BJÄRNUM. På museets område kan man se en stuga som ligger inbyggt i backen och ruinen efter huset kan man se uppe i Slättarödsskog, det är Backstugan, vad är det för hus?

Och vad har det med personen att göra?

Siste backstugesittaren i socknen var korgmakaren Pär Bengtsson, på sin tid välkänd i vida kretsar lystrande till namnet Tocka-Pären. Uppgifterna om honom och backstugan är något varierande. Hembygdsforskaren Sigurd Svensson omtalar att uppgifter ”enligt tradition” mycket möjligt kan vara sanna. Pär Bengtsson föddes 1858 och var oäkta son till då 20 år gamla pigan Else Nilsdotter som var skriven i Ramsberga. Förmodligen växte Pär upp i byn Tockarp i Stoby församling och ett lätt uttal jämnade vägen för namnet ”Tocka-Pären” – som han rakt inte var glad åt, Pär Bengtsson skulle det vara.

I husförhörslängden påträffades han första gången 1876 som skriven i Slättaröd och med undantag av ett par utflykter levde han där till sin död. Skriven var han på flera håll i Slättaröd innan hans namn år 1893 tillsammans med moderns påträffades på Nr 3, där jordstugan var belägen.

Mannen bakom namnet.

”Tocka-Pären” var en mycket omtyckt arbetare. Han både kunde och ville arbeta och ingen kunde hålla hans takt vid potatisplockning och höstning. Som lön för sitt arbetstempo fick han ofta en 25-öring mer om dagen än de andra arbetarna. Pär var även en fiskare av stort format. Han var en mästare i att göra tillverkningar av ene. Förutom korgarna var fiskeredskap som hommor och kupor mycket eftertraktade. Byns ende speleman var han också och han hanterade sin ”magdeburgare” med bravur även om melodierna inte var så många. Ungdomarna samlades till dans framme i byn vid Alfons Jöns och som lön för sin möda inkasserade Pär två-och femåringar. Sportsman var han också, han var en mästare på att åka på de skridskor han tillverkat som smedlärling i Vittsjö.

Snäll och hjälpsam var de ord man kunde höra om honom, många var de av byns ungdomar som dagligen passerade backstugan och det berättades att om de stannade upp en stund tog Pär fram dragspelet och spelade en låt. Då Pär besökte ett hem vid juletid visade han prov på sin livliga fantasi och serverade sagor och spökhistorier på löpande band innan han återvände hem till Else. Vid ett besök på Citybiografen i byn blev hans kommentarer så högljudda att vaktmästaren fick ingripa till Pärs stora förtret.

Pär var mäkta stolt över att få hjälpa ynglingarna med ett lån om så skulle behövas för att kunna gå till Folkparken. Alltid följdes samma ritual. Ur en låda i matbordet togs fram en anteckningbok vars sidor skildes åt av femmor och tior ”vilket årtal vill ni ha” sa Pär och så utlämnades önskad peng. Han ville gärna ha en av samma årgång tillbaka.
I början på 1920 talet gick Else bort och ”Tocka-Pären” lämnade det jordiska några år senare, nämligen 1929 i en ålder av 71 år.

Byggdes 1859
Backstugan där Pär och hans moder bodde under så många år uppfördes enligt traditionen år 1859 av Elna Bengtsdotter, eller som många kände henne ”skräddar-Elnan”. Genom åren kom det att bo och övernatta allehanda sorts folk från omgivningarna.

”Tocka-Pären” och hans moder köpte stugan för 50 kr av Petronella eller Petternilla, änka efter Jöns Skantz, vilka upplånades i Norra Åkarps sparbank med 10 års amortering och med Johannes Anders Nilla och Nils Andersson som borgenärer.

Dit flyttade alltså de två efter att tidigare ha bott i en liknande stuga närmare Vedjesjön. Denna sjö var då inte sänkt och vid högt vattenstånd i sjön var stugan omgiven av vatten varför de för att nå land måste använda sig av båt. Traditionen säger att denna båt skulle ha varit en stor kopparkittel.

Utdrag ur Bjärnums Fornminnesförenings årsskrift 2004.