BJÄRNUM. Nyligen presenterade Ebbe Persson här på Vittsjö/Bjärnum.nu valda delar ur en diktad levnadsskildring på 32 verser avsedd att sjungas. Detta häfte, som vandringsmannen Nils Bergstrand låtit trycka i anslutning till sin femtioårsdag 1927, utkolporterades mot 25 öres betalning och på framsidan anges att melodin är efter visan ”I låga ryttartorpet”. Denna gamla skillingtrycksvisa, som även har kallats "Silfverloodsvisan" diktades på 1830-talet av löjtnanten vid Västgöta-Dals regemente Wilhelm von Braun och handlar om en soldat som kommer hem och inte blir igenkänd.

Man kan mycket väl föreställa sig att vagabonden och lumphandlaren Nils Johannesson Bergstrand i diktandet av sin levnadsskildring fått hjälp av - eller åtminstone hämtat sin inspiration från - en betydlig mer vittberest och litterärt bevandrad vagabond som i likhet med Bergstrand varit artillerist. Dennes namn är Axel de la Nietze.



Axel de la Nietze på äldre dagar i Immeln Axel Immelqvist som ung artillerist

Axel Svensson föddes 1878 i Jämshögs socken i Blekinge som oäkta barn till Sven Bengtsson och Elna Nilsdotter. Redan två år efter sonens födelse emigrerade Axels far till USA och han dog där redan efter ett halvår i det nya landet. Vid 13-14 års ålder arbetade Axel i Tyskland och 1895 tog han värvning vid Wendes artilleriregemente i Kristianstad.

Efter tiden som militär kom Axel de la Nietze till Australien och Sydamerika. Han bytte då sitt efternamn till ”de la Nietze”, ett namn som han lär hämtat från en ort i Belgien. Han vistades sedan i Frankrike och Spanien samt några år i USA. På 1930-talet återkom han till födelsetrakterna och bosatte sig i Immeln. Han avled på Mansdala sjukhem 1956. De la Nietze var flitig hembygdsforskare och skrev hundratals kulturhistoriska artiklar, berättelser och dikter, ofta med utgångspunkt från det han kallar Stenbäraland, gränslandet mellan Skåne, Blekinge och Småland. Han var också god vän med Harry Martinsson.

Min gissning om sambandet med de la Nietze hänger samman med att Nils Johannesson Bergstrand var värvad artillerist på Wendes i Kristianstad samtidigt med denne redan då bereste yngling. Han hette då Axel Svensson Immelqvist. Bergstrand tillhörde det 8:e batteriet från juni 1895 till hösten 1897 och Axel Immelqvist tillhörde det 6:e batteriet under de fyra åren från 1894.

Den 6 juli 1896 rymde Nils från tjänsten på Wendes, vilket ju även framgår af hans dikt. I garnisonens register står sedan: Ertappad 4/5 1897.
Rymningen omtalas i dikten:
Och innan tränne åren / Som jag tatt värvning på
De hade gått till ända / Jag rymde därifrå.
...
Också en dag jag ”haffas” / Jag återfördes fort
Och dömdes till att straffas / För rymningen jag gjort.

Nils Johannesson föddes den 18 april 1877 på ett litet hemman i Mornarps by i Norra Åkarp och var bror med Karl Johannesson Lindstrand, vilken hade varit artillerist på samma regemente åren 1891-1894. Denne broder övertog sedan hemmanet i Mornarp där han bodde med hustrun Lovisa Johanna Jönsdotter som var född på Magnarp nr 3 i Verum. Även den yngre brodern Josef Johannesson blev senare artillerist med namnet Sjöstrand och återkom till hemsocken 1898. Modern Malena som var född i Farstorps socken dog 1886.

Med undantag av ett år (1905-1906), då han var dräng på en gård i Trelleborg, blev Nils Bergstrand efter återkomsten från Kristianstad 1897 aldrig mantalsskriven på någon fast bostad. Han var skriven på socknen och titulerades f.d. artillerist och lumphandlare. Bergstrands eviga vandrande hade sin grund i en obotlig sjukdom och han hänvisar i dikten till ”ödets hårda lag”.

Han skriver i visan:
Då jag ej mera kunde / Arbeta som förr.
Jag började att vandra / Och gå till var mans dörr.
...
Jag har fått pängar kläder / Och mat på mången gård.
Och under nattens timmar / Jag husrum fått och vård.

Nils Johannesson Bergstrand var hela tiden fram till sin död den 1 juni 1944 skriven ”På församlingen” i Norra Åkarp.