oxalisar och familjen harsyreväxter. Andra äldre namnformer är harväppling, gökmat, värhane, göksyra, kukukål, qvällsöf, töstgräs.

Bladen är ätbara och har en syrlig smak, vilket beror på den höga halten oxalsyra. För mycket oxalsyra kan vara skadligt, så den ska inte ätas i stora mängder.

 

Skedand (Anas clypeata) ibland (Spatula clypeata) är en vanlig simand med stort utbredningsområde. Skedanden är en medelstor and med en längd på 44–52 cm och vingspann på 73–82 cm. Den har en kort hals och en iögonfallande stor och platt näbb, som ger den ett framtungt intryck både simmande och i flykten. Benen är orangefärgade, den har en grön vingspegel och dess vingundersidor är ljust gråvita med en mörk bakkant.

Den adulta hanen i praktdräkt har stålgrå näbb, mörkgrönt huvud som kan se svart ut på håll, gult öga, vitt bröst och rygg, rödbruna kroppsidor och buk, svart stjärt och handpennor och klarblå övre armtäckare.

 

Gråhäger, ibland bara kallad häger, (Ardea cinerea) tillhör familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.

Gråhägern är en stor och grov häger med lång s-formad hals, långa vingar och ben och lång dolkformad näbb. Dess längd är, med utsträckt hals, mellan 85 och 102 cm, vingspannet 155–175 cm och den väger upp till 1,4 kg. På ovansidan är den askgrå. Skuldrorna har förlängda ljusgrå fjädrar. Vingpennorna är gråsvarta, vingens framkant, huvudet och strupen vita. Hjässan och en lång nacktofs är svarta. Halsen är gråaktig, med svarta fläckar i rader längs framsidan. Bröstet har förlängda vita fjädrar och buken är vit. Näbben, benen och även ögats iris är gula. I flykten drar den in huvudet intill kroppen vilket gör att den får en högbröstad profil.

 

Smådopping (Tachybaptus ruficollis) är den minsta doppingen i Europa.

Smådoppingen är en liten kompakt dopping med rund kropp, kort hals och tufsig stjärt. Den är 23-29 cm lång, har ett vingspann på 40-45 cm och väger 130-236 gram. De adulta fåglarna är omisskännliga i sin sommardräkt, med rödaktigt bakhuvud och kinder och en intensivt gul fläck bakom nedre delen av näbben. Dess ben sitter mycket långt bak på kroppen så att den har svårt att gå. Juvenilerna har ett randigt ansikte.

Smådoppingen har ett mycket stort globalt utbredningsområde och häckar i Europa, Centralasien och söderut till Nya Guinea och i större delen av Afrika, både i nordväst och söder om Sahara.