BJÄRNUM. I Hyby, halvannan mil öster om Malmö, föddes 1822 Per Persson. Som 19-årig lät han värva sig vid Kronprinsens Husarregemente. Efter 33 års tjänstetid och med sergeants grad lämnade han regementet för att i fortsättningen vara jordbrukare i Lilla Mölleröd.

Under en lång följd av år blev han också verksam i det allmännas tjänst. Han var inte mindre än 30 år ordförande i Norra Åkarps kommunalnämnd och var huvudman i Norra Åkarps sparbank.

En son till honom var A. P. Baum, som föddes i Bjärnum 1874. Dåtida skolplikt syns ej ha varit sträng för en medellös pojke, ty redan som 11-årig fick Alfred Baum börja förvärvsarbeta på heltid.

Han började som ”vaktepåg” på en gård, och då han 17 år gammal kom i snickar- och svarvarlära hos Paul Eliasson i Hågnarp, hade han redan hunnit med fem års drängtjänst.

Han räknade med en bättre framtid som yrkesman än som lantarbetare – och tiden gav honom rätt. Att han utom snickeri också lärde svarvning skulle bli honom till stor nytta, då han senare blev sin egen.

Den tidens möbler var rikt utstyrda med svarvade detaljer, och fanns det inte någon svarvkunnig till hands vid behov, kunde han ju själv utföra sådant arbete.

Att A. P. Baum var inställd på att göra sig en framtid inom sitt fack, visade han tidigt. Han var endast 22 år, då han började egen verksamhet. För 1.500 kronor uppförde byggmästare Torkel Mattsson Baums första verkstadsbyggnad, som också inrymde bostadslägenhet. Det var den anspråkslösa början av ett företag, som med tiden kom att bli ett av de större i Bjärnum.

Tillverkningen började med det, som då var traktens ”signaturmöbel” – utdragssoffor. Men förhållandevis snabbt ökade både sortiment och tillverkning. I slutet av år 1900 kunde han i tillbyggda lokaler övergå från handarbete till maskindrift. Hans rörelse blev, efter Pettersson & Perssons, den andra möbelfabriken i Bjärnum.

Nu hade Bjärnum, som sagt, två möbelfabriker, och både där och i trakten däromkring fanns verkstäder, där det gjordes möbler. Det var tecken som varslade om en ökande möbelindustri. Dessa tecken vållade oro bland bygdens bönder – de unga pojkarna ville hellre bli snickare än arbeta i lantbruket. ”Blir det fabriker, så får vi ju inga drängar”, klagade bönderna.

Det spekulerades t.o.m. från deras sida över möjligheten att förhindra fabriksbyggande i orten – men hur genomförandet av ett sådant förbud skulle gå till, kunde väl ingen av dem fundera ut, och därför blev det också efter hand allt fler fabriker i Bjärnum.

Någon som gynnade de framväxande industrierna var, att de med lätthet fick arbetskraft från de talrika småverkstäderna. Men svårigheter – ej minst ekonomiska sådana – hade pionjärerna mer än nog av. Hade deras energi ej varit större än deras kapitaltillgångar, hade de säkerligen ej kommit långt från starten.

Men trots att början av detta sekel visst inte bjöd på ”goda år”, lyckades Baum föra sitt företag framåt. I en priskurant, som han lät trycka 1903, ser vi, att tillverkningen då omfattade ett 30-tal olika möbeltyper, och de anställdas antal var samtidigt över 20.

I oktober 1904 gifte han sig med Agda Pettersson, född 1882 i Herrevadskloster. När han 20 år senare firade sin 50-års dag, sysselsatte han 36 man i sin fabrik. Under följande 10-årsperiod – fram till hans 60-årsdag – ökade arbetareantalet till någon över 50.

1935 ombildades rörelsen till aktiebolag, och sönerna Arnold, verkmästare i fabriken, och Georg, kontorist, ingick då bland andra som delägare i företaget. Under senare världskriget steg arbetsstyrkan till omkring 60 man.

1958 fyllde Baum 84 år och frånträdde då ledarskapet för företaget, vilket övertogs av sönerna Arnold och Georg.

Efter något år överlät Arnold sin andel till brodern, som därefter var ensam innehavare av företaget.

Han drev det till 1963, då rörelsen nedlades.
P. Baum avled 1964, nittio år gammal.
Baum bodde på Bjärbo, nuvarande Församlingshemmet på Bygatan


Sammanställd av:
Liselott Svensson
Jonny Dolkov
Källor:
Från Slöjd och Hantverk till Möbelfabriker i Göinge Tryckår: 1969
Arkivet Bjärnums Museum