Bjärnum. Sekelskiftets första år var en betydelsefull tid för Bjärnum. De inledde den period av industriell livaktighet, som fortgick fram till första världskrigets utbrott 1914. Med de nyligen igångsatta möbelfabrikernas ökande behov av arbetskraft ökade ju också samhällets folkmängd – och därav följde större behov av bostäder.

En av dem, som bidrog till att det blev fler bostäder, var Edvard Martin Sundgren – grundaren av E.M. Sundgrens Snickerifabrik. Han var byggmästareson från Hästveda, född 1873. Sina första yrkesrön gjorde han genom att deltaga i faderns byggverksamhet. Därefter hade han flerårig anställning vid Johannessons Träförädling i Åstorp.

1902 kom Sundgren till Bjärnum, och som egen företagare i byggbranschen uppförde han där flera villafastigheter, och i mindre om fattning bedrev han också tillverkning av byggnadssnickerier. Han uppförde också den fabriksbyggnad, där Nilsson & Bengtsson 1904 startade likkist- och möbeltillverkning. Denna byggnad finns ännu till och utgör den äldsta delen av Bärnums Möbelfabriker, hörnet av Järnvägs-och Fabriksgatan.

Sundgren övertog 1913 den trävarurörelse, som firman Troedson & Nilsson vid den tiden bedrev. Och samma år uppförde han den fabrik, där hans tillverkning av Byggnadssnickerier och till en ringa del också möbler, kom att bedrivas. Sedan han 1920 sålt denna sin första fabrik till Aug. Persson och Olof Paulsson, uppförde han ej långt från denna första en ny fabrik, ämnad uteslutande för byggnadssnickerier. Han fortsatte där också trävarurörelsen. När sonen, Karl Sundgren, 1930 ingick som delägare i företaget ändrades firmanamnet till E. Sundgren & Co Snickerifabrik.

E. M. Sundgrens duglighet som yrkesman och företagare gjorde hans tillverkning uppskattad långt utanför hemorten. Men också inom den allmänna gjorde han sig ansedd och togs i anspråk för många uppdrag. I två perioder tillhörde han Norra Åkarps kommunalfullmäktige och var under en lång följd av år huvudman i Norra Åkarps Sparbank. Han var en av initiativtagarna till Bjärnums Elektricitetsverk, vars styrelse han tillhörde från dess början och till dess samhället övertog desamma.

1938 övertog Karl Sundgren rörelsen i dess helhet. I tillverkningen kom nu också att ingå inredningsdetaljer. Karl Sundgren blev liksom fadern starkt engagerad i det allmänna. Såväl i kommunala angelägenheter som på många andra områden togs hans kunnighet och goda omdömesförmåga i anspråk. Han kom därför att tillhöra en mängd styrelser och nämnder. Några jord- och skogsegendomar, som han förvärvade och sammanslog till en större enhet, tog efter hand hans tid och intresse så starkt i anspråk, att han 1951 bestämde sig för att överlåta fabriksrörelsen.

Det blev fabrikör Lennart Dahl, som det året övertog företaget. Dahl är född 1916 i Kristianstad. Under en femårig utbildningstid i muraryrket bedrev han också självstudier för att få en allsidig utbildning i den bransch, där han tänkte sig sin framtida verksamhet. Under åren 1943 – 50 bedrev han, tillsammans med en kompanjon, verksamhet i byggbranschen. De båda kompanjonerna hade samtidigt en byggnadsmaterialaffär och snickerifabrik i S:t Olof.

1951 övertog Dahl firman E. Sundgren & Co för att i fortsättningen ägna sig åt fabriksverksamhet. Efter ett par år, 1953, hade rörelsen behov av ökat utrymme, han köpte då AB Baltiska Möbelindustris fabriksfastighet. Företaget ombildades 1956 till AB med firmanamnet AB E. Sundgren & Co. Fabrikationen överfördes 1959 i sin helhet till AB Cede-Verken, och 1966 överlät Dahl samtliga aktier i Sundgren & Co till två av sina anställda, Kurt Wikström och Viking Nilsson. E. M. Sundgren avled 1949, och under en utlandsresa 1961 avled Karl Sundgren hastigt.

Källa: Boken - Från slöjd och hantverk till Möbelfabriker i Göinge Avskrivet av Liselotte Svensson 2017-11-08