AB Bjärnums slöjdfabrik

 

Bjärnum. Det hörde mer till vanligheten än till undantagen, att det fanns många munnar att mätta i de Göingska småbrukarehemmen i gången tid. Där en liten familj kunnat uppnå en dräglig försörjning, blev det, när barnaskaran växte, många gånger svårt att ge alla tillräckligt av dagligt bröd. Kunde jordens avkastning inte ökas, fick man fundera på andra utvägar. Det blev för småbrukaren att göra, vad hans gelikar i generationer före honom gjort: tillsammans med jordbruket ägna sig åt något hantverk.

I Norra Åkarp och omgivande socknar var det väl knappast någon småbonde, som inte samtidigt var yrkesman av något slag, som hade med träarbete att göra. Per Månsson – farfader till Eric Persson, som sedan 1923 är chef för Bjärnums Slöjdfabrik – var född i Gubbarp, Verum 1839. Längre fram bosatte han sig i Killeberg. Som hemslöjd bedrev han tillverkning av laggkärl – på folkmål nämndes en sådan yrkesman ”karamagare” Med tiden blev han också träskomakare, men sin färdighet däri tillämpade han mest till husbehov. Den egna familjen – han hade fyra barn – och närstående försåg han med detta slags fotbeklädnad. Han var vid sin död 83 år gammal.

En av Per Månssons söner var Sven Persson, född 1865 i Farabjär. Han blev grundaren av Bjärnums Slöjdfabrik. Ända sedan ungdomen hade han sysslat med träarbete av flerahanda slag. Under en följd av år var han bosatt i Killeberg och arbetade då upp en rätt omfattande tillverkning av lieskaft.

Grundaren Sven Persson

Hans två äldsta söner, Ludvig och Eric – det fanns fem till i barnaskaran – deltog i tillverkningen, som fick drag av småindustri, då en bandsåg, driven av en fotogenmotor, installerades i verkstaden. Ja, nog behövdes det hjälpmedel för att uppnå en dräglig utkomst av tillverkningen av lieskaft. Priset på ett sådant var vid den tiden 50 öre. Bäst förstår man vad det innebär om man får veta, att på skaftet (orvet) skulle sitta två handtag (knaggarna). Till knaggarna krävdes det särskilt utvalt trä. För att få sådant måste man i skogen leta reda på enegrenar, som var vuxna så, att de lämpade sig till sådana handtag. Sedan fasonerades de till den för handen lämpligast formen, finputsades och sattes fast på skaftet – och så fick man för det färdiga lieskaftet, som sagt, femtio öre. Och det var i början av 1900-talet.

År 1918 startade Sven Persson Bjärnums Slöjdfabrik i en enkel träbyggnad av det slag, som vid den tiden var vanlig för platsens fabriksbyggnader. Arbetsstyrkan var i början de fyra sönerna Gustav, Tage, Karl och Herman samt ett par man dessutom. Tillverkningen var slöjdartiklar för hushåll eller utomhusbruk. Efter något år behövdes större utrymme, och då förvärvades den nerlagda Bröderna Erikssons fabrik. Rörelsen drevs nu i bolagsform, och från 1923 blev Sven Perssons äldste son, Eric Persson, dess ledare.

Erik Persson

Under andra världskriget, då särskilt försvaret gjorde stora beställningar på skaft av skilda slag, startade firman en filialfabrik i Västra Torup och bedrev där tillverkning av yxskaft under fem år. Av de fyra bröder, som var med från början, lämnade Karl företaget 1940 och Herman 1947 – han startade då Järn-och Trämanufaktur AB. Den näst yngste av bröderna, Tage, var kvar som arbetsledare i fabriken till 1963.

Tage Persson

I mitten av 1950-talet gjordes åter en omläggning i tillverkningen. Det nya programmet omfattade bl.a. sjukhusartiklar: sjuksängar, bårvagnar, sängbord m.m. En tillverkning som kom att bidra till omkring en tredjedel av omsättningen. Hur företaget från en anspråkslös början utvecklats framgår bäst av att 1926 stannade omsättning vid 40,000 kr. År 1966 nådde den 10,5 miljon, fördelat på 3,5 för sjukhusmateriel och 7 miljoner för övrigt. Den moderna fabrik, som uppfördes 1943 och vilken – tillsammans med den äldsta fabriksbyggnaden – var tänkt att fylla framtida lokalbehov, visade sig inemot 60-talet otillräcklig. En ny anläggning planerades, och 1963 flyttade företaget in i ett nytt fabrikskomplex, strax söder om samhället. Vid denna tid ändrades firmanamnet till Perssonverken.

Vanlig sentida stapelbar stol från Perssonverken

 De nya, tidsenliga lokalerna möjliggjorde den ökning av produktionen, som gjorde sig gällande. Skolartiklar kom nu också att ingå i tillverkningen och har rönt god efterfrågan. Som följd av den snabba utvecklingen på sjukhussidan bildade företaget, tillsammans med H.E Adamsson AB, Göteborg, - som tidigare svarat för försäljningen av dithörande artiklar – 1966 ett utveckling –och försäljningsbolag. HEA-Perssonverken AB. Samtidigt kompletterades tillverkningen med invalidrullstolar och andra handikapphjälpmedel. Sven Persson, som för närmare ett halvsekel sedan grundade företaget, avled 1958 och hade då fyllt 93 år.

Källa: Från slöjd och hantverk till möbelfabriker i Göinge. Avskrivet av Liselotte Svensson 16 nov -16

Top